Ännu lite bättre.

Så här fint var det igår kväll hos Tilda.
Tack alla ni som var där och grattade henne.

Jag kunde inte gå själv men barnen och Anders var där 2 ggr och sjöng för henne. Sen hoppas jag att hon fick ett fint kalas i himlen.

Känns skönt idag när den dagen är över, nu väntar bara morgondagen och det sjuka är att jag känner mig precis som Ante gjorde för ett år sedan.
Jag haltar omkring på kryckor och gissa om jag är livrädd för att jag ska få en propp, precis som han. Försöker gå upp så mycket som jag orkar men jag är så himla ostadig.

Efter helgen så kan jag pusta ut en stund, men det är som alla säger. Man måste igenom alla årsdagar så är det bara.

Igår kom en bok på posten som jag fick tips om på en blogg:
Fritt Fall av Eva Sanner. En bok om personlig utveckling.

Så jag fortsätter mitt högläge OCH mina småturer runt lägenheten.
Försökte mig på melodikrysset också och det gick väl sådär. Missade några frågor, så jag provar igen en annan dag.

Ha en fin helg i solskenet :-)

Tildas födelsedag

Igår orkarde jag helt enkelt inte göra något inlägg.
Hade helt enkelt SKITONT! i knät och natten innan sov jag inte många timmar.
Bröt ihop fullständigt igår kväll, kände en sådan enorm orkeslöshet.
Det kändes som om allt helvete på jorden bara skulle drabba mig, jag tappade fotfästet helt.
Jag bara orkade inte.
Tänkte på Tilda, Ante och varför jag var tvungen att mista dom.
Tårarna fullkomligt sprutade ut och det kändes aldrig som om dom skulle ta slut.

Idag är det som ni vet Tildas födelsedag och det var just den här dagen som hon ville leva till.
Hon ville fylla 10, men cancerskiten tog henne ifrån mig.
Hoppas att hon ändå har en fin dag med sina nya vänner och att hon får fina presenter. Hon älskade nämligen att få paket.

En glad liten tjej när hon fyllde 9 förra året

Ikväll äter vi hennes favoritmat Tacos och tänker extra mycket på vår lilla älskling.

Ps: Kan bara meddela att det har lugnat sig i knät, inte lika ont som igår.

Västervik tur och retur

Jaha då ligger jag här med benet i högläge och har provat på dom nya rutinerna vad det gäller sjukvården i Oskarshamn...eller snarare sagt avsaknade av sjukvården.

Dagen började som skit, hade såklart glömt att ställa ut soptunnan i gårkväll med resultat att jag har en full soptunna och den kommer definitivt inte var mindre full om fjorton dagar när nästa tömning är.
Jag svor idel ramsor när jag var ute med Jordan i morse.
Rufsig i hårt och bästa morgonstassen på, säckiga joggingbrallor och matchande munkjacka, gick jag runt och svor.
Sen var jag allmänt sur på både det ena och det andra och ledsen för Tilda och allt var bara pest!!

Klockan halv fyra hade jag en tid hos min läkare och jag klev in genom dörren och såklart så grinade jag för fullt och mår skit.
- Jag tycker du ska vara fortsatt sjukskriven en månad till säger hon.
Ja jag tycker nog likadant. I slutet av februari ska jag försöka få upp och jobba 25%.
Vi hade en bra pratsund och sorg och ditt och datt. Hon är bra hon, min doktor.

Åkte sen direkt till jobbet för att lämna in intyg och ta en social kopp kaffe.
När jag sen ska så graciöst som möjligt kliva ner för trappan, som för övrigt är riktigt illa. Trasig på massa ställen och inte en lampa i sikte. Man får alltså fint känna sig för lite försiktig innan man kliver ner med hela sin "nätta" vikt.
Vad tror ni händer med mig JO jag dundrar på med mina stor fötter (st 41) och tror att jag är nere på marken, men jag liksom missade ett trappsteg i mörkret.
Jag känner hur hela knät vrider sig åt fel håll och en hemsk tanke dyker upp i huvudet. Fan, jag har ju bar ett korsband kvar..(det andra slet jag av tidigare på en avdelningsfest uppe i skogen på en äventyrsbana)!!!!
Känner tyvärr igen samma smärta och när jag ligger i någon konstig position nedför trappan ger jag telefonen till min kollega.
Det är lika bra att du ringer dom gulgröna direkt.
Sen dök såklart nästa tanke upp IGEN!! FAN jag har inte rakat benen!!!! IGEN!
Hmmmm...
Såklart var chauffören en sån 10 poängare men han satt lyckligtvis fram så han såg nog inte så mycket.

Sen kom vi nu fram till det där om sjukvården. Ja hur gör vi här nu säger dom och börjar bläddra i sin pärm. Klockan är alltså 17.00 och vart ska vi då åka???
- Vi ringer vårdcentralen säger dom....ok dom ringer men då svarar Kalmar hmm.
Ok säger ambulanskillen, jag får springa upp och höra säger han. Vi parkerar utanför och han springer upp och får då beskedet
-Nej, vi tar inte emot några knän!!!!!
Vafan!! skojar du tjoar jag där bak!!
Alltså jag blir helt stum. HUR ÄR DETTA MÖJLIGT?????
Nu får det vara nog med detta idioti i Oskarshamn. Jag ska fan ställa mig naken utanför stadshuset eller nåt för så här får det inte fortsätta.
Jaja det får bli en senare fråga...
Har som haver får vi åka till Västervik och där röntgade dom knät och konstaterade att det inte var något brutet, men dom kunde inte säga om det var korsband, ledband, pannband, resårband etc...
Vi får avvakta till återbesöket som kanske blev i Västervik eller kanske i Oskarshamn.

