Hon gav mig ett litet skrämselskott här ikväll när hon stod i duschen. Helt plötsligt skriker hon - Jag har nääääsbloood, ja mycket riktigt så blöder det rejält. Från tidigare erfarenhet så vet vi ju att det kan betyda en tur upp till Västervik för påfyllning av Trombocyter och eventuellt blod.
Ingen roligt historia när det hände sist, det blev ambulansfärd och hon var ganska nedsatt.
Jag misstänker nog att hon ligger ganska lågt nu i trombocytvärden för det har dykt upp lite blåmärken här och där också. Vi får väl se efter morgondagens prover, MEN hon längtar ialla fall till skolan imorgon och det är ett stort plus i kanten.
Annars har dagen flutit på. Mamma, Emmy och Philip var här en stund. Sen var Tilda o Jordan och jag på lite utflykt. Eftermiddagen ägnade vi åt bullbak. Ricky slukar som sagt en påse om dagen ( ca 6 bullar) så nu går det åt en del. Den här veckan är han dock i huvudstaden så då får bullarna vara i fred.
 |
| Här ute kommer vi nog att tillbringa mycket tid i vår och sommar |
Hej!
SvaraRaderaSåg annonsen i tidningen igår. Tänker på dig.
Hoppas att det inte är något allvarligt med Tildas näsblod och ni kan få en bra ny vecka.
Kramar Camilla
Dom där blåmärkena...dom rycker jag fortfarande till för... Men det är allt tur att det går att göra nåt åt dom i alla fall.
SvaraRaderaSkönt att Tilda vill gå till skolan igen! Kanske bara en liten stund, men öite är mer än inget. Å blir det inget är det väl så.
Tummhåll för bra värden imorron!
Tilda är en riktig kämpe. Hon klarar allt! :)
SvaraRaderaGlöm inte ta hand om dig själv, Annelie.
Jättefint att du ägnar dig åt din dotter, istället för att slänga en massa energi på Ante. Du är inte något offer! Du är en mamma som skall kämpa för din sjuka dotter.
SvaraRaderaDet är hans bror och hans familj som vi i första hand tänker på när det gäller sorgen.Att Ante hade och proppbenägen det visste vi ju. Lycka till! Annika
Med det menar vi inte att du inte skulle ta hand om din dotter på ett underbart sätt, men barn visar oss ofta vägen till ett djupare seende och meningen med livet. Därför är det viktigt att inte du gräver ner dig i Ante. Han är död!Du kommer säkert att få ett bra liv, den dagen du släpper taget. Än en gång Lycka till! Annika och Stig med familjer.
SvaraRaderaAnnika o Stig med familjer jag kommer givetvis att ta hand och kämpa för min dotter, det finns ingen tvekan om den saken. Jag kommer också att sörja Ante så länge som jag behöver. Hur mycket jag sörjer är helt upp till mig och det behöver ni inte tala om när jag ska sluta. Jag känner inte er, vet överhuvud taget inte vem ni är. Om ni har åsikter om mitt sörjande så ber jag er tacksamt att behålla det för er själva. Om ni inte tycker om det jag skriver så behöver ni inte heller läsa.
SvaraRaderaTack
Ouch!!
SvaraRaderaJag hoppas de två sista kommentarerna inte är så hårt menade som de framstår.
Totalt Sanslöst Annika!
SvaraRaderaHur kan ni bara kommentera på detta viset?
Håll det för er själva. Annelie sörjer sin Ante och det kommer hon göra lång lång tid.
Tiden läker inga sår, men sorgen går över till saknad. Jag blir bara såå förbannad på okänsliga människor.
Kjære Annelie ...
SvaraRaderaDet er så trist å se at folk kan kommentere så ufølsomt, jeg blir så sinna. Det er ingen i verden som har noenting med hvordan og hvor lenge du sørger over Ante. Og jeg er sikker på at du tar like godt vare på din lille Tilda alikevel.
Bruk den tiden du trenger på din sorg og gjør det på din måte- La ikke sånne drittkommentarer gå inn på deg...
Dette ufølsomme mennesket, kan aldri ha opplevd å miste noen som står en så nær. Hadde hun gjort det , så hadde hun aldri kommentert på den måten. Og du har mye mer å bære på enn de aller fleste på en gang, så dette er det kun du som avgjør hvoradan skal gjøres og ingen andre. Ta den tiden du trenger, vennen ;)
Og til deg Annika : Hvem tror du at du er, som sitter der og kritiserer et menneske ohg hennes måte å sørge på??? Har du mistet din kjære?? Har du et sykt barn?? Før du kritiserer og dømmer andre, så må du jaggu gå i deres sko først. Kjenne på deres sorg og smerte...
Vet du, jeg mistet også min samboer. Han døde også brått, uten forvarsel. Det er 17,5 år siden og savnet er der fortsatt.. og det er sorgen også... Det blir aldri borte...
Men en dag er det din tur til å oppleve dette, og da kommer du til å få deg et realt sjokk. Da vil du kjenne en sorg og smerte du ikke trodde var mulig. Så begynn å bruk odet ditt til å tenke med og kanskje du skulle slå opp ordet empati i ordboka!!! Skamme deg er hva du bør gjøre... !!!
Stå på Annelie, gjør det slik du føler er best for deg/dere. Det vil dere vinne på i det lange løp. Ingen mennesker er like og vi takler sorgen på hver vår måte og det har vi lov til. Er her for deg om du trenger meg, Annelie . Mange styrke klemmer til deg , stå på :))) Bente
Sörjandet tar krafter, energi och tid, men det är nog ett måste om man ska gå vidare, ha en chans till att gå vidare vill säga... det går inte att tala om för någon att sluta sörja nu, eller sen, det är inte så att man stänger av tårar eller känslor som man stänger av vattenkranen när man inte vill ha mer vatten... Så det är bara att få ur oss all denna sorg, bäst vi kan, var och en på sitt sätt. För de som kan strypa ihjäl sina känslor, visst, kanske är det vägen till att gå vidare för dem... Men resten av oss ska glädja oss åt att mitt i allt elände har vi känslor, som ibland gör oss ledsna och ibland glada. Och nu till det viktiga.... kan du skicka lite bullar hitåt också, mjölk- och äggfria :)) Många björnkramar från din favourite dirty dancer!
SvaraRadera