Gäsp!

Är så trött, har inte sovit så många timmar inatt. Min lilla söta byracka har hållit mig vaken.
I och med att vi numer är 3 vuxna (oftast 4) i min lägenhet så fattas det sovplatser. Ricky har ockuperat Tildas rum, Tilda sover bredvid mig i sängen (när hon är hemma). Emmy och oftast hennes pojkvän sover i vardagsrummet på en madrass och soffan.
Jordan vill gärna sova mellan Emmy och Philip, men det är inte så lyckat när det är sååå trångt.
Resultet blev att en irriterad Emmy kommer och dumpar Jordan inne hos mig.
Han gillar INTE läget utan han står och gnäller vid dörren och vill in till dom, men inte den här gången .minsann. Han fick helt enkelt gilla läget och hålla sig inne hos mig.
Det märkliga är att när Emmy sover hos Philip så ligger han i sin korg nästan hela natten. Han kanske kommer någon gång på morgonen och vill ha lite morgonmys.

Fick frågan idag om jag verkligen skriver allt här på bloggen och det kan jag säga ärligt. Det gör jag INTE! Jag skulle kunna skriva massa saker men jag väljer att inte göra det.
Dels för respekt och om jag är riktigt förbannad på någon nära så vinner jag inget med att göra det officiellt.
Givetvis så är det dagar och tillfällen jag verkligen skulle vilja "skriva av mig" här men där går min gräns. Det visar då bara min version av det hela och den är inte alltid rätt (fast jag tycker ju det förstås ;-)). Jag klampar säkert människor på tårna iallfall men då gör jag det antingen medvetet eller helt omedvetet.
Och jag använder inte min blogg "istället för" att ta en diskussion, för jag står för vad jag tycker och skriver, det måste man göra när man bloggar.

Sen en sak till.....Wordfeud.....ajajaj beroendeframkallande på hög nivå. Men ett himla bra sätt att gnugga ordknölarna med.

Till en cybervän

Först vill jag bara säga till min cybervän "Hopp o Kärlek", du är fantastisk och jag är så ledsen för vad du går igenom just nu.
Du är en fantastisk människa och detta cancermonster segrade tyvärr denna gång. Har inga ord, kan bara säga att jag känner med dig och era barn.

Tilda har äntligen fått börja med sin cytbehandling, det betyder att hon måste vara i Linköping över helgen. Tyvärr så blev det lite fel i tänket att hon skulle åka upp innan dom visste vad proverna visade. Det kommer inte att hända igen.
Hon ska ju verkligen inte behöva vara där uppe mer än vad hon behöver.
Hur tänkte dom egentligen?
Enhetschefen för BOND ringde mig idag efter skrivelsen jag gjorde pg a flytten av avdelningen under sommartid.
Hon var tacksam över vad jag har skrivit och vi pratade lite om den huminitära bilden av vad flytten innebär. När man är inlagd länge så behöver man tryggheten och saker och ting ska fungera så smidigt som möjligt. Jag hoppas verkligen att det inte blir någon flytt till nästa sommar för BOND. Ingen mår bra av det, varken barnen eller personalen.
Blir trött av att allt ska ses i pengar, besparingar går alltså före humanitet. Nej, dra hellre in på en tjänsteman istället och sätt dit en extra sköterska.

Sen ska jag bara flika in att en ny fin symaskin står nu här o glänser.... ÄNTLIGEN. Nu kan mamma få tillbaka sin gamla gröna Husqvarna som hon fick när hon förlovade sig för bra länge sedan.

Lånad bild

Jag kör numera en vit Husqvarna och ingen är gladare än jag.
Godnatt gott folk

Totalt fast i nostalgiträsket

Herregud, nu när jag hade tänkt att bädda ner mig i skaplig tid så lägger en finurlig människa ut en hel låtlista på Spotify från -75......Ok jag var bara 10 år men oj oj oj vilka låtar!! Och många känner man ju igen och kan tralla med på.
Kvalitetsmusik och nostalgin som kom igår sköljer över mig även idag :-)

Tilda är som sagt uppe i Linköping men det blev ingen behandling idag för hennes trombicar låg lite lågt.
Hoppas att det blir behandling imorgon så att hon kommer hem till mig snart igen.
Yrseln har varit något bättre även idag och jag är så tacksam för det. Kunde faktiskt ta en liten promenad med Jordan själv ikväll. Visst går jag som om jag varit och nallat i vinboxen men jag försöker välja mina platser där ingen ser mig. Fick även ta av mig glasögonen, har nog inte vant mig vid dom riktigt än.

Imorgon ska jag försöka pallra mig iväg till symaskinaffären, jag MÅSTE bara ha en ny symaskin.
Fick tips om en Singer som dom sålde ut på Netto, men den har inte strechsöm och det kan vara bra att ha. Men tack ändå, alla tips är välkomna.

Annars händer väl inte så värst mycket i mitt liv just nu mer än att jag är grymt sugen på att börja jobba igen. Få sitta på mitt kontor och göra lite nytta.
Jag vill!

En alldeles vanlig Söndag

Äntligen fick jag tummen ur och engagerade barnen inklusive mig själv i att rensa garaget. Fick en del plats över så nu åkte dynlådan och grillen in också. Det betyder ju också att nu är sommaren slut.
Utemöblerna får vara kvar för dom ser så hemska ut så till nästa år så måste jag investera i nya.

Det har varit en grå dag idag kan man säga. För min skull spelar det ingen som helst roll, även en grå dag har sin charm.
Har mått ganska ok idag, yr men inte så att jag fått smyga längst väggarna. Så skönt!

