Dagen med stort D kom igår

Den här tårtan fick Tilda med sig upp till Västervik i Torsdags. Så härligt att kunna göra ett avslut på cellgiftsbehandlingarna.
Vi har ju en hel del kvar att göra innan allt är helt klart, men "guldmedicinen" är nu ett minne blott (hoppas vi verkligen).
I går var jag så lycklig så att jag inte kunde hålla tillbaka tårarna.
Är det verkligen så att livet börja peka uppåt för oss? Har vi gått igenom det vi ska nu?
Kan vi andas ut ett kommer det ytterligare bakslag?
Jag vill och jag tänker inte tänka negativa tankar, nu vänder vi blad och börjar skriva en ny historia.
Denna gång en som skimrar lite mer i rosenrött och går i dur.
Jag vet såklart att det kommer att gå nedåt ibland men det gör det ju för alla, men det behöver ju inte vara en backe som går så fort som en lavin och är svart som natten.

Jag känner att jag har lärt mig att ta dagen som den kommer och njuta av det. Ska försöka att inte komma in i en annan stress som var förut. Livet är för skört och tiden rinner iväg så fort. Jag ska försöka att säga mer positiva saker till människor runt omkring mig. Man vet ju själv hur härligt det är att få en positiv klapp på axeln och ett värmande ord ibland.
Lite lugn och ro och inte för mycket måsten är nog medicinen man mår bäst av.
Så ha nu en skön fortsättning på helgen och spring inte omkring o gör massa saker du inte känner för just nu. Du kan säkert göra det en annan dag :-)