Äntligen fick jag tummen ur och engagerade barnen inklusive mig själv i att rensa garaget. Fick en del plats över så nu åkte dynlådan och grillen in också. Det betyder ju också att nu är sommaren slut.
Utemöblerna får vara kvar för dom ser så hemska ut så till nästa år så måste jag investera i nya.
Det har varit en grå dag idag kan man säga. För min skull spelar det ingen som helst roll, även en grå dag har sin charm.
Har mått ganska ok idag, yr men inte så att jag fått smyga längst väggarna. Så skönt!
Imorgon vanskas det lunchbesök av två av mina gamla vänner. Gamla=mina 80-tals vänner.
Vi träffas inte ofta men det är alltid trevligt när vi ses.
Lite tjat om nu och dåtid, då pendlar man sådär skönt mellan att vara ung och "gammal" på samma gång.
En ny grupp har bildats på fb för oss som var unga på 70- och 80 talet i Oskarshamn. En hel del foton har lagts upp och när man ser dom så märker man att man sitter och ler och drömmer sig tillbaka.
Undrar varför man blir sådär nostalgisk? Varför är det så lätt att få tillbaka känslan från förr? Även då hade man ju sina "problem" men då var det nog mest om vem som hjärtat klappade för eller om man skulle gå till parken eller det nya discot i stan?
Den första fyllan med Aurora (hua), byxorna som var gula från början var efter den kvällen flerfärgade av vinrött, lite grönt (gräsfläckar) och någonstans där om man tittade noga så fanns det en skymt av originalfärgen (gult).
När man dansade i parken och DJ:n sa till oss att inte stampa så hårt i golvet för skivorna hoppade!!
Man dansade till - Ring my bell och Born to be alive och andra monsterhitar.
Har aldrig varit en fan av dansbandsmusik så - Gråt inga tårar var inget för mig.
Ja jag skulle kunna hålla på hela kvällen men då blir det ett lååååååångt inlägg som säkert ingen mer än jag tycker är jättekul.
Så jag slutar nu med en gammal dänga, sjung med vet jag!
Bloggen kom till för att bli ett ventilhål när min älskade Tilda fick diagnosen wilms tumör 2010. När sedan min sambo avled 2011 så blev den ännu viktigare för mig.Tyvärr så blev Tilda ett änglabarn oktober 2011. Men bloggen kvarstår och där samlar jag allt mellan himmel o jord.
18 september 2011
17 september 2011
Ärrad Kropp
Idag satt jag och kliade Tilda på ryggen och kände hennes varma lena hud. Kände något hårt på hennes hud och tänkte på hennes ärrade kropp.
Hon har ett ärr som går rakt över hennes mage och en bit på sidan. Ett från CVKn och 2 från dränaget av lungan.
Lilla barnet är bara 9 och hon är ärrad för livet. Hon kommer för alltid ha med sig sina minnen och hon behöver bara stryka lite försiktigt på kroppen för att aldrig kunna glömma vad hon har gått igenom.
Vi lägger bekymmer och svåra stunder i livet i en ryggsäck men Tilda har det instansat i kroppen.
På sin fina lena hud pryder dessa ärr hennes sjuka barndom.
Måndag ska hon fyllas med gift igen, men det är ju ett måste hon har liksom inga alternativ.
Usch det här blev inget roligt inlägg men det är inte roligt alla gånger, men vissa gånger är det det och då hämtar vi kraft för dom andra gångerna.
Kram på er alla där ute
Hon har ett ärr som går rakt över hennes mage och en bit på sidan. Ett från CVKn och 2 från dränaget av lungan.
Vi lägger bekymmer och svåra stunder i livet i en ryggsäck men Tilda har det instansat i kroppen.
På sin fina lena hud pryder dessa ärr hennes sjuka barndom.
Måndag ska hon fyllas med gift igen, men det är ju ett måste hon har liksom inga alternativ.
Usch det här blev inget roligt inlägg men det är inte roligt alla gånger, men vissa gånger är det det och då hämtar vi kraft för dom andra gångerna.
