Begravningsdatum spikat

I natt kändes det nästan som om jag hade en febersläng. Vaknade och var helt varm och svettig, hatar egentligen att vakna på natten för jag har så otroligt svårt att somna om.
Lyckades till slut och vaknade av att mamma ringde och bjöd oss på lunch, det tackar man absolut inte nej till nu är aptiten inte är som den ska.
Doktorn från Kalmar ringde också och vi hade en liten genomgång av dödsorsaken, han hade massa frågor om vad som hände under dödsdagen. Han kommer att begära en utredning och det kommer även jag att göra.
Var även en sväng uppe på jobbet och träffade goa Viwi och yrvädret Maggan.
Viwi som har tagit över en hel del av mina arbetsuppgifter och jobbar säkert 150 %, stackars människa det kommer sluta med att hon också blir sjukskriven.
Idag kom också datumet för begravningen som kommer att vara den 17/2 åhhh....det knyter sig i magen. Hur fan ska jag orka med det? Kommer jag att hitta någon bra psykolog innan dess eller är jag bannlyst i Oskarshamn? Jag som inte ens har hunnit börja hos någon än.
Cissi kom förbi ikväll och vi pratade just om det, varför är det så svårt att hitta en psykolog och som en annan vis människa sa att ska jag verkligen behöva leta efter det själv. Finns det ingen form av krishanteringsplan vid dödsfall? Borde det inte erbjudas en kontakt direkt?
Man blir liksom lämnad åt sitt öde efter dödsfallet, en klapp på axeln och en liten beklagande blick.....men ta nu ditt pick o pack och ge dig iväg hemåt.
Tilda kom hem idag efter sin kur i Västervik, hon tryckte i sig 2 tacos och jag är mer än nöjd. Hon behöver varenda kalori på sin magra kropp. Nu håller vi tummarna att vi kan fixa skolan imorgon också, utan krig. Nästa gång hon får sin dos är det även inplanerat CTröntgen, usch usch usch är den inte fri från tumörer så får nog någon skrapa mig upp från golvet.
Nej nu ska jag lägga mig tätt intill min snuffsa och nosa på hennes kala huvud.

En bok som jag fick av Cissi idag, den ska jag lägga på mitt nattduksbord

...........

Vaknade med en stor klump i magen. Ville inte gå upp men jag var ju så illa tvungen. Tilda skulle till sjukhuset och ta prover inför morgondagen. Storasyster fick ta med henne, det var trögt för henne att komma dit men nu är hon bara tvungen att förlita sig på andra personer än mig eller sin pappa. Alla prover visade sig vara bra så det blir behandling imorgon.Efter den dosen har vi kommit halvvägs, nu kan vi äntligen börja räkna nedåt.

Vid halv tolv så var det dags för nästa utmaning...SKOLAN!!!!!
Jag körde henne dit och därefter skulle hennes pappa ta vid för jag ser ju ut som ett ras och mina gråtattacker går verkligen inte att hejda. Men där blev det tvärstopp. Hon vägrade!!!
Då brast det även för mig så vi hade en riktig fajt där hon till slut skrek åt mig- JAG HAAAATAR DIG IBLAND!
Jag sa att det är ok att hata mig ibland om man känner så, sen var det inget snack utan hon tog rejäla kliv efter mig in i skolan och in i klassrummet.
Av bara farten så var ju även jag där inne. Vi satt en stund med goa Helen och jag fick naturligtvis en attack och var tvungen att gå ut. Fröken Sofia kom också och vi gick in i ett annat rum och pratade igenom livet. Härliga goa fröknar.
Tilda var alltså iskolan i nästan 1 timme, REKORD.
Vi tog även en ganska lång promenad med Jordan senare och Tilda var samma gamla vanliga goa unge.

Igår skickade jag även ett mail till kuratorn som jag blev rekommenderad men det verkar inte som om någon vill ha mig som patient för hon ringde tillbaka och bad mig träffa någon inom landstinget istället?????????????????
Mina problem var kopiösa säger hon. Jaha??? precis som om jag inte vet det. Orkar inte harva i landstingsvärlden igen. Om ni som läser detta kan tipsa mig om någon annan bra människa så är jag väldigt tacksam.

Jobbig dag

har det varit idag. Börjar känna av allt i kroppen och min yrsel börjar komma tillbaka. Tilda och jag låg i sängen till kl 11 idag. Sen tog jag en promenad med Jordan, det var skönt men samtidigt en pärs. Måste försöka vara ute något varje dag annars blir det så mycket jobbigare när jag måste.
Det har varit folk här idag också, fina människor som visar sitt stöd. Jag är så tacksam för mina vänner och glad att dom finns när jag behöver dom.
Mamma har varit här en sväng också och jag är glad för varje dag som hon är pigg.
Imorgon är det dags för provtagning och skola för Tilda, jag vet inte om jag orkar med något av dom. Provtagningen får nog Emmy och Ricky ta med henne och exet får ta skolan.
Hoppas bara att jag snart ska orka med allt igen, men samtidigt så går det ju inte att forcera läkningen hur gärna jag än skulle vilja.
Måste orka för Tildas skull, hon får INTE halka tillbaka till ångesten igen, det räcker att jag har en släng av det just nu. På tisdag är det dos dags igen vi får se vem som tar det.
Fan att man ska känna ångest för sin sorg också det är ju inte klokt...

