
Jag har Tilda hos mig ikväll, hon har ont i magen säger hon. När man befinner sig i vår situation så är det en sak som gör mig väldigt stressad och orolig. Man försöker släta över det fint men i bakhuvudet så kommer djävulen fram och sätter griller i huvudet. Förra veckan klagade hon också lite så vi får nog ta och kolla upp det. Nästa vecka har vi ny omgång med cytostatika så då ska jag be att dom klämmer o känner lite. Proverna idag var bra, men vi vet fortfarande inte om dom tänker sänka dosen nästa vecka igen eller om dom trappar upp till 3 dagar. Vill verkligen inte att dosen ska slå ut henne lika mycket som sist. Vi vill fira julafton hemma INTE på en sjukhussal.
Jag har också en sån dålig magdag idag men, läs inlägget igår så finns det nog en förklaring.
Vill också nämna lite om mitt inlägg om "vänner".
Fick ett mail från en annan mamma som gått igenom hela cancerkarusellen med sin lille son. Man kommer att märka avsaknaden av vänner även efter behandlingen är slut. Då tänker nog många att -Åh äntligen är han/hon frisk, men även då behöver man nära och kära runt omkring sig. Har rannsakat mig själv och nu jäklar ska jag föregå med gott exempel!!
Man är inte frisk bara för att man ha slutat med behandlingen. Jag tror, rättar mig om jag har fel att då kanske man är ännu mer orolig för då har man inte samma koll som förut, eller? Man är inte i sjukhuskarusellen lika mycket som förut. Det är min teori iallafall.