Seans och livet efter detta

För er som inte tror på andevärlden så behöver ni inte läsa längre.
Detta inlägg är ämnat just för det ändamålet.
Jag vet inte hur många av er som någon gång i livet har varit på seans?
Själv har jag aldrig varit det, förrän igår. Jag var på en enskild seans !!!
Jag var sååååå nervös, vet inte hur många gånger jag sprang på toan innan jag skulle åka.
Hade med mig en mycket god vän. En livlina ifall att jag skulle falla. Antingen av besvikelse eller upphetsning.
Jag kan säga att jag INTE blev besviken, nej nej inte ett dugg.
Kvinnan jag var hos, känner mig inte, vet bara mitt förnamn. Vi bor inte ens i samma stad.
För henne var jag helt anonym och det var hon för mig också.
Men, han kom! Han blev glad för att jag ville komma och hälsa på. Han berättade om sin övergång och det traumatiska som hände.
Det var smärtsamt, det gjorde ont och han ville verkligen inte detta.
Men han har det bra där han är. Ingen smärta längre och nu kan han ju busa med oss när han vill...
Han försöker göra sig hörd men jag varken hör eller ser.
När jag bakar så brukar han stå nära och bara titta på.
Det är inte bara huset som knakar det är ibland han som vill göra mig uppmärksam på hans närvarao.
Timmen hos den kvinnan kändes som 5 minuter, men jag var mer än nöjd.
Det var mycket som kom fram och nu vet jag att det är full aktivitet i vårt hus. Många vill skydda oss i allt det jobbiga.
Tilda har sina 2 speciella följeslagare som försöker lindra för henne. Hon har egentligen fler men det är speciellt 2 som jobbar ihop och en av dom är Ante.
Han vaggar henne som ett barn och smeker hennes kala huvud.

Jag har alltid trott på ett liv efter detta, livet är en skola och där lär vi oss saker som vi har nytta av i nästa liv. Vid svårigheter i livet ska vi förhoppningsvis stanna upp och tänka på vår livssituation.
Och det är något som jag har funderat på ett tag.
Sen är det så tragiskt att det ska behöva vara död och sjukdomar som gör att man äntligen reagerar.
För vissa kan det vara det lilla som får en att tänka och det är ju bara bra.
Huvudsaken ATT man fattar och börjar tänka. Att man ser ljuset ibland och man försöker tänka positivt så långt det går.
Energin måste komma från glädjeämnen och energi klarar vi oss inte utan. Då faller vi snart ganska hårt i marken.

Livet är skit vissa dagar men långt ifrån alla......................................