Inläggning nr 2

Jag har ju haft lite, eller ska jag säga ganska jobbigt med min yrsel och det har bara blivit värre o värre. Igår gick jag i korridoren och höll mig i väggarna. Det blev värre under kvällen och jag beslutade mig för att ta mig ner till akuten. En snäll sköterska skjutsade ner mig i rullstol för jag hade inte klarat att gå ner själv.
Jag hann att lägga mig på britsen och dom var snabbt framme hos mig och satt på den där grejen på fingret och beslutade att sätta EKG när hjärtat helt plötsligt börja leva sig eget liv...
Jag kände att det ökade och ökade och jag hade fullt sjå att försöka andas lugnt och INTE stressa upp mig. Blundade och hörde bara massa folk runt omkring mig som frågade mig massa saker.
Fick säga till dom att sluta för jag försökte nämligen KONCENTRERA MIG, minsann.
Dom satte snabbt ett EKG och nu pumpade hjärtat i 170 och då menar jag 170. Jag kände vartenda slag i halsen och bröstet, det var skitläskigt.
Efter ett tag så lugnade det ner sig men då började jag frossa och hackade tänder som en galning.
Det slutade med att jag blev inlagd på medicin med EKG övervakning hela natten.
Slangar och en stor dosa som hängde runt halsen.
Jag fick priviligeriet att dela rum med en dam ca 85. Hon kom in när jag hade krupit ner i sängen och precis dåsat in. Då slängdes dörren upp och BANG. där körde hon in i min säng med sin rullator.
Vill också påpeka att damen var lite döv.....
Natten där jag skulle försöka stressa ner blev istället en natt med hostningar, kräkningar, plingande på sköterskorna som skulle puffa kuddar, höja/sänka sängen, hämta papper etc etc....
Ja, jag kanske har sovit max 3 timmar i natt och nu känner jag mig bakfull utan alkohol.
Klockan kvart över sju stormade det in 4 personal i rummet som skulle ta prover på mig, temp, bädda min säng och tala om att jag skulle äta frukost kvart i 8 i matsalen. PUST!!!!!!
Duktig som man ska vara så smög jag längs väggarna (fortfarande yrslig) och tog mig till matsalen där alla frågade - Var är mitt köttpålägg? Var är min sill?
Jag tog snabbt ett beslut att äta min frukost på rummet.
Efter frukost var det dags för CT röntgen och den visade att mitt huvud var normalt (JIPPIE)...
Slutkontentan av det hela är alltså att jag forfarande lider av STRESS och kroppen reagerar lite hur den vill.
MEN jag ska inte strunta i mina signaler utan får jag samma symptomer igen så ska jag ringa 1177 för det kan vara något annat.
Så nu sitter jag här igen hos min älskade TIlda som inte får åka hem idag heller.
Men imorgon kanske??...