Samkväm hela dagen

Idag (igår) fyllde syster år. Började dagen med en nyttig frukost bestående av kaffe och gräddtårta. Vi kalasade tidigt för det var en del på schemat idag.
Mysigt med lite familjefika på förmiddagskvisten.
Efter lunch kom prästen och vi gick igenom det sista inför nästa vecka. Jag tror att vi är ganska på det klara med vad som ska vara. Vi har nästan helt fria tyglar och det är det som känns mest naturligt för oss.

Fick en hel bunt teckningar och böcker som barnen på skolan har gjort till Tilda. Åhhh alla fina små ord till henne. Jag grät och smålog när jag gick igenom dom. Så fina!!!!
Barnen är ju så underbara på att uttrycka sig. Dom ska få följa med Tilda i kistan så att hon kan läsa och titta på dom i lugn och ro.

Kvällen spenderade jag med goa tjejer. Åhhh ni är så bra! Det är så skönt att få spendera tid med er. Ni är guld värda för mig, bara så ni vet det!
Tack till kocken Peter för riktigt god mat, den gick ner lätt ska du veta.
Ser fram emot att se dig i halv åtta hos mig någon gång :-)

Ikväll röstar vi på IdolRobin igen!!!

Fredag idag och jag började med ett besök hos psykolgen...egentligen är han ju inte det, men för mig är det en djungel och jag säger att alla är psykologer. Han försökte förklara för mig hur det hänger ihop men det spelar ingen som helst roll. För mig är det personkemin som är viktig.
Det kändes jobbigt att gå dit jag började gråta redan innan jag klev ur bilen. Sa till Tilda o Ante att ge mig lite styrka och när jag rundade hörnet på byggnaden så står min psykolog utanför.
Han såg direkt hur det var fatt och visade in mig en annan väg och hämtade en kopp kaffe. Är han inte bara bäst? Det var nog Tilda o Ante som sa att han skulle stå där ;-)...tackar o bockar. Vi pratade egentligen inte så mycket om sorg idag utan bara lite allmänt om allt möjligt. Det var en trevlig kaffestund helt enkelt, precis vad jag behövde just där och då.

Efter psykologen åkte jag och Ricky in till stan lite ärenden. Jag kör och han springer....är fortfarande inte tillräckligt mogen för att springa på stan. Det kommer tids nog det vet jag ju.

Emmy har åkt upp till Linköping för att sitta med publiken på idol. Hon och några till sitter med Robins familj så om ni tittar noga så kanske ni får en skymt av henne.
Det är ju fortfarande så att vi förknippar IdolRobin med Tilda. Vi har lovat henne att rösta och det fortsätter vi med, ingen tvekan om saken.

På Söndag är det en minnesstund för Tilda i Kolberga kyrkan. I och med att vi har valt att ha begravningen för dom närmaste så tyckte prästerna att det kan vara en bra sak att andra som inte ska gå kan få en chans att tända ett ljus för henne. Jag var lite tveksam om det kanske skulle riva upp sår för barnen igen men sen tänkte jag om lite. Jag är säker på att dom gör en fin stund för alla. Vi kommer inte att vara på plats. Vi laddar för nästa fredag istället.....det kommer att vara en pärs.

Tuff dag

Fick besök idag av Titti, egentligen kom hon av annan orsak men hon fick en kopp kaffe och vi pratade om livet en stund. Beslut som ska tas och en framtid som ödet får bestämma. Du har tagit ett så klokt beslut och av en så alldeles rätt orsak!

Efter att hon hade gått så kom min sanning ifatt mig och jag fullkomligt bröt ihop, jag kände i varje kroppsdel hur ont det gör. Nu börjar jag tvivla på min ork och om jag någonsin ska komma tillbaka igen. Jag vet att det är tidigt än och att sådan här dagar kommer jag att ha framöver också men kanske inte så tätt som dom nu kommer.
Igår hade jag en dag som var jättebra och det är ju tur att dom finns också annars vet i katten hur man skulle orka med.

Tur att Viwi kom som en räddande ängel och fick upp mig från soffan och gjorde att jag kunde skratta lite till slut. Inte nog med att hon kommer med frallor så kommer hon med ett gott hjärta också.

Uhhhh....det här är tufft!

Idag vill jag också skriva om Emmy som har ett hjärta av guld. Det finns tyvärr en del barn som fortfarande blir mobbade på våra skolor. Idag har hon "hängt" med en av dom. Tänk vad det kan göra för ett mobbat barn att få någon som bryr sig. Någon som vill leka en stund och att dom får känna sig omtyckta.Jag är uppriktigt stolt över henne.

