Bitterhetens dåliga smak

Den aldrighet som kom till mig i Fredags höll i sig hela helgen.
Jag har helt enkelt inte haft lust att blogga, ett medvetet val som jag gör.
Har jag inget att skriva om, då har jag inte det och då gör jag inte det heller.
Som sagt det har varit en himla tuff helg.  En höjdpunkt var dock att få träffa några goa vänner och umgås.
Det gör gott för själen och jag är egentligen lite ful mot dom....fast jag tror inte att dom märker det.
Jag tankar energi av dom, jag snor lite av deras goa mående.
Har inte riktigt koll på varför jag är så ledsen, om det är tiden eller något annat, men det känns trögt och segt. Jag kände en uns av bitterhet också.
Bitterhet är ett sånt negativt ord att jag knappt vill ta det i min mun, men jag måste faktiskt erkänna att jag kände den och pratade i dom termerna. Jag var helt fullt medveten om det och försökte spotta ur den som en riktig äcklig bittermandel. Nej, fy o ve för den "sjukan" den vill man inte ha, men lik förbaskat så smyger den sig in en smula...

Hade första mötet idag med en psykolog som ska hjälpa mig med min panikångest.
Sorgen känner jag att jag har ganska bra koll på.
Panikångesten är värre, den kommer både här och där och i alla möjliga situationer.
Där känner jag noll koll!
Vill verkligen bli av med den så att det inte finns hinder som göra att mitt sociala liv blir lidande.
Som det är nu så blir det det.
Det är väldigt svårt att förklara en panikångest, men för mig känns det som om jag har sockerdricka i hela kroppen och en olustkänsla sprider sig i magen.
Attackerna kan vara små eller stora. När det kommer ett riktigt påslag så får jag enorma skakningar, kallsvettningar, yrsel och svimningskänslor.
Ibland håller det i sig en timme ibland blir det bara en kort stund.
Nu har vi iallafall bestämt att köra igång i Augusti och bara koncentrera oss på panikångesten. SKÖNT!

Så bort med ångest, bitterhet och andra negativa åkommor...bort bort och kom aldrig tillbaka