Tvagning

Tilda o Tilde beslutade att göra Jordan Fredagsfin. Nu har vi en mäklig hund för han gillar det här skarpt. Man kan riktigt se på honom hur han njuter av duschen.
Ska verkligen bli spännande i sommar och se om han gillar att bada  lika mycket?

Var och tittade på pappa och Birgittas nya husvagn idag. Den var kanonfin! Har redan tingat den när dom är ute o seglar. Hoppas bara att jag kan få någon att dra den åt mig ;-)

Idag är det Tildabyte och nästa vecka ska jag upp i halvtid på jobbet. Jag ser fram emot det.
Känner att jag börjar komma tillbaka ur min lilla bubbla sakta sakta. Börjar blir lite sugen på att göra saker igen. Men jag tar det lugnt för jag är livrädd att falla ner i den djupa svackan igen.

Nu ska jag ha en lugn fredag, imorgon ska vi pynta lite hos mamma och sen kanske det blir hem till en kompis. Vi får se vad det blir :-)

Dumma mig

Mmmm precis så tycker min dotter om mig just nu. Hon är sur som en citron och tänker INTE prata med mig om jag inte köper en Magnum till henne. Lite svårt har hon allt att hålla masken så jag gissar att hon kommer vara sur sådär en 5 minuter till.

Har precis kommit hem från möte med rektorn och Tildas assistent. Vi kommer att få utökad tid med assistenten och det ser vi verkligen fram emot. Ibland är det så att Tilda vill vara i klassen lite längre än vad som är planerat och nu kanske det kan bli möjligt.
Det som dock är lite svårt att förklara är att hon mår inte bara fysikt dåligt ibland utan även psykiskt. Det är mycket saker som ska klaffa för att allt ska gå bra under dagen och då är Helen (assistenten) guld värd.
Tyvärr så är det ju så nuförtiden att inga lärare går på "lösen" om jag uttrycker mig rätt i, utan alla har sina scheman och inrutade tider. Vi får inte har Helen helt för oss själva som vi egentligen skulle vilja. Tyvärr:-(

Annars har vi inte gjort speciellt mycket idag. Jordan ville inte alls gå ut fick nästa bära ut honom för att kissa. Vädret har ju svängt idag kan man säga. Regn, snö och sol på en och samma dag det är inte dåligt det.

Teknikens under

Måste säga att jag är jättestolt över min Tilda. Hon fortsätter själv i skolan utan att jag behöver vara med. Både måndagen och idag har det gått jättebra. Det är verkligen ett steg i rätt riktning.
Idag var hon i stora klassen nästan hela tiden.
Imorgon ska vi ha möte med rektorn och jag kommer att begära utökad tid med vår assistent. Utan henne funkar det inte kan jag säga. Då får vi föräldrar hoppa in istället i skolan och det är ju inte så det ska vara.
Mmmm ska bli intressant imorgon och se hur dom tänker på skolan.

Idag har jag skypat med Emmy, jag är ohyggligt tacksam för teknikens under. Tänk på min tid då var det "collect call" som gällde. Man hade aldrig pengar så att man kunde ringa hem själv utan det var minnsan mor och far som fick punga ut med pengarna och ....mobiltelefon, vad var det? En gång när jag hade varit hemma på semester en stund och åkte tillbaka till London, glömde jag att ringa när jag hade kommit fram. Oj oj oj det var nära att min familj hade ringt interpool och sökt efter mig. Gissa om man fick en ordentlig utskällning när jag ringde hem, uj uj uj.

Fick även en liten pratstund med "mamman" och "pappan" i familjen och dom verkar himla goa. Jag tror nog att allt blir så bra så.
Tilda blev lite ledsen, för hon saknar ju sin storasyster. Jag känner mig ganska trygg, hon har ju storebror där också om det skulle vara något akut.

