Oj vad jag har gråtit denna helg, det har varit jätteskönt MEN jag är långt ifrån klar.
Jag har bara kommit en millimeter på vägen och nu måste jag börja inse att detta kommer att ta tid.
Har inte rört bilen på hela helgen, som tur är ska inte Jordan ut på promenad än så jag har verkligen inte behövt vistats bland folk. Dammsuga står fortfarande kvar i städskåpet...orörd...
Imorgon kommer några prövningar, jag har 2 saker jag måste göra. Först till Veterinären och plocka bort stygnen och sen till min sjukgymnast. För en vecka sedan var det inga problem men nu känns det som att jag ska springa ett maraton. Hur sjutton kunde det bli så här?
Man blir ganska rädd kan jag informera om. Känner mig piskad i att kunna komma tillbaka till nästa vecka när det är Tildavecka igen. Jag kan ju inte tappa fokus nu när det är bara 3 behandlingar kvar!!
Måste hänga i helt enkelt. Men samtidigt tillåta mig själv att dippa.
Jag får bara inte ekvationen att gå ihop.
Fan Ante vad jag önskar du vore här hos mig nu, saknar dig så mycket
Bloggen kom till för att bli ett ventilhål när min älskade Tilda fick diagnosen wilms tumör 2010. När sedan min sambo avled 2011 så blev den ännu viktigare för mig.Tyvärr så blev Tilda ett änglabarn oktober 2011. Men bloggen kvarstår och där samlar jag allt mellan himmel o jord.
Lilla gumman om man kunde "lyfta" bort det!! Men det ÄR i allt elände ett sundhetstecken fast det är svårt att tro.
SvaraRaderaMassa kramar till dig
// Viwi
Tänker på dig varje dag fina du. Önskar jag kunde göra ngt för dig.
SvaraRaderaTänker själv otroligt mycket på Ante & drömmer massor. Svårt :(
Massa varma kramar till dig, finns här om jag kan göra nåt för dig.
//Emma
Men vad bra ändå att du tog dig en riktigt sörjehelg. Man behöver det , alla skulle behöva en riktig "gråta ut helg " ibland !
SvaraRaderaHoppas du klara dina " maraton " idag ... och glöm inte att andas. Jag fick lära mig att andas som en fyrkant när man börjar få ångest ! Funkar : ) Kram från Annie