Mor lilla mor..

Hon mår så dåligt av sin cellgift, matlusten är lika med noll vilket resulterar i att hon har ingen ork för något alls. Idag fick hon åka ner till Kalmar och bli inlagd. Näringsdropp i massor står på menyn. Åhhh denna förbannade cancerskiten, kan ingen klurig människa hitta ett bot.
Men min beundran är stor för alla cancersjuka, jag vet att ni inte har något val men alla biverkningar kan ju få vem som helst att bara ge upp.
Hoppas att hon får i sig lite gott nu och kan komma hem igen snart. Kan trösta mig med att jag vet att hon känner sig trygg där nere.

Dagen har ju annars varit jätteskön. Tog tag i min bil och städade den invändigt idag, den var otroligt skitig. Har ju inte tvättat den sedan i höstas så det var kanske inte så lustigt. Ja jag har väl gjort något sådant litet hastverk ni vet, när man sitter och väntar i bilen så tar man en sån svamp och drar över lite snabbt. Idag var jag lite mer noggrann, skulle nog behöva tvätta sätena också men det tar jag en annan dag :-) Man får ju inte vara för nitisk.

En dag med en fantastisk tjej

Årets första Slash eller vad det heter?

Jordan älskar att rulla sig i gräset

Nu är (tror jag) staketet tätat och Jordan kan äntligen få springa fritt på tomten. Det finns en del tveksamma ställen men jag får hålla kolla på honom så att han inte smiter helt enkelt. Han fullkomligt älskar ju att få springa runt och gosa sig i gräset.
Tilda kom till mig igår och jag har verkligen saknat henne. Vi hade en jättemysig kväll igår med massa onyttigheter och slappande i soffan.
Idag skulle vi till skoaffären och köpa skor till henne, men det slutade med 0 skor till Tilda och 1 par till mig.Min svaghet i livet är nämligen skor så det var väl inte så oväntat precis. Tilda är lite kinkig när det gäller vad hon sätter på fötterna och idag passade inget till lilla fröken. Däremot sålde hon en egentillverkad ängel till expediten.
Hon sa att Tilda kunde få lägga några i affären vid disken. Gissa om hon hade bråttom hem och tillverkade i en hast 8 st. Hon kommer bli en businesskvinna när hon blir stor, jag lovar!
Jag mår ganska ok idag, det går lite upp och ner men jag bara hänger med och tar en dag i taget.
Skulle behöva städa ur min bil idag men det skjuter jag nog till morgondagen om det inte kommer någon villig kandidat och ringer på och BER om att få städa ur den. Man kan ju alltid hoppas.

Fick guldstjärna idag

av "mannen med silveretuiet", varför då kanske ni undrar? JO för att jag börjar få fram lite ilska.
Han påminde mig om bland dom första gångerna jag var hos honom, att han frågade om jag var arg. Jag svarade då lite ynkligt -nääää. Men nu kan jag faktiskt vara arg och förbannad på Ante för att han lämnade mig.
Det kommer ju inte att hjälpa mig att få tillbaka honom men det är bra att jag får fram känslorna.
Nu börjar min hjärna få in att jag har alldeles för mycket saker som händer runt omkring mig. Mina sorger är för många och alldeles för täta. Han gav mig också en del nödvändiga verktyg för att kunna hantera mina Tilda veckor. Mycket handlar om att delegera och ta vuxenbeslut.
Pratade med en kompis i telefon ikväll och vi skrattade lite över allt som jag behöver göra för att må bra. Man kan nog lätt få ihop till en gedigen bruksanvisning som BÖR följas till punkt och pricka för att effekten ska nås.

• Ha folk omkring dig men inte för mycket och inte jämt
• Motionera men vila mycket
• Jobba inte för mycket men samtidigt är det osunt att vara sjukskriven
• Ha inte för mycket inplanerat....inte lätt med ett cancersjuktbarn som behöver sina provtagningar, doser, skola etc.....
• Laga näringsrik mat .... gärna långkok...
• Gråt mycket, men helst inte i skolan, på sjukhuset, på festen etc
• Ring när du vill, men helst inte i helgen....(ingen som sagt ännu)
• Aktivera dig så att du tänker på annat, men samtidigt ska du inte fly i dina tankar
  
  
  Ja det är mycket som man ska tänka på när man ska vila och bli frisk.

Min första jobbdag

Nu är lille Jordan äntligen av med tratten och stygnen. Han var jätteduktigt och allt hade läkt ihop fint. Efter veterinären åkte vi direkt till jobbet. Det kändes jättebra att komma dit och känna på det "vanliga" igen. Nu jobbar jag ju bara 2 timmar om dagen ett tag men i allafall...
Tyvärr så hade min dator möglat ihop så varken mus eller tangentbord funkade. Imorgon kommer dock räddningen och byter hela baletten (hoppas jag).
Efter lunch hade jag tid hos min sjukgymnast som körde härlig taktil massage på mig. Det är så skönt men jag är ju så spänd i kroppen så att jag känner mig helt slut efter det. Slängde mig i soffan när jag kom hem och drog en pläd över mig. Frossa och lite huvudvärk, men nu känner jag mig bättre igen.
Märker hur viktigt det är att dricka vatten efter och då menar jag ganska mycket vatten.
Hon fick nog igång något för sen fick jag springa på toa några gånger också, kan det verkligen vara en effekt?
Skönt är det i alla fall.