Ännu ett barn på andra sidan Nordsjön

Så då var det dags för Emmy att ta sitt pick o pack och åka iväg till London. Jag är himla glad för hennes skull men ack vad det svider i ett mors hjärta. Jag hoppas verkligen att hon kommer att trivas ordentligt. Det kom en flashback från när jag själv stod vid tågstationen med en tår i ögat och vinkade hej då till familj och vänner. Jag skulle vara i London i 6 månader, men det slutade med 2 år.
Sen ska vi inte prata om alla tillbakaresor som har gått dit. Man blir liksom aldrig färdig med London.
Man upptäcker ständigt nya platser och det är så underbart att bara få vara där i smutsen och allt det underbara!!

Vänliga människor som kallar en darling, sweetie, love......man kan ju bli förälskad för mindre. Människor som säger please och thanks hela tiden. Igår la en Londonvän upp en massa gamla 80-tals låtar på FB och vilka minnen som sköljer över en. Här är en av dom.

Den här låten satt jag och grät till efter en underbar vecka i London.

Vår Valborg



Sandhögarna som snart ska läggas ut vid Havslätt (badplatsen)



Nu är det snart dags för elden att tändas

Nja..lite kallt kanske

Nu är våren här!!

Lite gråt och saker som gör mig glad

Klockan 8 hade jag bestämt med snickare att han skulle komma, så det vara bara att masa sig upp från goa sängen. Huvudvärken är borta men gråten ligger fortfarande och lurar så där som en klump i halsen.
Åkte till jobbet en sväng och gjorde lite, nu börjar det ju bli dags att gå upp i halvtid i Maj.
Det ska bli skönt, för på jobbet är det inte så ledsamt. Där är det "vanligt" och det tycker jag om :-)

Sen bar det av mot tandläkaren och DÄR händer det igen. Tårarna trillar, men jag förklarar att det är mitt tillstånd nuförtiden och staden är ju liten så dom har ju hört vad som har hänt.
Vi pratar på som vanligt fast jag gråter samtidig (gör inget alls) känner mig förvånadsvärt trygg i situationen iallafall. Min fina tandis fick dit min krona som föll av i helgen och jag hade INGA HÅL!!LYCKA!

Efter tandläkaren kände jag mig så lättad. Jag fick ur mig gråten som legat och lurat på morgonen.

En bloggvän bad mig skriva saker som jag tycker om och som gör mig glad. Ja, här kommer ett axplock.
Blir glad när Tilda mår bra
Glad av våren och allt grönt som spricker ut
Havet som har en lugnande effekt på mig
Glad över att jag har uppfostrat 3 fin fina ungar.
Mina vänner gör mig glad
Att få zonterapi och annan massage är underbart
En bra film
Sjunga i kör
Att kunna vara stöd för andra i speciella situationer
mm.......

Nu ser vi fram emot Tildas avslutade behandling och då ska det firas! Det tycker jag om :-))

Arg, ledsen...

Just nu sitter jag och bölar för fullt.
Dagen började bra, hade Tilda hos mig inatt och jag har sovit jättebra.
Vi åkte upp till Västervik runt lunchtid och dom satte igång med cyten. Efter ett tag känner jag att ångesten är på väg. Jag sväljer och ler och pratar lite flyktigt med läkare och sköterskor.
Försöker hålla tillbaka för Tildas skull. Samtidigt som jag känner sockdrickskänslan i huvudet och armarna.
Efter att jag har kvävt det tillräckligt länge så orkar jag helt enkelt inte stå emot längre, tårarna sprutade som en fontän när Kristina kom in.
Hon fattade galoppen direkt och bad kuraton komma in till oss. Hon satt med oss resten av tiden som var kvar. Även då försökte jag hejda mig, allt för att Tilda inte skulle bli nervös.

Nu är jag hemma och tjuter för fullt medan min goe goe son ger mig tröst via msn. Lyckliga kvinna som får honom!! Han är som vilken "kvinna" som helst i sina tankar och fattar direkt när det är jobbigt.

Jag är arg för att jag inte orkade vara ett stöd för Tilda idag. Förbannad för att jag inte är som förut. Helvetes jävla skit!!!! Nog att man har det jobbigt runt omkring sig, man ska tillråga på allt gå och må skit också. Fan fan fan....åhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh