Klockan är mycket

men jag är ganska pigg ändå. Fick lite att tänka på här efter ett telefonsamtal, av goda skäl så kan jag inget säga. Det handlar inte om oss i min familj och jag försöker bara skriva om sådant som händer här.
Så var det med det!
Tilda har åkt till sin pappa idag och nu har jag en vecka framför mig som jag ska göra en hel del på. Det är som vanligt när jag inte har henne då försöker jag få in allt som jag vill göra utan att det ska inkräkta på henne.
I och för sig så har ju så mycket lossnat för henne nu men jag vill ändå inte utmana ödet för snabbt.
Något som jag har tagit till mig är ju att ta dagen som den kommer. Behöver ingen mer stress än den som är runt omkring oss. Allt roligt som händer är bara en stor bonus.

Jag har väldigt ofta fått höra av omgivningen att jag är så himla stark, ja vet inte riktigt hur jag ska ta det.
Visst jag känner mig ganska stark vissa stunder men samtidigt så har jag inga problem att visa att jag INTE är stark i andra stunder. Sen vet jag inte riktigt vad som menas med att vara stark?
Ja, jag har huvudet ovanför vattenytan och jag bryter inte ihop varenda minut på dygnet. Försöker tänka många positiva tankar och är glad för det lilla runt omkring mig. Jag tror att det är där jag hämtar min energi. Det är kanske det som menas med att vara stark eller??
Min sorgebearbetning började jag redan i Augusti när Tilda fick sin cancerdom. Jag sörjde för att mitt lilla barn hade fått denna hemska sjukdom och dom mörka tankarna fanns där ibland. Men jag kan kämpa för Tilda och göra allt i min makt för henne. Det är något som jag inte kan göra med Ante för det finns inget att göra mer han är tyvärr fysiskt borta. Jag kan bara ha mina fina underbara minnen av honom. För mig är dom bara positiva, visst fanns det stunder då det inte var helt positivt men dom saknar betydelse nu.
Jag tror visst att alla har en inre styrka som man plockar fram när det behövs, man klarar allt och lite till.
Så nu mina vänner ska jag krypa ner bredvid min värmedyna (Jordan) och sova gott hela natten.
Natti natti!

Måste bara lägga ut den här fina bilden på Tilda

Allt flyter på bra

Tilda åh Tilda min underbara, bångstyriga unge!
Måste få rosa henne åter igen för att hon är ju så duktig. Skolan funkar, provtagningarna funkar. Idag var hon till och med inne på KappAhl för första gången på flera månader.
Men allt är inte rosenrött, hon har fått ett otroligt humör och blir helt vansinnig för minsta lilla grej. Hon orkar aldrig hämta något och att plocka undan sina saker är näst intill omöjligt.
Jag försöker svälja mycket men ibland så brister det och jag blir helt skogstokig. Ja vad ska jag säga, man kan nästan tro att hon är hormonstinn och har fått en släng av PMS eller nåt.
Uhhh.... är det så här det kommer att bli på riktigt om några år?? Kan jag ha sån tur att hon gör sin pubertet redan nu och sen händer det inget alls när hon egentligen har kommit i "rätt ålder". Hmm ja det lär vi väl få se.

 

 

Hittade äntligen den ljuslyktan som jag ska ha här hemma och tända för Ante. Jag är ju lite märkligt och så men jag kan liksom inte ta vilken ljuslykta som helst utan det måste vara en som jag känner för. På Lavendel och oreda stod den bara där och sa --Här är jag!! Det är mig du ska ha!
Nu ska jag bara leta ramar också för några fina foton som jag ska ha där. Det ska bli mitt lilla "Antehörna". Var inne och beställde en blomma till kistan också, jag var inne på IBIS för jag tycker hon gör verkligen dom finaste buketterna/dekorationer i hela stan. Där inne kom det såklart en våg över mig och tårarna rann lite, men som jag sagt förut så låter jag dom göra det. Det är ok.
Någon sa till mig häromdagen. Du kommer inte gå ur det här och vara samma människa som tidigare.
Vi får väl se? En dag i taget är mitt måtto och ibland även några timmar i taget.

Åhhhh vilka underbara människor det finns

Tack alla ni för era värmande och stöttande ord här i cybervärlden. Det är tur att det finns så många vettiga och så få elaka människor här i världen.

Idag blev det ingen skola för Tilda, vi ändrade tiden igår för Tisdagar och tyvärr så var Helen tvungen att rycka in på annat ställe, men det är ok för vi gjorde lite jobb här hemma i stället.
Sen fick Jordan lite dambesök av lilla Myran. Han försökte få igång henne men det lyckades han inte med så speciellt bra. Hon är ju 7 år och Jordan bara 8 månader så hon tycker nog att han är en riktig jobbig "fjortis".
Lite go fika blev det med matte Jenny, ser fram emot sommaren när vi kan hojta till varandra och ta ett glas gott vin på altan (vi är ju grannar). Tilda hade en liten släng med näsblod idag igen men det slutade ganska kvickt den här gången också. Ska bli skönt och ta prover i morgon så vi vet hur hon ligger med trombocyterna. Påfyllning eller ej???

Måste berätta om mitt besök hos min psykolog med silveretuiet (för näsdukar) igår. Jag har ju varit väldigt anti begravningen för Ante och det kan man väl säga är ett sorts försvar med vetskapen om att detta är verkligen sista gången han finns där fysiskt.
Psykologen är i alla fall där och petar och bökar med mig tills jag verkligen säger vad som tynger mig. Först då går vi vidare. Han fick mig att vända begravningen till någon  positivt istället. Jag sa att Ante skulle inte gå på sin egen begravning ens en gång. Han fullkomligt avskydde tanken på kyrka och allt runt omkring.
Jag glömmer aldrig första gången vi var i kyrkan för att lyssna på en konsert. Jag har nog aldrig sett en människa så obekväm, han skruvade på sig och satt och lekte med sin telefon.
Med det i baktanken kommer jag att låtsas att han ligger där under locket och flinar lite åt mig, kanske leker han med sin telefon och bara väntar på att allt ska vara över. Han kanske sitter där bredvid mig och stöttar upp mig, sen efter att akten är slut kommer han att säga ÄNTLIGEN!!
Efter att vi hade pratat i dom termerna så känns det ganska ok att gå dit. Sen om jag flinar lite konstigt eller gråter floder det får tiden utvisa. Han är bra han min Mr Psykolog

Åhhhh vilka hemska människor det finns

En del människor vägrar att ge upp helt enkelt!! Varför måste dom vara så elaka och strö salt i såren??
Jag har börjat få en del märkliga kommentaren från någon som ibland är anonym och ibland har ett fejkat namn.
Snälla du...ge upp!!! Jag startade den här bloggen för att ventilera mina tankar och jag vill absolut inte ha det förstört av någon människa som lever i det förgångna. Som du själv skrev. GE UPP!!! Glöm och gå vidare!!
Det är egentligen inte mig du vill åt, men nu när du inte kommer åt den du vill så ska du fortsätta tracka mig, Varför?? Vad kommer du att få ut av det?
Låt mig och min familj vara i fred! Från och med nu kommer du att vara som luft för mig. Jag lägger inte ner någon energi på dig. Tack och hej, hoppas du kan hitta något annat att lägga din energi och din ilska på.

Jag och Tilda har iallafall haft en bra dag. Proverna och skolan gick GALANT!! Hon är ju bara så himla duktig min lilla tjeja.

Tilda o goa fröken Helen

Ny vecka

Imorgon ska jag försöka att fixa både provtagning och skolan med Tilda.
Hon gav mig ett litet skrämselskott här ikväll när hon stod i duschen. Helt plötsligt skriker hon - Jag har nääääsbloood, ja mycket riktigt så blöder det rejält. Från tidigare erfarenhet så vet vi ju att det kan betyda en tur upp till Västervik för påfyllning av Trombocyter och eventuellt blod.
Ingen roligt historia när det hände sist, det blev ambulansfärd och hon var ganska nedsatt.
Jag misstänker nog att hon ligger ganska lågt nu i trombocytvärden för det har dykt upp lite blåmärken här och där också. Vi får väl se efter morgondagens prover, MEN hon längtar ialla fall till skolan imorgon och det är ett stort plus i kanten.
Annars har dagen flutit på. Mamma, Emmy och Philip var här en stund. Sen var Tilda o Jordan och jag på lite utflykt. Eftermiddagen ägnade vi åt bullbak. Ricky slukar som sagt en påse om dagen ( ca 6 bullar) så nu går det åt en del. Den här veckan är han dock i huvudstaden så då får bullarna vara i fred.

Här ute kommer vi nog att tillbringa mycket tid i vår och sommar

Födelsedag

19660205 föddes en liten liten gosse. Den lilla lilla gossen växte till sig och blev en stor man med ett stort hjärta och en vidöppen famn. I dag skulle han fira sin 45-års dag och det hade han nog gjort med god mat och gott vin.
En njutare ut i fingerspetsarna.
I dag fanns även hans dödsannons i vår tidning nu är det verkligen definitivt han kommer inte tillbaka aldrig någonsin....fysiskt....
Det känns ändå ok, nu måste jag ta mig igenom detta fram till begravningen sen finns det inga måsten mer.

Fick besök idag av Mamma, min lillebror Jeppe, Emmy, Philip och Tilda o Ricky var ju också här förstås. Fullt hus med andra ord.

 Nu ska jag och Tilda slå oss ner i soffan och kolla igenom melodifestivalen, Tilda är redan helt säker på vem hon ska rösta på. Jag bara hänger me och kanske finns det någon som man kan rösta på, men dom jag gillar vinner ju aldrig ändå :-(