14 oktober 2011

Har inga ord......

Nu har vi fått ett bakslag IGEN!!
Det svar som jag hoppades få, fick jag INTE.
Tildas tumörer har inte minskat och hon har även fått tillbaka vätska i lungan.
Jag har gått igenom alla mina sinnen tror jag, förtvivlan, ilska, hoppfullhet.
Ett tag hade jag lust att slänga allt porslin jag hade i golvet och bara VRÅLA ut min besvikelse.
För i helvete!!!!
Nu ligger hon här bredvid mig och är hög på Oxynorm. - Mamma, jag älskar verkligen den här tabletten.
Förhoppnings klarar vi att vara hemma i helgen, men risken är stor att vi kommer att behöva åka in för att sätta ett drenage igen.
Jag kan heller inte säga vad som kommer att hända nu. Det känns som vi är tillbaka på ruta ett och jag är kvar i det ingemansland som jag har varit i hela veckan.
Vi är som ni förstår helt förtvivlade, men vi har beslutat oss om att mellan allt det tråkiga och jobbiga måste vi försöka få in glädje. Vi måste fortsätta skratta och göra saker som vi tycker om.
Sen ska vi aldrig sluta hoppas att detta kommer att vända. Mirakel händer hela tiden och det är det vi hoppas på nu.

19 kommentarer:

  1. Åh vad tråkigt att läsa. Hoppas att det vänder nu.

    SvaraRadera
  2. <3<3<3 min fina kusin
    / Sofia

    SvaraRadera
  3. Men ååååååååååj....blir så ledsen...
    KRAM <3

    SvaraRadera
  4. All kärlek och lycka till er....kramas och njut varenda sekund!

    SvaraRadera
  5. Känner så mycket mycket med er, utan att känna er! Så många kramar och så många hållna tummar och tår!

    SvaraRadera
  6. Nej, nej, nej... Det var verkligen INTE vad jag ville läsa ikväll. Jag fortsätter att be för att det ska gå bra för Tilda och skickar "styrketankar" till er!

    /Fredrik

    SvaraRadera
  7. Jag tänker på er. Samtidigt har jag inte ord. Kramar i massor!!

    SvaraRadera
  8. Styrkekram,kram,kramar i massor till er!!! Å all kärlek, omtanke o hopp <3 Lev här, lev nu <3

    SvaraRadera
  9. Hela huden på min kropp ryser! Styrkekramar till dig och din fina tjej. Ge aldrig upp!!! Det är hoppet som får oss att orka, hur svårt det än kan vara. Kram <3 Camilla

    SvaraRadera
  10. Slank in på bloggen av en händelse. Kan inte föreställa mig hur ni har det! Världen är inte rättvis. Varför fick jag ett friskt barn när andra får kämpa varenda dag? Jag är evigt tacksam för min friska dotter, men jag förundras. Jag är glad att ni orkar försöka vara lyckliga. Jag sänder er alla mina styrkekramar

    SvaraRadera
  11. NEJ!!!! Tårarna sprutar när jag läser detta och jag känner samtidigt en ofattbar ilska. Det här var inte vad som skulle hända nu och jag hittar inga ord. Jag är med er alla med alla sinnen jag har och tänker på er hela tiden. Ni är fantastiska och jag skickar all energi och styrka jag har.
    Gud så orättvist.
    Kram Lotta Miss

    SvaraRadera
  12. Finner inga ord, tänker mycket på er.
    Många kramar Agneta med familj

    SvaraRadera
  13. Tänker på er! Håller alla tummar jag har för att det ska vända och Tilda ska bli frisk. Kram Angelika

    SvaraRadera
  14. Vet inte vad jag ska skriva... Men jag tänker på er mycket och man får aldrig sluta hoppas att det vänder.

    Men jag tycker att nu borde det väl ändå räcka med bakslag för er, ni har haft så mycket jobbigt ändå under resans gång...

    Men Tilda verkar vara en stor kämpe och en riktig hjälte!!! =)

    Massor av styrkekramar.

    SvaraRadera
  15. Stor kram till er, klart det vänder snart.

    SvaraRadera
  16. FAN rent ut sagt. Hoppas verkligen att de INTE hittar några celler i vätskan nu! jävla cancer...
    kram på er

    SvaraRadera
  17. Finner inga ord, vi tänker på er och skickar massor med styrkekramar. / Frida med familj.

    SvaraRadera
  18. Jag blir så arg... Dagligen att höra och se alla dessa barn som tvingas att genomgå detta. Förlora sina barnasinnen och för alltid slåss mot den dumma ovissheten. Vi ska be för er. Isabelle nu 11 år och mamma Karin

    SvaraRadera