Nu lever vi på hoppet

Hej alla ni goa cybervänner

Tack för era värmande kommentarer om läget. Om ni visste hur bra det känns att ni finns där och läser mitt flummeri.

Hade ett samtal med en av mammas läkare idag, han fick egentligen inte säga så mycket om mamma men han svarade på mina frågor.
Jag undrade lite varför hon skulle avvakta med åtgärder en månad och då gav han oss en strimla hopp.
Det KAN vara så att cancerprovet visar höga värden pg a att det finns en inflammation i tarmen. Därför avvaktar dom nu någon vecka innan nästa provtagning görs.
Efter det provet gör dom sen en bedömning och då kan det ta en månad.

Ok då är det bara att hålla tummarna stenhårt och be till allt som finns att be till.

Fick också finbesök idag av fam: Axelsson som vi har träffat många gånger uppe i Linköping.
Har inte sett dom sedan vi stapplade ut från sjukhuset i Oktober. Dom började sin cancerresa ungefär samtidigt som oss och vi har ofta träffats i Linköping.
Låter helt sjukt men ibland kan man sakna gemenskapen som blev på dom olika sjukhusen, både i Västervik och Linköping.
Tyvärr har dom en längre behandlingsperiod, men så här långt funkar det bra för dom. Härligt att höra!! och mycket trevligt att ses igen.

Gårdagen var turbulent kan man säga och nu vet man inte vilket ben man ska stå på....
Det är bara att glida med helt enkelt.

Kram på er