Transavarning och shopping

Igår var det den stora dagen för Joddy poddy, nu skulle han bli en "Vanessa". Hade grymt dåligt samvete när jag lämnade honom hos veterinären.
Efter "inlämnandet" så tog jag bilen ner till Kalmar, jag har inte varit där nere o shoppat sedan Ante gick bort. Jag hängde på låset till Indiska dit mitt egentliga mål var. Jag har blivit så sugen på lite myssaker till hemmet och det vet man ju att Indiska har. Det fanns MASSOR som jag ville ha, men jag fick hejda mig. Blev otroligt förälskad i en lampa som var ett mellanting mellan taklampa och fönsterlampa. Nu är mina fönster ganska höga så att den funkar jättebra hos mig. Sen blev det lite annat smått o gott också.

Efter klockan ett var Jordan klar så jag kunde inte stanna så länge, men jag var nöjd...ytterligare ett steg i rätt riktning. Det är så mycket man måste göra ensam som jag förknippar med Ante. Han var ju en shoppingmänniska och älskade att gå i affärer LÄÄÄÄNGGEE!!. Något som jag egentligen inte tycker om alls. Jag tänker ut innan vad jag ska ha, sen går det ganska fort när jag väl kommer på plats. Där var vi verkligen inte lika kan jag säga.
Han var verkligen inte typen som stod o hänge någonstans i affären och såg allmänt uttråkad ut. För dom har ni väl sett? Alla stackars män som blivit "tvingade" att följa med och handla fast dom egentligen bara skulle vilja var någon helt annanstans.
Titta efter dom lite varstans och jag lovar att dom finns, jag har sett dom.

Lille Joddy poddy var inte alls med på noterna efter jag hämtade honom. Tog med syrran och hon satt med honom nära nära i bilen och han var helt borta. Tyvärr så märkte jag ganska snabbt att tratten var för liten och han kom åt såret. Jag hittade på någon habrovink, men idag fick jag åka tillbaka till veterinären och fixa en större tratt. Han gillar den INTE! Han e skitförbannad helt enkelt, blänger på mig med sina nötbruna ögon som talar till mig----Mammisen, varför gjorde du mig till en transa?? Why, Why, Why

Tankar till en familj som mist en kär familjemedlem idag

En blogg som jag har följt ett tag http://lindaskriver.blogspot.com/, det gör ont i mig när jag kan känna deras smärta. Mina tankar till dom idag.

Inget ältande

Har lovat mig själv att INTE älta vad som kunde ha gjorts för min älskade Ante. Jag kan nu bara konstatera att något gjordes INTE rätt. Något gick alltså helt fel efter hans operation.
Öppnade tidningen, nej det behövde jag inte för det stod på första sidan. Texten i svart lyste mot mig och talade om vad jag redan visste. Det märkliga med det hela var att min första reaktion var att dom hela tiden skriver "40-åringen". VADDÅ 40-åringen!!!!! Han var ju faktiskt 44 och skulle fylla 45 i Februari.
Avrundar dom på nåt jäkla vänster som i affärerna?? Det är ju i och för sig väldigt oviktigt men så tänkte jag i alla fall.Nu får vi se vad dom kommer fram till, det blir intressant.

I natt drömde jag om att jag dog....jag var helt chockad när jag vaknade kl halv sex. Vågade absolut inte somna om efter det. Gud va läskigt det var. Kände att jag sjönk bort mer och mer. Uhhh....
Det kanske var för att jag skulle besöka helvetesmaskinen idag (Mammografi). Kan inte säga att det är skönt precis, men ack så viktigt! Skulle aldrig för hela mitt liv strunta i att gå.
Vi kvinnor ska vara glada för att vi får kallelse för både mammografi och cellprover, tänk på dom stackars männen som inte har den förmånen.
Har aldrig fattat varför dom inte har obligatorisk prostatatester, det måste väl vara likvärdigt?

På tal om män så läste jag en ganska kul artikel i Amelia som fick mig att fundera på vilket kön jag egentligen tillhör? Det handlade om kvinnors och mäns olika aktivitetsprioritering av helgerna. Ska försöka ta lite axplock av artikeln:

Hon=Har svårt att koppla av/ Planerar in MASSA aktiviteter: Middagar, Shopping, bruncher, släktkalas etc...
Han=Är ett slapparproffs/Planerar INGET, Går in i en helgdvala, en chipspåse räcker gott för att kompensera den lilla energin som går åt för att titta på TV.
Tål att tänkas på. Vad lockar er?

Det blev inte värre med Tildas feber, men det blir heller ingen behandling den här veckan. Det är framflyttat till nästa vecka istället. Hon ligger helt enkelt för lågt i värdena och nu har även Trombocyterna gått ner IGEN!
Men enl. Tant/farbror doktorn så kan dom se en millimeter mikroskopiskt värde som säger att benmärgen har börjat hämtat sig lite smått igen.
Dom vill ha provtagning Torsdag MEN exet säger Onsdag, så det blir Onsdag.
En cybervän talade om att hennes dotter också blev sämre och sämre för varje gång och det stämmer verkligen.
Mamma har det likadant, hon har det verkligen tufft efter sin behandling och där i mellan har hon överskottsenergi så man blir helt matt. Nu har hon 2 ggr kvar, sen får vi väl se vad som händer efter röntgen osv.
Förhoppningsvis så är både hon och Tilda behandlingsfria till sommaren.

