Tyvärr så hade min dator möglat ihop så varken mus eller tangentbord funkade. Imorgon kommer dock räddningen och byter hela baletten (hoppas jag).
Efter lunch hade jag tid hos min sjukgymnast som körde härlig taktil massage på mig. Det är så skönt men jag är ju så spänd i kroppen så att jag känner mig helt slut efter det. Slängde mig i soffan när jag kom hem och drog en pläd över mig. Frossa och lite huvudvärk, men nu känner jag mig bättre igen.
Märker hur viktigt det är att dricka vatten efter och då menar jag ganska mycket vatten.
Hon fick nog igång något för sen fick jag springa på toa några gånger också, kan det verkligen vara en effekt?
Skönt är det i alla fall.
Hade också en telefontid med min doktor idag, ska försöka komma in på KBT terapi också, nu gör jag allt för att lära mig hantera min ångest. Märk att jag skriver HANTERA, det skriver jag för att det är där jag befinner mig just nu. Absolut är ju drömmen att jag inte ska ha den, men nu är läget så att den finns och då måste jag lära mig att hantera det och på sikt bli av med den.
En dag i taget som sagt.
Vi har en tid på BUP på Onsdag för Tilda och jag måste fråga om det finns en risk att jag kan "smitta" henne med min ångest? Usch det vill jag verkligen inte!
Har förklarat för henne att jag känner mig en aning låg nu och att jag är ledsen, hon säger att hon förstår men jag undra vad som egentligen rör sig i det lilla huvudet?
Jag tror starkt på KBT, utan att ha provat själv men för att jag hör och läser så mycket positivt om det.
SvaraRaderaJag tror också att "att hantera den" är ett sätt att nå " att inte ha den".
Jag tänker mycket på dig och hoppas att du är igenom det här snart och att ditt liv snart blir "vanligt" igen! För det kommer det att bli och du kommer också att tycka att de vardagar då det inte händer något alls är OK men lite tråkiga. Sen.
Kramar!
Jag tror det blir jättebra för dig att testa KBT. Jag har som du vet länge gått i DBT och det är en liknande form av KBT, och det är den enda behandling som jag gått i som verkligenverkligen fungerat. Det tar lite tid, och det är jobbigt i början, men det är värt det.
SvaraRaderaJag tror mycket väl att Tilda känner av att du mår dåligt, och barn vill göra det bästa för sina föräldrar. Göm det inte för henne, men se till att hon förstår att det är helt normalt att må sämre när man vart med och är med om tunga saker. Det är absolut ingenting att skämmas för!
Kram!
Vi har pratat mycket Tilda och jag om hur jag mår. Hon förstår och idag sa hon att vi skulle gå in i affären tillsammans och om jag kände det jobbigt precis när jag kom in så skulle jag stanna och titta ner i golvet och sen titta upp igen. Då märker man att det inte är farligt. Hon är så go och lite "vuxen" ibland... Tycker absolut inte psykiskt obalans är något att skämmmas för. Men det är fasen så mycket lättare med ett bruten ben ibland. Kram på dig goa Johanna
SvaraRadera