En alldeles vanlig Söndag

Äntligen fick jag tummen ur och engagerade barnen inklusive mig själv i att rensa garaget. Fick en del plats över så nu åkte dynlådan och grillen in också. Det betyder ju också att nu är sommaren slut.
Utemöblerna får vara kvar för dom ser så hemska ut så till nästa år så måste jag investera i nya.

Det har varit en grå dag idag kan man säga. För min skull spelar det ingen som helst roll, även en grå dag har sin charm.
Har mått ganska ok idag, yr men inte så att jag fått smyga längst väggarna. Så skönt!

Imorgon vanskas det lunchbesök av två av mina gamla vänner. Gamla=mina 80-tals vänner.
Vi träffas inte ofta men det är alltid trevligt när vi ses.
Lite tjat om nu och dåtid, då pendlar man sådär skönt mellan att vara ung och "gammal" på samma gång.

En ny grupp har bildats på fb för oss som var unga på 70- och 80 talet i Oskarshamn. En hel del foton har lagts upp och när man ser dom så märker man att man sitter och ler och drömmer sig tillbaka.
Undrar varför man blir sådär nostalgisk? Varför är det så lätt att få tillbaka känslan från förr? Även då hade man ju sina "problem" men då var det nog mest om vem som hjärtat klappade för eller om man skulle gå till parken eller det nya discot i stan?
Den första fyllan med Aurora (hua), byxorna som var gula från början var efter den kvällen flerfärgade av vinrött, lite grönt (gräsfläckar) och någonstans där om man tittade noga så fanns det en skymt av originalfärgen (gult).
När man dansade i parken och DJ:n sa till oss att inte stampa så hårt i golvet för skivorna hoppade!!
Man dansade till - Ring my bell och Born to be alive och andra monsterhitar.
Har aldrig varit en fan av dansbandsmusik så - Gråt inga tårar var inget för mig.
Ja jag skulle kunna hålla på hela kvällen men då blir det ett lååååååångt inlägg som säkert ingen mer än jag tycker är jättekul.
Så jag slutar nu med en gammal dänga, sjung med vet jag!