Middag med goa vänner

I kväll blev det middag med goa vänner. Alltid lika trevlig att få umgås över lite god mat och prat.
I det här sällskapet ventilerar vi allt mellan himmel och jord.
Allt stannar såklart också och ingen behöver känna sig orolig att någon pratar vidare om saker.
Vi är trygga med varandra och har känt varandra i massa år.
Vänner som jag uppskattar otroligt mycket! Idag var vi dock en man (kvinna) kort, men det är sådant som händer.
Tack för att ni finns, godingar.

Lotta

Eva

Igår var det skolavslutning och det gick väl sådär.....
Natten innan var en skitnatt, där jag inte fick så värst mycket sömn.
Kände mig nästan lite bakis när jag vaknade på morgonen. Men det var ju bara att pallra sig upp och glädjas med Tildas entusiasm. Kvällen innan hade vi ju kämpat med lösnaglar och allt. Klänningen var nystruken och hon skulle ha NYLONSTRUMPBYXOR.
Undrar om hon har fått det efter sin far, för jag HATAR nylonstrumpbyxor. Bara tanken får mig att klia mig blodig på benen. Hua så hemskt.
Hur eller hur så gick vi till skolan och mötte upp resten av dom fina fina barnen. Alla uppklädda till tänderna. Vi promenerade till kyrkan och jag var med ca 5 minuter.
Då började barnen sjunga och jag kände hur det började bubbla i bröstet och ögonen vattnades.
Faan!!! Jag kände att jag inte skulle fixa det här.
Det var bara att gå ut och studera kyrkans utsida tills allt var klart. Nu är det ju vanlig att en del fäller en tår på skolavslutningar, men jag tror inte det är vanligt att någon står och hulkar ljudlig längst bak?
Ja det var helt enkelt övermäktigt för mig. Som tur var så var exet där och höll ställningarna.
Nästa år har jag LOVAT Tilda att vara med hela tiden....uh det knyter sig i magen redan nu men det måste bara gå. Har man lovat så har man, eller??