19 januari 2011

Imorgon får jag se honom igen

då ska han få sitt snus som han säkert har saknat, sin goa utslitna joggingbyxor och slappis T-shirt. Han var inte typen med kostym eller strama kläder, nej hans motto var att ha kläder man kände sig bekväm i. Det ska han därför få med sig från mig.
Jag är inte helt bekväm med situationen men ändå är jag det på något märkligt sätt. Det blir nog bra och i synnerhet för Tilda. Hon har bett om att få komma ner och se honom en sista gång och det ska hon såklart också få. Hon kommer att sakna honom men jag känner att hon kommer att ta med sig mycket av Ante på vägen. Som hon säger så kommer han att finnas där för henne.
Det tvivlar jag inte en sekund på.
Nu har vi också startat en konversation med skolan och hennes skolgång. Vi har alla möjliga val, det finns en resurs för henne och hennes stötte jag på när jag var ute med Jordan ikväll. Helt plötsligt står människan framför mig på vägen (vi bor på samma gata) . Har aldrig pratat med henne förut men vi klickade direkt och jag är helt säker på att Tilda också kommer att klicka med henne.
Det är otroligt så många underbara människor det finns och som bara ger en så mycket energi.
Dom liksom kryper fram när man mest behöver dom och lindrar det onda en stund.
Nu ska jag krypa ner och försöka få lite sömn inför morgondagen. Det kommer att blir tufft men vi kommer att göra det bra tillsammans
Godingarna

1 kommentar:

  1. Åh, Annelie, du får verkligen genomleva allt det vi alla är som mest rädda för i livet på en och samma gång!
    Jag hoppas det gick bra idag och att även det blir ett fint minne med tiden.

    Varma kramar!

    SvaraRadera