11 juli 2012

Dags igen..

Jaha då var det dags igen.....
Man hinner inte resa sig förrän nästa slag i bakhuvudet kommer.
Idag fick mamma ett besked att 99% säkerhet så har cancerskiten kommit tillbaka.
Dom kommer att dubbelkolla med nya prover, men dom har ändå redan börjat nämna cellgifter...

Bara ordet cellgifter får det att gå runt i skallen, mammastackarn som mådde så otroligt dåligt sista omgången.
Idag känner jag mig riktigt FÖRBANNAD! Med verkligen stora bokstäver.
Sen börjar man ju tänka varför det har hoppat över mig..eller har det det?
Mormor hade cancer, mamma och Tilda. Kommer monstren att inta min kropp också?

Hoppas jag nu har ork och allt för att ge mitt yttersta för henne.
Förra omgången så hade jag Tilda att ta hand om och Ante som precis hade dött.
Nu har jag allt tid i världen men kanske inte all ork, men jag ska kämpa med henne till 100%.

Det är ju fan att skiten kom tillbaka, ingen lugn o ro här inte.
STOOOOOOOOOR SUCK!!




7 kommentarer:

  1. Ursäkta, brukar inte svära på bloggar, men nu kan jag inte låta bli att säga va FAN! Jag blir heligt förbannad, ledsen och ... ja, ordlös. Vad säger man? Jag är ledsen? Ja, men vad hjälper det er. Eller fy vad hemskt? Ja, det ÅR fruktansvärt men det har ni nog redan fått hällt över er och känna av. Så jag säger bara: Kära Anneli, önskar jag var närmare er så jag skulle kunna finnas till och ge ett handtag och en axel att gråta ut emot då när det behövs.

    Massa varma tankar till dig, din mamma och alla som berörs. Och tummarna håller jag så hårt att knogarna vitnar.

    Kram,
    Lisen.

    SvaraRadera
  2. Kära nån så hårda prövningar du har fått i ditt liv, man kan fundera många gånger om varför det blir så. Du är en kämpe men hur länge orkar man??????Min mormor sa en gång att "Gud ger en inte tyngre bördor än att man orkar bära dom" men jag tvivlar starkt på detta. En del får allt över sig och en del inget alls,.
    Kramar om och skickar styrkekramisar till dig

    SvaraRadera
  3. Kära cybervän...blir alldeles kall i hjärtat...
    Största stora kramarna till dig och mor!

    SvaraRadera
  4. Åh vad ledsen jag blir för er skull. Finns inga ord
    Styrkekramar till er alla kramar Kicki.

    SvaraRadera
  5. Skit är det....vet hur du känner.Min man överlevde sin cancer,min pappa har fått skiten och vår älskade Simon klarade inte att överleva hjärntumörerna.Skickar energikramar Kia(Simons mamma)

    SvaraRadera
  6. Jag tänker på dig....skickar styrkekramar, för vad det nu är värt...Kram

    SvaraRadera
  7. Åh, nej!!
    Jag hoppades så att det inte skulle vara det!
    Massor av styrkekramar till er båda!

    SvaraRadera