26 juni 2011

Svinalängorna


Vilken film!!
Den måste bara ses, otroligt tragisk och svart.
Mina tankar går automatiskt till alla stackars barn som lever i sån misär. Låt oss alla ALDRIG blunda för detta som tyvärr är vanligare än vi tror. Hur kan man omedvetet (för jag tror inte att man gör det medvetet)förstöra ett barns liv så? Uhhhha....jag får ont i magen av dessa egoistiska föräldrar.
En trasig uppväxt kan verkligen spegla en människas hela fortsatta liv.
Jag tror inte man behöver göra så mycket för att barnen ska ha det bra, nu menar jag inte materiellt för det är verkligen inget som är jätteviktigt. Vad jag menar är kommunikation och umgänge.
Att dom vet att dom kan känna sig trygga och få bli hörda när det behövs.
Vi ska finnas där som vuxna och ge råd o stöd på bästa sätt, ge barnen fria tyglar, men det ska förtjänas. Låta dom gå på en del törnar men inte låta dom falla i för djupa hål.
Barnuppfostran är inget att leka med, ingen är expert och det finns inga rätt eller fel.
Men lägg aldrig en börda på barnen att uppfostra oss vuxna. Det tror jag inte kommer något positivt ut av det.

Jag har iallafall världens bästa barn!!

1 kommentar:

  1. Jag håller med!!
    Jag läste boken för något år sedan och den sitter fortfarande kvar och dyker upp i tankarna alltsom oftast.
    Det finns så många barn överallt som går igenom så mycket. Jag träffar några av dem ibland och slås av hur lite vi vet om andra och hur mycket vi utgår från att saker är formade utifrån hur vår egen värld ser ut.

    SvaraRadera