Kram på er alla där ute
16 september 2011
14 september 2011
Inläggning nr 2
Jag har ju haft lite, eller ska jag säga ganska jobbigt med min yrsel och det har bara blivit värre o värre. Igår gick jag i korridoren och höll mig i väggarna. Det blev värre under kvällen och jag beslutade mig för att ta mig ner till akuten. En snäll sköterska skjutsade ner mig i rullstol för jag hade inte klarat att gå ner själv.
Jag hann att lägga mig på britsen och dom var snabbt framme hos mig och satt på den där grejen på fingret och beslutade att sätta EKG när hjärtat helt plötsligt börja leva sig eget liv...
Jag kände att det ökade och ökade och jag hade fullt sjå att försöka andas lugnt och INTE stressa upp mig. Blundade och hörde bara massa folk runt omkring mig som frågade mig massa saker.
Fick säga till dom att sluta för jag försökte nämligen KONCENTRERA MIG, minsann.
Dom satte snabbt ett EKG och nu pumpade hjärtat i 170 och då menar jag 170. Jag kände vartenda slag i halsen och bröstet, det var skitläskigt.
Efter ett tag så lugnade det ner sig men då började jag frossa och hackade tänder som en galning.
Det slutade med att jag blev inlagd på medicin med EKG övervakning hela natten.
Slangar och en stor dosa som hängde runt halsen.
Jag fick priviligeriet att dela rum med en dam ca 85. Hon kom in när jag hade krupit ner i sängen och precis dåsat in. Då slängdes dörren upp och BANG. där körde hon in i min säng med sin rullator.
Vill också påpeka att damen var lite döv.....
Natten där jag skulle försöka stressa ner blev istället en natt med hostningar, kräkningar, plingande på sköterskorna som skulle puffa kuddar, höja/sänka sängen, hämta papper etc etc....
Ja, jag kanske har sovit max 3 timmar i natt och nu känner jag mig bakfull utan alkohol.
Klockan kvart över sju stormade det in 4 personal i rummet som skulle ta prover på mig, temp, bädda min säng och tala om att jag skulle äta frukost kvart i 8 i matsalen. PUST!!!!!!
Duktig som man ska vara så smög jag längs väggarna (fortfarande yrslig) och tog mig till matsalen där alla frågade - Var är mitt köttpålägg? Var är min sill?
Jag tog snabbt ett beslut att äta min frukost på rummet.
Efter frukost var det dags för CT röntgen och den visade att mitt huvud var normalt (JIPPIE)...
Slutkontentan av det hela är alltså att jag forfarande lider av STRESS och kroppen reagerar lite hur den vill.
MEN jag ska inte strunta i mina signaler utan får jag samma symptomer igen så ska jag ringa 1177 för det kan vara något annat.
Så nu sitter jag här igen hos min älskade TIlda som inte får åka hem idag heller.
Men imorgon kanske??...
Jag hann att lägga mig på britsen och dom var snabbt framme hos mig och satt på den där grejen på fingret och beslutade att sätta EKG när hjärtat helt plötsligt börja leva sig eget liv...
Jag kände att det ökade och ökade och jag hade fullt sjå att försöka andas lugnt och INTE stressa upp mig. Blundade och hörde bara massa folk runt omkring mig som frågade mig massa saker.
Fick säga till dom att sluta för jag försökte nämligen KONCENTRERA MIG, minsann.
Dom satte snabbt ett EKG och nu pumpade hjärtat i 170 och då menar jag 170. Jag kände vartenda slag i halsen och bröstet, det var skitläskigt.
Efter ett tag så lugnade det ner sig men då började jag frossa och hackade tänder som en galning.
Det slutade med att jag blev inlagd på medicin med EKG övervakning hela natten.
Slangar och en stor dosa som hängde runt halsen.
Jag fick priviligeriet att dela rum med en dam ca 85. Hon kom in när jag hade krupit ner i sängen och precis dåsat in. Då slängdes dörren upp och BANG. där körde hon in i min säng med sin rullator.
Vill också påpeka att damen var lite döv.....
Natten där jag skulle försöka stressa ner blev istället en natt med hostningar, kräkningar, plingande på sköterskorna som skulle puffa kuddar, höja/sänka sängen, hämta papper etc etc....
