Västervik tur och retur

Jaha då ligger jag här med benet i högläge och har provat på dom nya rutinerna vad det gäller sjukvården i Oskarshamn...eller snarare sagt avsaknade av sjukvården.

Dagen började som skit, hade såklart glömt att ställa ut soptunnan i gårkväll med resultat att jag har en full soptunna och den kommer definitivt inte var mindre full om fjorton dagar när nästa tömning är.
Jag svor idel ramsor när jag var ute med Jordan i morse.
Rufsig i hårt och bästa morgonstassen på, säckiga joggingbrallor och matchande munkjacka, gick jag runt och svor.
Sen var jag allmänt sur på både det ena och det andra och ledsen för Tilda och allt var bara pest!!

Klockan halv fyra hade jag en tid hos min läkare och jag klev in genom dörren och såklart så grinade jag för fullt och mår skit.
- Jag tycker du ska vara fortsatt sjukskriven en månad till säger hon.
Ja jag tycker nog likadant. I slutet av februari ska jag försöka få upp och jobba 25%.
Vi hade en bra pratsund och sorg och ditt och datt. Hon är bra hon, min doktor.

Åkte sen direkt till jobbet för att lämna in intyg och ta en social kopp kaffe.
När jag sen ska så graciöst som möjligt kliva ner för trappan, som för övrigt är riktigt illa. Trasig på massa ställen och inte en lampa i sikte. Man får alltså fint känna sig för lite försiktig innan man kliver ner med hela sin "nätta" vikt.
Vad tror ni händer med mig JO jag dundrar på med mina stor fötter (st 41) och tror att jag är nere på marken, men jag liksom missade ett trappsteg i mörkret.
Jag känner hur hela knät vrider sig åt fel håll och en hemsk tanke dyker upp i huvudet. Fan, jag har ju bar ett korsband kvar..(det andra slet jag av tidigare på en avdelningsfest uppe i skogen på en äventyrsbana)!!!!
Känner tyvärr igen samma smärta och när jag ligger i någon konstig position nedför trappan ger jag telefonen till min kollega.
Det är lika bra att du ringer dom gulgröna direkt.
Sen dök såklart nästa tanke upp IGEN!! FAN jag har inte rakat benen!!!! IGEN!
Hmmmm...
Såklart var chauffören en sån 10 poängare men han satt lyckligtvis fram så han såg nog inte så mycket.

Sen kom vi nu fram till det där om sjukvården. Ja hur gör vi här nu säger dom och börjar bläddra i sin pärm. Klockan är alltså 17.00 och vart ska vi då åka???
- Vi ringer vårdcentralen säger dom....ok dom ringer men då svarar Kalmar hmm.
Ok säger ambulanskillen, jag får springa upp och höra säger han. Vi parkerar utanför och han springer upp och får då beskedet
-Nej, vi tar inte emot några knän!!!!!
Vafan!! skojar du tjoar jag där bak!!
Alltså jag blir helt stum. HUR ÄR DETTA MÖJLIGT?????
Nu får det vara nog med detta idioti i Oskarshamn. Jag ska fan ställa mig naken utanför stadshuset eller nåt för så här får det inte fortsätta.
Jaja det får bli en senare fråga...
Har som haver får vi åka till Västervik och där röntgade dom knät och konstaterade att det inte var något brutet, men dom kunde inte säga om det var korsband, ledband, pannband, resårband etc...
Vi får avvakta till återbesöket som kanske blev i Västervik eller kanske i Oskarshamn.

Ja som ni kanske hör så fortsätter jag mina små äventyr i dom gulgröna bilarna. Jag håller dom sysselsatta helt enkelt :-)

Nu ska jag ligga i min säng med benet i högläge och knapra praliner och titta på dåliga dockusåpor.
Det var min dag det.
Hur har er varit?