Jag blev bjuden på lunch hos snälla Anette, hon bor jättemysigt. Ett litet ställe utanför stan med några gårdar här och där. Ett litet Bullerby ställe. Jordan var som vanligt i sitt esse och kissade såklart på en jättefin kudde och skälle på hennes stackars katter så dom vågade inte gå ner från ovanvåningen.
Åhhhh jag ser fram emot Onsdag. Hjälper det inte med skvätteriet ska jag fort som attan köpa skvättskydd åt han när vi är borta hos folk.
Han försökte skrämma hennes häst också men där gick han bet. Hahahah vilket ego den lille skiten har ;-)

Inte feber nu!!

Exet ringde och sa att Tildas temperatur börjar stiga så han var beredd att packa väskan.....SUCK!!
Stackars lilla fisan, det var ju så jobbigt förra veckan vill verkligen inte att hon ska behöva åka upp och få antibiotika. Fan fan fan....
Nu är det ju så få gånger kvar så vi vill ju inte att det ska bli bökigt nu på slutet. Stackars lilla unge!
Jag som tyckte hon var så pigg när hon var förbi här en sväng förut och fick med sig lite nybakade hallongrottor.
Suck.

Jag själv ska ju träffa min doktor i veckan ...tror jag, hmmm har glömt att skriva upp vilken dag och vilken tid.
Det funkar ju liksom inte om jag INTE skriver upp saker och ting. Det är nästan som insidan av min hjärna är gjord av teflonpapper. Det fastnar inget alls!

En vecka med massa hållpunkter

Den här veckan har varit helt bedrövlig. Är trött tröttt trött, hållpunkter nästan varje dag.
Tilda har ju som sagt fått fylla på med Trombocyter 2 ggr den här veckan och här är ett tecken på att hon ligger lågt.

Blåmärken i massor

Man får blåmärken och andra små röda prickar på huden. Trombocyter behöver man också i kroppen så att blodet ska koagulera. Börjar man blöda så kan man om det vill sig riktigt illa förblöda. Många som har blödarsjuka har låga trombocyter i kroppen.
Cellgifter slår ut allt möjligt i kroppen och det tar ett tag innan den kommer igång igen efter doserna speciellt när hon får högdosen. Nu hoppas jag att dom har börjat stiga efter sista påfyllningen.
Än så länge vet vi inte om det blir behandling nästa vecka eller inte, allt beror på provsvaren på måndag.

En kul sak som har hänt är att några fjun börjar komma tillbaka på huvudet :-)

Skulle vara jätteskönt om hon kunde slippa gå med något på skallen i sommar. Nu börjar jag se slutet på denna resa och hoppas för mitt liv att vi aldrig behöver hoppa på detta jä....la cancertåg igen.
Det är förbaskat obekvämt, det går inte speciellt fort och det finns ingen komfort, what so ever...

Ikväll är det återträff för alla 9:or avgångsår 1981, mmm det är alltså min årgång.

Det hade nog varit jättekul att gå men jag är osäker på hur det skulle bli. Jag vågar helt enkelt inte chansa utan jag håller mig hemma i min trygga vrå.

Nu ska jag slänga upp fötterna i soffan och bara vara. Glippa med tv dosan utan att stanna till på Nicelodeon eller Disney Chanel. Nu blir det inget Hanna Montana på en hel vecka, Underbart!!!

Det går i ett

Vaknade tidigt idag, skola kl 8.00. Tilda var pigg som attan så hon tog Jordan på morgonkisseriet innan vi stack iväg. Efter en timme i skolan var det dags för provtagning på Barnmottagningen.
Handlade lite och köpte med mig en fläskkarrestek som jag satte igång med när vi kom hem. Klockan var inte ens 10! Ja ja men det är väl bara att köra på när energin infinner sig.
Kl 12 bjöd Camilla på våffelfika, vi var 6 st plus 4 hundar. Jättemysigt. Jordan skötte sig ganska ok, men det ska bli underbart att få honom kastrerad nästa vecka. Han kissar HELA tiden och är ständigt pilsk.
Moppsar upp sig alltför lätt. Jag blir helt tossigt på honom. Hjälper inte kastrering så får han gå med skvättskydd när vi är hos folk. Det är ju rent PINSAMT när han kissar överallt.

Krisitna från Dagvården ringde och sa att trombocyterna ligger på drygt 30, det är ju inte så lysande precis.
Planen för imorgon bli alltså, ny provtagning på morgonen i Oskarshamn sen åker vi till Västervik kl 13.00 för ett ultraljud på Tildas hjärta. Om trombocyterna inte har stigit så fyller vi på lite mer när vi ändå är där.
Som sagt en ny tur till Västervik imorgon alltså.
Börjar bli en aningen trött på den sträckan nu kan jag säga.

Hann med en sväng till "mannen med silverasken" också och det var skönt. Jag hann inte mer än sätta mig i stolen förräns tårarna började trilla. Idag pratade vi mycket om att börja gå in i dom stora affärerna igen.
Jag har inte varit på ICA MAXI sedan Ante dog. Det känns inte helt bekvämt för mig att gå dit.
Vi kom fram till att det är pg a att där är det väldigt lätt att människor kommer fram och frågar - Hur mår du? och det kanske jag inte fixar just den dagen. Jag är helt enkelt för sårbar.
Jag har fullt upp med att skydda mig själv från människor och frågor så att jag kan inte koncentrera mig på att handla. Butiker har ju också en tendens att röra till allting så att intrycken blir helt enkelt för många för mig. Jobbigt!