Ja, jag kanske har sovit max 3 timmar i natt och nu känner jag mig bakfull utan alkohol.
Klockan kvart över sju stormade det in 4 personal i rummet som skulle ta prover på mig, temp, bädda min säng och tala om att jag skulle äta frukost kvart i 8 i matsalen. PUST!!!!!!
Duktig som man ska vara så smög jag längs väggarna (fortfarande yrslig) och tog mig till matsalen där alla frågade - Var är mitt köttpålägg? Var är min sill?
Jag tog snabbt ett beslut att äta min frukost på rummet.
Efter frukost var det dags för CT röntgen och den visade att mitt huvud var normalt (JIPPIE)...
Slutkontentan av det hela är alltså att jag forfarande lider av STRESS och kroppen reagerar lite hur den vill.
MEN jag ska inte strunta i mina signaler utan får jag samma symptomer igen så ska jag ringa 1177 för det kan vara något annat.
Så nu sitter jag här igen hos min älskade TIlda som inte får åka hem idag heller.
Men imorgon kanske??...
12 september 2011
Inlägg utan bilder
Ja, som ni har märk har det hänt något med min bilder i bloggen.
Har ingen aning om vad som har hänt, utan jag får kolla det sen när jag kommer hem igen.
Jag har inte min egen dator med mig så det känns lite si och så att sitta med det på någon annans.
Tilda är idag helt feberfri men crp fortfarande högt 180. Imorgon efter proverna tar dom beslut om dom ska byta ut den antibiotikan hon har. Dom vill se att det går ner lite för långsamt.
Nu känns det som vi är och nallar på godagarna som vi ska ha innan nästa behandling.
Nästa vecka är det ju dags igen för 5 dagars i Linköping.
Kan ju kännas skönt om man kan få se några dagar hemma innan det blir sjukhusmiljö igen.
Annars har det väl inte hänt så värst mycket idag. Lite lite skolarbete har Tilda orkat. Sen har det blivit lite telefonsamtal mm.
Ja det händer inte så mycket saker här uppe och i och med att Tilda inte får vara på lekterapin så blir det mest att man hänger på rummet.
Men dagarna går iallafall, men nu måste jag vara mer förberedd nästa gång med böcker lite annat.
Finns det någon som är haj på symaskiner där ute så får ni gärna tipsa mig on en bra. Nu får den ju inte kosta multom förstås men det får heller inte vara något smäck.
Så kära vänner tips önskas!!
Har ingen aning om vad som har hänt, utan jag får kolla det sen när jag kommer hem igen.
Jag har inte min egen dator med mig så det känns lite si och så att sitta med det på någon annans.
Tilda är idag helt feberfri men crp fortfarande högt 180. Imorgon efter proverna tar dom beslut om dom ska byta ut den antibiotikan hon har. Dom vill se att det går ner lite för långsamt.
Nu känns det som vi är och nallar på godagarna som vi ska ha innan nästa behandling.
Nästa vecka är det ju dags igen för 5 dagars i Linköping.
Kan ju kännas skönt om man kan få se några dagar hemma innan det blir sjukhusmiljö igen.
Annars har det väl inte hänt så värst mycket idag. Lite lite skolarbete har Tilda orkat. Sen har det blivit lite telefonsamtal mm.
Ja det händer inte så mycket saker här uppe och i och med att Tilda inte får vara på lekterapin så blir det mest att man hänger på rummet.
Men dagarna går iallafall, men nu måste jag vara mer förberedd nästa gång med böcker lite annat.
Finns det någon som är haj på symaskiner där ute så får ni gärna tipsa mig on en bra. Nu får den ju inte kosta multom förstås men det får heller inte vara något smäck.
Så kära vänner tips önskas!!
10 september 2011
Klagomuren
Förstår inte riktigt vad som händer med mina bilder här????
Dom är ju borta :-(. Sitter just nu med världens sämsta uppkoppling (guestinternet) på sjukhuset så jag blir utslängd HELA TIDEN. Kan inte riktigt ta tag i problemet här men blir det inte bättre så kommer jag byta bloggplats.