Jag är så klart stolt över Ricky med som tar hand om mig. Han finns alltid här för mig i alla lägen. Han har till och med blivit bästis med Jordan :-) Killarna i huset.

Kram på er alla därute

Angående inlägget nedan

Jag känner att jag måste förtydliga mig lite.
Inlägget här nedan handlar inte om mig, visst har jag nuddat vid detta.
Det finns i omgivningen och påverkar oss men det är rent allmänt som jag skriver om.
Vill inte att ni tror att någon är speciellt dum och elak mot mig för så är inte fallet.
Vissa saker kan man inte skriva ut av hänsyn till andra så då får man vara lite kryptiskt.
Men tack för er omtanke, jag för den vidare......

Puss o Kram

Beteende, okunskap eller ren ondska?

Vet ni ibland blir jag så förvånad av folks sätt att bete sig att jag blir helt stum.
Uttryckligen blir jag helt stum först....sen börjar det snurra i huvudet och tankarna kommer.
Hur kan man stå bredvid någon med stor sorg ändå tycka att det är egentligen mest synd om dom?
Är det så att man egentligen inte förstår hur en människa i sorg känner?
Jag kan bara säga hur det är för mig, sen finns det andra som känner annorlunda.

- Man lever som i en dimma.
- Har inte alls koll på det som händer runt omkring
- Man kommer inte ihåg när saker och ting händer
- Vissa dagar är man arg andra dagar gråter man förtvivlat
- Ibland känns allt faktiskt helt ok
- Är otroligt tacksam för att folk talar om för mig ibland att nu måste man göra vissa saker
- Man kan bara hantera sin egen sorg

Det är ett litet axplock på känslor på hur iallafall jag känner. En vän sa något väldigt rätt till mig idag.
- Du är trasig! och det är precis så som jag känner mig.
Om man är trasig så går det inte att tänka rätt i alla lägen. Då hoppas man verkligen att människor i sin omgivning förstår och har överseende med det.
Men frågan återstår fortfarande HUR är det möjligt att människor är så egoistiska? Varför?
Har vi tappat något på vägen? Uppfostran? Samhället? VAD; VAD??????
Detta är bara en allmän fråga som har dykt upp under sorgevägen och ibland blir den mer påtaglig helt enkelt.
Få nu inte panik, mina vänner för det är ingen som jag tänker på speciellt. Jag är glad för att jag har er och ert beteende får en guldstjärna.
Ni ska inte grunna på om ni har gjort rätt för det finns inget som är rätt eller fel.
Vad jag syftar på är människor som framhåller sig själva i andras sorg, som frågasätter en människa i sorg. Det går inte att göra det. Man kan bara tänka ..så långt och inte längre. Man kan ta sig från punkt A till punkt B, that´s it!
Jag hoppas verkligen att onda människor, för det är så jag kallar dom kan lära sig något så småningom. Mitt mantra kvarstår: Allt gott man ger får man så småningom tillbaka.

“Gott samvete är bästa huvudkudden.“

En ny ängel till himlen

Lilla fina E... nu hoppas jag att du och Tilda kan leka utan smärta och dumma knölar.
Ni kan leka och skratta och kanske låna din pappas fina peruker.
Universum har fått 2 fina änglar.

Trött i själen

Hade en trevlig kväll igår med lite vin, och massa prat, gråt och trevligt sällskap. Kan fortfarande inte fatta att lillfisan inte finns kvar i livet. Det är så svårt att ta in det och idag har jag varit så ledsen. Jag saknar henne så fruktansvärt mycket. Jag vet att det kommer att lätta lite så småningom men just nu känns det som en evighet dit. Hur många tårar kan man gråta? Finns det tillräckligt eller kommer dom att ta slut?
Idag är det farsdag, men jag orkar inte.... Jag är tom, tom på allt annat än att sörja.
Samtidigt som det känns fördjävligt just nu är jag ändå glad att jag kan sörja, att det inte fastnar inuti mig. Men det tar så mycket på krafterna att det är allt jag orkar, tankemässigt alltså.

Jag tittar igenom foton på Tilda varje dag, precis som att det gör att hon ska komma tillbaka till mig. Tyvärr är det ju inte så utan fotona är det fysiska som jag har kvar av henne. Detta underbara barn.