Vaknade med en stor klump i magen. Ville inte gå upp men jag var ju så illa tvungen. Tilda skulle till sjukhuset och ta prover inför morgondagen. Storasyster fick ta med henne, det var trögt för henne att komma dit men nu är hon bara tvungen att förlita sig på andra personer än mig eller sin pappa. Alla prover visade sig vara bra så det blir behandling imorgon.Efter den dosen har vi kommit halvvägs, nu kan vi äntligen börja räkna nedåt.
Vid halv tolv så var det dags för nästa utmaning...SKOLAN!!!!!
Jag körde henne dit och därefter skulle hennes pappa ta vid för jag ser ju ut som ett ras och mina gråtattacker går verkligen inte att hejda. Men där blev det tvärstopp. Hon vägrade!!!
Då brast det även för mig så vi hade en riktig fajt där hon till slut skrek åt mig- JAG HAAAATAR DIG IBLAND!
Jag sa att det är ok att hata mig ibland om man känner så, sen var det inget snack utan hon tog rejäla kliv efter mig in i skolan och in i klassrummet.
Av bara farten så var ju även jag där inne. Vi satt en stund med goa Helen och jag fick naturligtvis en attack och var tvungen att gå ut. Fröken Sofia kom också och vi gick in i ett annat rum och pratade igenom livet. Härliga goa fröknar.
Tilda var alltså iskolan i nästan 1 timme, REKORD.
Vi tog även en ganska lång promenad med Jordan senare och Tilda var samma gamla vanliga goa unge.
Igår skickade jag även ett mail till kuratorn som jag blev rekommenderad men det verkar inte som om någon vill ha mig som patient för hon ringde tillbaka och bad mig träffa någon inom landstinget istället?????????????????
Mina problem var kopiösa säger hon. Jaha??? precis som om jag inte vet det. Orkar inte harva i landstingsvärlden igen. Om ni som läser detta kan tipsa mig om någon annan bra människa så är jag väldigt tacksam.
Bloggen kom till för att bli ett ventilhål när min älskade Tilda fick diagnosen wilms tumör 2010. När sedan min sambo avled 2011 så blev den ännu viktigare för mig.Tyvärr så blev Tilda ett änglabarn oktober 2011. Men bloggen kvarstår och där samlar jag allt mellan himmel o jord.
Finns det ingen kurator att prata med på er "sjukstuga"? Hon jag pratade med fick jag kontakt med via BVC. Hon jobbade med KBT och det är nog det man behöver, i alla fall jag. Att lära sej hantera situationen man är i, inte grotta i sin bakgrund på samma sätt som kanske en psykolog jobbar.
SvaraRaderaGAAAAAAAH fan va arg jag blir!!! jävla kuratorjävel. bra att hon insåg att hon inte höll måttet som de flesta kuratorer... när det blir svårt drar de sig ur.
SvaraRaderaursäkta mitt lilla utbrott,,,
jag känner bara till en psykolog i oskarshamn. har kontakt med en som gått till honom och tyckt att det varit bra. jag tycker inte kbt är något som lämpar sig för såna här situationer.
han heter magnus bjurhammar.
Kolla här:
http://www.sanus.se/kontaktinfo.htm
Jag tror hans mottagning ligger nånstans mellan kikebo och lidl. :)
Ursäkta men vad är det för människa som väljer sina patienter? Allmän henne.... hur som helst, inte vill man ha en sån oansvarig människa till kurator... antar att KBT är CBT på engelska, Cognitive behaviour? I så fall tror jag som ovanstående kommentator säger att det är bättre än att gå tillbaks i tiden, strategier som hjälper här och nu, inte älta i det som varit och barndom... var på och be om att få hjälp, don't take no for an answer, klarar inte en kurator av det får det bli en annan.... KRamar!!!
SvaraRaderaKänner dig inte alls. Har följt din blogg ett par veckor bara. Vi har aldrig setts och kommer kanske aldrig att göra det. Jag vill ändå skicka en kram, styrka, en axel som tål tårar eller vad du kan tänkas behöva? Finner inga ord egentligen, men din historia berör mig djupt!
SvaraRaderaKram
vill bara förtydliga att i alla psykoterapier så arbetar du med här och nu, på ett eller annat sätt. det handlar inte om att älta och prata barndom när man går i en psykodynamisk terapi. kbt är en begränsad psykoterapi som fokuserar på problemlösning med en stor avgränsning. har du t.ex. mycket ångest så arbetar du bara med de situationer som skapar ångest. i psykodynamisk terapi ges en möjlighet till självinsikt, en hjälp som räcker mer långsiktigt.
SvaraRaderajag tycker inte det är särskilt schyst eller respektfullt att ge kbt till patienter som är i kris. man måste få sörja och sådant tar tid. det är inte schyst att uppmana någon att tänka positivt eller annorlunda vid förlust/sjukdom av anhörig.