Idag satt jag och kliade Tilda på ryggen och kände hennes varma lena hud. Kände något hårt på hennes hud och tänkte på hennes ärrade kropp.
Hon har ett ärr som går rakt över hennes mage och en bit på sidan. Ett från CVKn och 2 från dränaget av lungan.
Lilla barnet är bara 9 och hon är ärrad för livet. Hon kommer för alltid ha med sig sina minnen och hon behöver bara stryka lite försiktigt på kroppen för att aldrig kunna glömma vad hon har gått igenom.
Vi lägger bekymmer och svåra stunder i livet i en ryggsäck men Tilda har det instansat i kroppen.
På sin fina lena hud pryder dessa ärr hennes sjuka barndom.
Måndag ska hon fyllas med gift igen, men det är ju ett måste hon har liksom inga alternativ.
Usch det här blev inget roligt inlägg men det är inte roligt alla gånger, men vissa gånger är det det och då hämtar vi kraft för dom andra gångerna.
Kram på er alla där ute
Jag kan nog inte riktigt förstå vilket trauma som ni genomlider och all ångest där till. Huvva, bara tanken att själv behöva gå igenom detta då mina söner var små ger rysningar i kroppen och jag tackar högre makter att vi blev skonade från sånt.
SvaraRaderaNu håller jag allt vad jag kan för att lilltösen tillfrisknar och ger sjukdomen på nöten.
Kram från mig i Kiruna<3
Många styrkekramar till mor och dotter från mig. Jag vet vad ni går igenom. Önskar allt gott som man kan önska. <3
SvaraRaderaVet precis... I förra veckan tog jag kort på ärren för att vi ska skicka in till försäkringsbolaget.
SvaraRaderaTänkte precis detsamma som du; hon kommer alltid bära med sej dessa hemska ärr. Tvärs över magen...och vid porten...
Sånt gör ont...
kram!