Vi är som ni förstår fortfarande uppe i Västervik. Tildas feber vill inte riktigt gå nedåt MEN crp´n har iallfall börjat dala.Det går åt rätt håll så att säga.
Idag har det inte hänt speciellt mycket, det är segt att ligga inlagd på helgen.
Om man får uttrycka det på lite sämre svenska "skittråkigt"!!
Jag tog med mig en bok upp och den har jag såklart läst ut. Det gick som ett nafs, och den vara inte speciellt bra heller. Drog väl lite på munnen några gånger men det också allt (besviken).
Nu ligger vi och kollar på en tvn, jag gissar att det är en 22 tums skärm med ett kanalutbud som är lika med noll. Vill ha en stor skärm och många kanaler!!
VI har ju inget annat att göra än att kolla tv, sitta vid datorn eller läsa. Ja, lite korsord blir det ju också. Så om någon rik människa har en 42 tummare ståendes någonstans i ett hörn så skänk den gärna till rum 10 på Västerviks Sjukhus. :-)))))))))
Annars har vi väl det ganska bra, mat har vi så att vi klarar oss. Vi äter och äter och äter lite till.
Åhhhhhhhhhhhhh vad jag vill ha ett vanligt liv.
Ett liv där man får svära på chefen, sitta på jobbet och dricka kaffe med kollegor, svära över köerna på Maxi, svära lite mer på barnen som inte plockar undan eller gör sina läxor. Ha en hel oplanerad vecka framför sig helt utan sjukhusbesök eller provtagningar. Bråka med exet som inte gör som JAG vill ( vet att han läser det här) ja, allt som man gör i en familj utan sjukdomar.
Ni som lever i vår värld vet precis vad jag menar.
Efter att Tilda har blivit frisk så är jag säkert "glad" att jag har gått igenom detta och blivit lite visare och klokare, men just nu känns det som vi har en del hållplatser kvar på vår resa.
Puss på er
Dom är ju borta :-(. Sitter just nu med världens sämsta uppkoppling (guestinternet) på sjukhuset så jag blir utslängd HELA TIDEN. Kan inte riktigt ta tag i problemet här men blir det inte bättre så kommer jag byta bloggplats.
Vi är som ni förstår fortfarande uppe i Västervik. Tildas feber vill inte riktigt gå nedåt MEN crp´n har iallfall börjat dala.Det går åt rätt håll så att säga.
Idag har det inte hänt speciellt mycket, det är segt att ligga inlagd på helgen.
Om man får uttrycka det på lite sämre svenska "skittråkigt"!!
Jag tog med mig en bok upp och den har jag såklart läst ut. Det gick som ett nafs, och den vara inte speciellt bra heller. Drog väl lite på munnen några gånger men det också allt (besviken).
Nu ligger vi och kollar på en tvn, jag gissar att det är en 22 tums skärm med ett kanalutbud som är lika med noll. Vill ha en stor skärm och många kanaler!!
VI har ju inget annat att göra än att kolla tv, sitta vid datorn eller läsa. Ja, lite korsord blir det ju också. Så om någon rik människa har en 42 tummare ståendes någonstans i ett hörn så skänk den gärna till rum 10 på Västerviks Sjukhus. :-)))))))))
Annars har vi väl det ganska bra, mat har vi så att vi klarar oss. Vi äter och äter och äter lite till.
Åhhhhhhhhhhhhh vad jag vill ha ett vanligt liv.
Ett liv där man får svära på chefen, sitta på jobbet och dricka kaffe med kollegor, svära över köerna på Maxi, svära lite mer på barnen som inte plockar undan eller gör sina läxor. Ha en hel oplanerad vecka framför sig helt utan sjukhusbesök eller provtagningar. Bråka med exet som inte gör som JAG vill ( vet att han läser det här) ja, allt som man gör i en familj utan sjukdomar.
Ni som lever i vår värld vet precis vad jag menar.
Efter att Tilda har blivit frisk så är jag säkert "glad" att jag har gått igenom detta och blivit lite visare och klokare, men just nu känns det som vi har en del hållplatser kvar på vår resa.
Puss på er
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)