Nu kan jag vara ute på hal is

men jag bara måste få ur mig mina tankar och ilska. Jag är arg arg arg, det spränger i bröstet och det bubblar i hela magen.
Ringde ner till Kalmar idag och fick reda på dödsorsaken, propp i lungan. Ja tänker kanske ni det var ju bra att du fick veta det. Ja det är det ju förvissa MEN i veckan kom det också till mig att när Ante trodde att han fick en muskelbristning i knät så var det eventuellt en propp som han fick i benet. Tror jag....
Då kan man ju fråga sig varför (när dom visste att han var benägen att få propp)dom inte sa till honom att han skulle komma in för undersökning när han ringde och sa hur benet svullnade osv...och VARFÖR tog dom inte ett ultraljud på benet när han var inne hos ortopeden för check??????????????????????????
Varför varför varför. Herrejävlar! Bli aldrig för sjuka för att man måste vara beredd att tala om för sjukvården vilken behandling man BÖR ha! Dyra pengar läggs ner för att man ska kunna läsa journaler snabbt men frågan är om berörd personal verkligen tar sig tid att göra det??
Alltså jag är riktigt heligt förbannad på allt och kan dom inte överbevisa mig om att dom har gjort vad som dom skulle så kommer dom att få veta detta och det ska hela Oskarshamns befolkning också få veta.
Observera att jag kan vara ute på hal is när jag skriver det här men min magkänsla säger mig att jag tyvärr har rätt i mina misstankar.
Kan inte ens gråta, vet inte vilka känslor jag har för det här är verkligen övermäktigt för mig. Jag har känt mig ganska sansad men nu vet i katten. Det värsta är att om jag bryter ihop så vet jag fan inte vart jag ska ta vägen för sjukvården har jag 0 förtroende för.
Jävla skit!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Blandade känslor

Det var med blandade känslor som vi styrde bilen mot Kalmar idag. Sist jag gjorde den resan så slutade det ju inte bra. När jag gjorde resan i lördags så kunde jag nästa känna när livet tog slut där bak i ambulansen och därför var det jobbigt när vi körde förbi just den platsen.
När vi svängde av mot sjukhuset började Tilda ångra sig och bli förtvivlad. Nu ville hon inte längre se honom men samtidigt vill hon det. Hon tog iallafall mod till sig följde med in men hon kikade bara in lite genom dörren.
Hon kände ändå att hon var där och hennes saker till honom la jag så fint på hans bröst.
Nu kan han sova vidare och komma tillbaka när han är redo....
Det har varit en mäktig dag men ändå en väldigt bra sådan. Nu är klockan 21.00 och två av mina fina vänner har gått hem, det är bara jag och Ricky här och jag tror att vi är lika trötta båda två.
I morgon är en ny dag att kämpa med, men det går fast som någon sa, det är en jävla uppförsbacke.....

Imorgon får jag se honom igen

då ska han få sitt snus som han säkert har saknat, sin goa utslitna joggingbyxor och slappis T-shirt. Han var inte typen med kostym eller strama kläder, nej hans motto var att ha kläder man kände sig bekväm i. Det ska han därför få med sig från mig.
Jag är inte helt bekväm med situationen men ändå är jag det på något märkligt sätt. Det blir nog bra och i synnerhet för Tilda. Hon har bett om att få komma ner och se honom en sista gång och det ska hon såklart också få. Hon kommer att sakna honom men jag känner att hon kommer att ta med sig mycket av Ante på vägen. Som hon säger så kommer han att finnas där för henne.
Det tvivlar jag inte en sekund på.
Nu har vi också startat en konversation med skolan och hennes skolgång. Vi har alla möjliga val, det finns en resurs för henne och hennes stötte jag på när jag var ute med Jordan ikväll. Helt plötsligt står människan framför mig på vägen (vi bor på samma gata) . Har aldrig pratat med henne förut men vi klickade direkt och jag är helt säker på att Tilda också kommer att klicka med henne.
Det är otroligt så många underbara människor det finns och som bara ger en så mycket energi.
Dom liksom kryper fram när man mest behöver dom och lindrar det onda en stund.
Nu ska jag krypa ner och försöka få lite sömn inför morgondagen. Det kommer att blir tufft men vi kommer att göra det bra tillsammans

Godingarna

Utanför dörren

Igår kom Ricky hem! Det lindrar verkligen att ha barnen hemma. Tyvärr så saknades Tilda, men hon fick komma hem idag istället. Hon äter fortfarande penicillin men febern är borta. Det är så trist för henne att hon oftast får komplikationer efter sina cellgiftskurer, nu vill jag bara se ett avslut och räknar ner gångerna som är kvar.
Jag har varit utanför dörren idag och det kändes bra. Hade en tid hos min toppen Mia.
Åh jag hoppas hon känner hur mycket hon gjorde för mig idag! Nu vet jag inte hur mycket ni tror/tycker om själavandring och vad som händer efter döden, men jag tror inte att det bara tar slut.
Jag har ju haft mina funderingar kring Antes begravning och jag fick svar på det som jag undrade över men som jag egentligen visste.
Tilda har nu sin skyddsängel vid sin sida
Ikväll har barnen och jag pratat massor, gråtit och skrattat över dom minnen vi har av Ante.
En man med ett enormt stort hjärta som tyvärr glömde bort sig själv på vägen. En man som jag alltid kommer att älska.