Gruvar mig för morgondagen

Men vill inte visa min oro, vill inte tro att dom ska hitta något, skulle man orka igenom det igen?
Ja..troligtvis så skulle man det. Vad har man för val?
MEN för gudskull nu ska jag ju inte sitta här och vara pessimistisk, jag ska bara tänka positiva tankar, inget annat men hur lätt är det??'
Tilda ska alltså ta CT röntgen imorgon (buk och bröst), allt för att vara säkra på att inga nya tumörer har kommit.
Jag har känt mig låg och att gråten ligger där bakom ögonen och vill gärna sippra fram.
Frågade Tilda om hon ville ha någon lugnande innan vi åker upp men hon är inte säker på att hon behöver det. Det gick ju så bra sista gången. Tuffa tjejen.

Nu sitter jag och tänker på min goa vän som har en änglason någonstans däruppe. Fy vilken saknad det måste vara. Jag kan inte ens tänka tanken, jag förstår att hon tycker livet är orättvist och jag håller med. Det är orättvist!! Men jag vet att hon fixar det, hon har ju som sagt inget val.
Dock så finns mina tankar hos dig och en riktig varm kram.

Nu ska jag bara försöka gå igenom natten och halva dagen imorgon innan det är dags.
Tilda är inte ororlig och jag ska fan inte heller visa något.
Det är hon som gör jobbet och jag bara hänger med.