Ja som ni kanske hör så fortsätter jag mina små äventyr i dom gulgröna bilarna. Jag håller dom sysselsatta helt enkelt :-)

Nu ska jag ligga i min säng med benet i högläge och knapra praliner och titta på dåliga dockusåpor.
Det var min dag det.
Hur har er varit?

Yogastart

Usch idag har det varit en sån där grå o mulen dag igen. Det var väl någon timme som solen tittade fram men det var knappt så att man hann o se den innan det försvann.

Tack alla för dom olika tipsen på hur jag ska kurera mitt fnöskiga ansikte. Nu ska här testas för fulla muggar. Det fanns ju lite olika alternativ. Det blir mycket smörj framöver.

Imorse hade jag min första mindfulnessyoga hos Therese. Det var precis det jag behövde. Lugna fina rörelser tillsammans med bra andning. Får man bara in den harmonin i kroppen så tror jag att det kommer att göra susen för min värkande kropp.
Så från och med nu kommer jag att spendera Tisdagsförmiddagen på yoga.

Var borta vid graven också en stund och där var det så dystert. Inga ljus lyste och den lilla snön som kom inatt hade täckt dom fina sakerna vid graven. Lilla hjärtat måste ju få ljus!!
Hade med mig Jordan idag och återigen så skällde han på "något" som inte jag såg. På samma plats och mot samma håll. Undrar vem det är som står och kikar på oss.
Kanske ska fråga "Tanten i Kalmar" som Tilda kallade henne.
Jag och Emmy har bokat en tid hos henne på måndag. Vi får väl se om någon kommer och hälsar på oss.

Vill igen tacka alla goa människor som fortfarande skänker en slant till Tildas fond.
Som ni ser så är det snart dags att höja målet igen. Inte många hundralappar som fattas nu.
För vi fortsätter väl ett tag till ?

Kram på er

Hälp!!!

Jag är uttorkad!! Mitt ansikte känns som ett sandslott som alldeles alldeles snart kommer att krackelera och falla ihop.
Är urusel på allt vad krämer heter. Jag skulle just nu kunna smörja in mig med en hel flaska olja.
Snälla någon av Er alla som läser detta, ge mig tips på både en bra ansiktsbehandlare OCH en dunderkräm som jag kan doppa hela huvudet i (för det känns nästan så).

Jag har verkligen inte haft en uns tanke på mig själv under en lång tid och nu behöver jag verkligen tips och råd. Jag har nog inte använt makeup på ett år ungefär och ansiktskrämer har inhandlats i all hast.

Så PLEASE släng iväg så många tips som ni bara kan tänka er men glöm inte att det ska vara för TORR hy och inget annat.

Fick fikabesök av söta Lotta o Wilmer idag. Jordan blev så glad jättelycklig att vi fick besök och han skötte sig faktiskt exemplariskt.
Wilmer tog god hand om honom det var nog därför han skötte sig så fint.
Lotta tog ett tag i mitt rafs med saxen så nu är mitt huvud 2 kilo lättare igen.
Jag har sånt hår som växer helt utan växtmedel. Jag skulle egentligen behöva klippa mig var fjortondedag egentligen.

Nu måste jag fortsätta kolla Sveriges mästerkock!!.

Men glöm inte ...... läs ovan

En dröm om mitt inre?

Tog en tur ut till Ernemar idag med Lotta. Det blåste svinkallt så vi höll oss mest i skogen.
Hahaha tvingade Lotta att vara modell och det passar hon ju bra till.

Någon som tyckte det var jättekul i alla lerpölar var Iceman.

Trots ganska disigt o trist väder så fick vi en liten skymt av Blå Jungfrun långt där borta i horisonten, ser ni?

Jag tror inte jag varit där ute med Lotta sedan i somras och vi hade fått reda på att Tilda fått återfall. Då hade vi fortfarande hopp och trodde aldrig att slutet av resan skulle sluta vid fel hållplats.

Imorse vaknade jag av att jag hade en dröm att jag blev skjuten med massa massa skott.
När dom röntgade mig var jag full av hål och kulor.
Funderade lite på om det var en reflektion om hur jag ser ut i min själ. Den är trasig och hålig?
Den kommer aldrig att bli hel igen, men man får lappa och laga så gott det går helt enkelt.
Nu närmar sig hennes födelsedag, den födelsedagen hon så gärna hade velat uppfylla.
När jag tänker på det blir jag arg och förbannad, men det hjälper inte precis.
Men ibland är det gott för själen att svära lite över livet.

Små små steg



Söta barn som snor mammas nya leksak

Idag känns det som det har varit kväll hela dagen nästan. Fy så trist!
Åkte och hämtade mamma i förmiddags och jag följde faktiskt med henne in på Coop. Ännu ett steg framåt för mig.

Emmy och Philip var och tittade på lägenhet idag och det verkar som dom kommer att ta den.
Den var jättefin, högt till tak och nära både stan och jobbet.
Tror att dom kommer trivas jättebra där.
Om allt klaffar blir det inflyttning i månadsskiftet. Är glad för deras skull att dom får något eget.
Nu kommer vi även att dela vårdnaden om Jordan. Han kommer alltså att bo hos dom varannan vecka.
Vi får se hur det går, blir det för jobbigt för honom får han flytta tillbaka till mig på heltid.

Träffade också en gammal kompis som jag inte sett på många år. Vi kom snabbt in på gamla minnen och bestämde att vi snart skulle ha en träff. Kul!!

Ja sen har det väl inte hänt så mycket mer, dagarna går och livet går vidare i sakta mak.
Min lilla älskling finns med mig i tankarna hela tiden och tänker jag för mycket så kommer tårarna.
Det gör fortfarande så ont i bröstet, och såret är fortfarande blödande........