Imorgon vanskas det lunchbesök av två av mina gamla vänner. Gamla=mina 80-tals vänner.
Vi träffas inte ofta men det är alltid trevligt när vi ses.
Lite tjat om nu och dåtid, då pendlar man sådär skönt mellan att vara ung och "gammal" på samma gång.

En ny grupp har bildats på fb för oss som var unga på 70- och 80 talet i Oskarshamn. En hel del foton har lagts upp och när man ser dom så märker man att man sitter och ler och drömmer sig tillbaka.
Undrar varför man blir sådär nostalgisk? Varför är det så lätt att få tillbaka känslan från förr? Även då hade man ju sina "problem" men då var det nog mest om vem som hjärtat klappade för eller om man skulle gå till parken eller det nya discot i stan?
Den första fyllan med Aurora (hua), byxorna som var gula från början var efter den kvällen flerfärgade av vinrött, lite grönt (gräsfläckar) och någonstans där om man tittade noga så fanns det en skymt av originalfärgen (gult).
När man dansade i parken och DJ:n sa till oss att inte stampa så hårt i golvet för skivorna hoppade!!
Man dansade till - Ring my bell och Born to be alive och andra monsterhitar.
Har aldrig varit en fan av dansbandsmusik så - Gråt inga tårar var inget för mig.
Ja jag skulle kunna hålla på hela kvällen men då blir det ett lååååååångt inlägg som säkert ingen mer än jag tycker är jättekul.
Så jag slutar nu med en gammal dänga, sjung med vet jag!

Ärrad Kropp

Idag satt jag och kliade Tilda på ryggen och kände hennes varma lena hud. Kände något hårt på hennes hud och tänkte på hennes ärrade kropp.
Hon har ett ärr som går rakt över hennes mage och en bit på sidan. Ett från CVKn och 2 från dränaget av lungan.

Lilla barnet är bara 9 och hon är ärrad för livet. Hon kommer för alltid ha med sig sina minnen och hon behöver bara stryka lite försiktigt på kroppen för att aldrig kunna glömma vad hon har gått igenom.
Vi lägger bekymmer och svåra stunder i livet i en ryggsäck men Tilda har det instansat i kroppen.
På sin fina lena hud pryder dessa ärr hennes sjuka barndom.

Måndag ska hon fyllas med gift igen, men det är ju ett måste hon har liksom inga alternativ.
Usch det här blev inget roligt inlägg men det är inte roligt alla gånger, men vissa gånger är det det och då hämtar vi kraft för dom andra gångerna.

Kram på er alla där ute

Mammas lille sötnos!!

Men just nu är mina går mina tankar till A som har det jobbigt.
Kan inte trösta, för det finns ingen återvändo tyvärr.
Lider med er och barnen. Detta skulle vara förbjudet! Grymma, grymma värld

Inläggning nr 2

Jag har ju haft lite, eller ska jag säga ganska jobbigt med min yrsel och det har bara blivit värre o värre. Igår gick jag i korridoren och höll mig i väggarna. Det blev värre under kvällen och jag beslutade mig för att ta mig ner till akuten. En snäll sköterska skjutsade ner mig i rullstol för jag hade inte klarat att gå ner själv.
Jag hann att lägga mig på britsen och dom var snabbt framme hos mig och satt på den där grejen på fingret och beslutade att sätta EKG när hjärtat helt plötsligt börja leva sig eget liv...
Jag kände att det ökade och ökade och jag hade fullt sjå att försöka andas lugnt och INTE stressa upp mig. Blundade och hörde bara massa folk runt omkring mig som frågade mig massa saker.
Fick säga till dom att sluta för jag försökte nämligen KONCENTRERA MIG, minsann.
Dom satte snabbt ett EKG och nu pumpade hjärtat i 170 och då menar jag 170. Jag kände vartenda slag i halsen och bröstet, det var skitläskigt.
Efter ett tag så lugnade det ner sig men då började jag frossa och hackade tänder som en galning.
Det slutade med att jag blev inlagd på medicin med EKG övervakning hela natten.
Slangar och en stor dosa som hängde runt halsen.
Jag fick priviligeriet att dela rum med en dam ca 85. Hon kom in när jag hade krupit ner i sängen och precis dåsat in. Då slängdes dörren upp och BANG. där körde hon in i min säng med sin rullator.
Vill också påpeka att damen var lite döv.....
Natten där jag skulle försöka stressa ner blev istället en natt med hostningar, kräkningar, plingande på sköterskorna som skulle puffa kuddar, höja/sänka sängen, hämta papper etc etc....
Ja, jag kanske har sovit max 3 timmar i natt och nu känner jag mig bakfull utan alkohol.
Klockan kvart över sju stormade det in 4 personal i rummet som skulle ta prover på mig, temp, bädda min säng och tala om att jag skulle äta frukost kvart i 8 i matsalen. PUST!!!!!!
Duktig som man ska vara så smög jag längs väggarna (fortfarande yrslig) och tog mig till matsalen där alla frågade - Var är mitt köttpålägg? Var är min sill?
Jag tog snabbt ett beslut att äta min frukost på rummet.
Efter frukost var det dags för CT röntgen och den visade att mitt huvud var normalt (JIPPIE)...
Slutkontentan av det hela är alltså att jag forfarande lider av STRESS och kroppen reagerar lite hur den vill.
MEN jag ska inte strunta i mina signaler utan får jag samma symptomer igen så ska jag ringa 1177 för det kan vara något annat.
Så nu sitter jag här igen hos min älskade TIlda som inte får åka hem idag heller.
Men imorgon kanske??...