Hade också en telefontid med min doktor idag, ska försöka komma in på KBT terapi också, nu gör jag allt för att lära mig hantera min ångest. Märk att jag skriver HANTERA, det skriver jag för att det är där jag befinner mig just nu. Absolut är ju drömmen att jag inte ska ha den, men nu är läget så att den finns och då måste jag lära mig att hantera det och på sikt bli av med den.
En dag i taget  som sagt.
Vi har en tid på BUP på Onsdag för Tilda och jag måste fråga om det finns en risk att jag kan "smitta" henne med min ångest? Usch det vill jag verkligen inte!
Har förklarat för henne att jag känner mig en aning låg nu och att jag är ledsen, hon säger att hon förstår men jag undra vad som egentligen rör sig i det lilla huvudet?

Min sörjehelg går mot sitt slut

Oj vad jag har gråtit denna helg, det har varit jätteskönt MEN jag är långt ifrån klar.
Jag har bara kommit en millimeter på vägen och nu måste jag börja inse att detta kommer att ta tid.
Har inte rört bilen på hela helgen, som tur är ska inte Jordan ut på promenad än så jag har verkligen inte behövt vistats bland folk. Dammsuga står fortfarande kvar i städskåpet...orörd...
Imorgon kommer några prövningar, jag har 2 saker jag måste göra. Först till Veterinären och plocka bort stygnen och sen till min sjukgymnast. För en vecka sedan var det inga problem men nu känns det som att jag ska springa ett maraton. Hur sjutton kunde det bli så här?
Man blir ganska rädd kan jag informera om. Känner mig piskad i att kunna komma tillbaka till nästa vecka när det är Tildavecka igen. Jag kan ju inte tappa fokus nu när det är bara 3 behandlingar kvar!!
Måste hänga i helt enkelt. Men samtidigt tillåta mig själv att dippa.
Jag får bara inte ekvationen att gå ihop.
Fan Ante vad jag önskar du vore här hos mig nu, saknar dig så mycket

Era inlägg

Är viktiga för mig och stärker mig ska ni veta.
Jag har min helg nu som jag ville, gör inget nödvändigt, har inte dammsugit ens en gång.
Fick en liten känning idag men den gick över på ett par minuter, jag andades och intalade mig själv att det var inget farligt. Efter en stund blev jag lite förbannad och samtidigt lite rädd att jag kanske alltid kommer att känna så här? Ni kanske märker att jag blir kopiöst rastlös och irriterad av att inte ha kontroll över mig själv, men det är lite av mitt dilemma. Jag har ständigt kontrollbehov över hur jag mår och vill inte känna något som avviker från normalt.
Nu ska jag fortsätta att vila och bara vara........
Puss o Kram

Min första dipp

Nu kom allt i fatt mig. Jag har haft min första riktiga dipp. I förrgår föll jag igenom och fick en riktigt panikångest attack. Jag hade ingen aning om vad det var. Började skaka som ett asplöv, fick svårt att andas och svimningskänsla. Min första tanke var att jag var tvungen att ringa 112 och det gjorde jag också. Där svarade en jättego människa som fick mig lite lugnare, hon misstänkte direkt panikångest MEN skickade en ambulans i allafall. Gud vad jag tyckte det var pinsamt!!
Pulsen var uppe i 135 och det bultade överallt. På akuten var dom också hur goa som helst, jag tjöt som en gris hela tiden. Har egentligen inte slutat än.
Nu har jag avbokat allt i helgen och jag ska bara dra ner persiennerna och tänka på mig själv och absolut inget annat. Har rannsakat mig själv om vad jag egentligen har gjort för fel, men sanningen är den att jag helt enkelt inte haft tid att sörja ordentligt. När jag har haft "tid" att sörja så har inte sorgen kommit till mig. Dom gångerna när det har kommit till mig så har jag dövat det med olika saker.
Veckorna med Tilda gör ju att man försöker vara alert för allt som ska göras och det kommer att vara så fram till behandlingen är över. Men jag kommer att visa mer av mina rätta känslor för henne. Hon är mogen och förstår att jag måste få sörja. Dock kommer jag att ha alla hållpunkter att brottas med men jag får dra in på mina egna aktiviteter helt enkelt jag måste tvinga mig själv att gå in i sorgen.
Nog om mig själv:
Tildas behandling gick ganska bra, Tisdag och Onsdag. Hon hade en liten dipp precis innan dom åkte hem i Onsdags från Västervik men i stort sätt var det ok. Nu är hon hos mig igen och hon är ganska trött och seg.
Tyvärr har vi ett gäng montörer i huset som ska byta termostaterna på elementen så det är ingen lugn och ro här inte. Men det blir ju bra till slut...