Arg, ledsen...

Just nu sitter jag och bölar för fullt.
Dagen började bra, hade Tilda hos mig inatt och jag har sovit jättebra.
Vi åkte upp till Västervik runt lunchtid och dom satte igång med cyten. Efter ett tag känner jag att ångesten är på väg. Jag sväljer och ler och pratar lite flyktigt med läkare och sköterskor.
Försöker hålla tillbaka för Tildas skull. Samtidigt som jag känner sockdrickskänslan i huvudet och armarna.
Efter att jag har kvävt det tillräckligt länge så orkar jag helt enkelt inte stå emot längre, tårarna sprutade som en fontän när Kristina kom in.
Hon fattade galoppen direkt och bad kuraton komma in till oss. Hon satt med oss resten av tiden som var kvar. Även då försökte jag hejda mig, allt för att Tilda inte skulle bli nervös.

Nu är jag hemma och tjuter för fullt medan min goe goe son ger mig tröst via msn. Lyckliga kvinna som får honom!! Han är som vilken "kvinna" som helst i sina tankar och fattar direkt när det är jobbigt.

Jag är arg för att jag inte orkade vara ett stöd för Tilda idag. Förbannad för att jag inte är som förut. Helvetes jävla skit!!!! Nog att man har det jobbigt runt omkring sig, man ska tillråga på allt gå och må skit också. Fan fan fan....åhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh