men jag är ganska pigg ändå. Fick lite att tänka på här efter ett telefonsamtal, av goda skäl så kan jag inget säga. Det handlar inte om oss i min familj och jag försöker bara skriva om sådant som händer här.
Så var det med det!
Tilda har åkt till sin pappa idag och nu har jag en vecka framför mig som jag ska göra en hel del på. Det är som vanligt när jag inte har henne då försöker jag få in allt som jag vill göra utan att det ska inkräkta på henne.
I och för sig så har ju så mycket lossnat för henne nu men jag vill ändå inte utmana ödet för snabbt.
Något som jag har tagit till mig är ju att ta dagen som den kommer. Behöver ingen mer stress än den som är runt omkring oss. Allt roligt som händer är bara en stor bonus.
Jag har väldigt ofta fått höra av omgivningen att jag är så himla stark, ja vet inte riktigt hur jag ska ta det.
Visst jag känner mig ganska stark vissa stunder men samtidigt så har jag inga problem att visa att jag INTE är stark i andra stunder. Sen vet jag inte riktigt vad som menas med att vara stark?
Ja, jag har huvudet ovanför vattenytan och jag bryter inte ihop varenda minut på dygnet. Försöker tänka många positiva tankar och är glad för det lilla runt omkring mig. Jag tror att det är där jag hämtar min energi. Det är kanske det som menas med att vara stark eller??
Min sorgebearbetning började jag redan i Augusti när Tilda fick sin cancerdom. Jag sörjde för att mitt lilla barn hade fått denna hemska sjukdom och dom mörka tankarna fanns där ibland. Men jag kan kämpa för Tilda och göra allt i min makt för henne. Det är något som jag inte kan göra med Ante för det finns inget att göra mer han är tyvärr fysiskt borta. Jag kan bara ha mina fina underbara minnen av honom. För mig är dom bara positiva, visst fanns det stunder då det inte var helt positivt men dom saknar betydelse nu.
Jag tror visst att alla har en inre styrka som man plockar fram när det behövs, man klarar allt och lite till.
Så nu mina vänner ska jag krypa ner bredvid min värmedyna (Jordan) och sova gott hela natten.
Natti natti!
Bloggen kom till för att bli ett ventilhål när min älskade Tilda fick diagnosen wilms tumör 2010. När sedan min sambo avled 2011 så blev den ännu viktigare för mig.Tyvärr så blev Tilda ett änglabarn oktober 2011. Men bloggen kvarstår och där samlar jag allt mellan himmel o jord.
Jag tror som du, att vi alla har en inre styrka. Men när man utifrån ser någon som går igenom svårigheter och ändå fortsätter vara sig själv så ses man som en otroligt stark människa.
SvaraRaderaÄr man själv mitt i det så biter man ihop och försöker ta sig igenom, helt enkelt, utan att fundera så mycket på hur nästa steg ska tas.
Men det som gör att man (vi) ser dig som stark är nog att du inte gnäller, blir bitter och tar ut din sorg på andra utan fortsätter att vara varm, klok och genomtänkt.
Att vara stark betyder ju inte att man inte är ledsen, inte behöver andra eller bryter ihop ibland - det är väl snarare en del av styrkan att inse att de bitarna också finns..?
Kramar till er från ett soligt Sthlm!
Tack Kickan det var bra att få en förklaring "utifrån". Bitter vill jag för allt i världen inte bli. Det är nog det värsta ordet jag vet och i det facket vill jag inte hamna. Säg för guds skull till mig i så fall.
SvaraRaderaKram från en soligt Oskarshamn!!
Kloka ord från Kickan som jag instämmer med fullständigt!! Tycker att det passar in alldeles ypperligt in på dig, Annelie!!. Duktig du är att sätta ord på känslor, Kickan!! Kram om er /Maria
SvaraRadera