23 maj 2012

Håll om, håll tyst, håll ut....

Fakta o råd till anhöriga, vänner, arbetskamrater etc...


Alla vet vi hur svårt det är att möta människor i sorg. En alltför lätt väg är att vända på huvudet, ta en annan väg, ignorera etc.
Tyvärr är det just dom sakerna som vi som är i sorgen märker av och gör oss så ledsna. Jag vet, jag har självt gjort det och det gnager fortfarande i mig.
Vi pratar alltför sällan om sorgen och därför är det så tungt tror jag. Egentligen vore det kanske lättare om vi lyfte upp den och lärde oss att stödja andra människor i sorg.
Lära oss att det är inte farligt, vi gör inte personen mer ledsen....den som sörjer är redan ledsen.

Jag fick hem en bok igår som är en hjälp genom sorgen. Ett kapitel handlar just om det jag beskrev i rubriken.

Här kommer lite axplock

Håll om- En klapp på axeln, håll i handen, ord är inte viktiga...Det finns inget att säga och det förstår vi.

Håll tyst- Lyssna!Dra inte paralleller till ditt eget liv om du inte har förlorat någon.Säg inte att du förstår.Var inte rädd att gråta.Det är helt ok att dela sorgen med den sörjande, då känns det mer äkta

Håll ut- Det tar lång tid att sörja, ingen sörjer på en bestämd tid och alla som förlorat kommer alltid att ha en sorg i hjärtat. Försvinn inte efter begravningen för det är då vi behöver er som mest.

Tänk på vad du säger:

"Säg bara till om det är något jag kan göra"
Ansvaret läggs då på den sörjande, den som borde slippa ansvaret och istället bli omhändertagen.Bestäm istället en tid direkt och GÖR istället för att fråga VAD.

Ät gärna tillsammans
Laga mat till den sörjande, handla lite 

"Du måste höra av dig"
Den sörjande orkar inte

"Hur mår du"
Frågan är svår, för den sörjande är oftast inte ärlig i sitt svar.
Säg hellre- Jag tänker på dig. Lyssna och trösta med närvaro


"Jag vet hur du känner dig"
Bara om man har samma erfarenhet kan man säga så.


"Jag ringer dig i helgen så kan vi göra något tillsammans"
Se till att du verkligen gör det!

"Kom hem till mig och ät om du har lust"
Väldigt få av de sörjande skulle bara komma förbi på middag. Man vill inte "störa"

"Tiden läker alla sår"
Det är en funktion att ta hand om din egen ångest än att avhjälpa den drabbades ångest.

Jag tyckte mycket av detta vad vad jag själv har reflekterat över under min korta tid i sorgen. Jag väljer att säga "korta" tid för det är det. Jag har många år kvar på denna jord och jag kommer föralltid att sörja.

Läs gärna och tänk efter ordentligt. Prata om sorg och tala om för den du försöker trösta att du tycker att det är svårt. Vi förstår!, men vi förstår inte tystheten...

7 kommentarer:

  1. Precis så är det. Kram Paula

    SvaraRadera
  2. vilka tänkvärda ord!! Det är så otroligt att du orkar hjälpa oss runt omkring som inte vet hur vi ska vara & vad vi ska säga alla gånger... Kram om dig, vännen /Maria

    SvaraRadera
  3. Tack för dessa kloka och respektfulla råd.... för det är faktiskt lite svårt att veta hur/vad man gör något på bästa sätt,självklart kan man inte göra något så hemskt mycket värre för det värsta har ju redan hänt, men man kan ju "sätta en nagel i ögat"(omedvetet vara klumpig) utan att mena det.

    Tycker att du skriver så klokt, och man känner din värme och kärlek både för lilla Tilda men också för dina stora barn.

    Stor kram till dig!
    /Ewa

    SvaraRadera
  4. Jag läser ofta Din blogg tycker att det berör mej väldigt mycket. Det känns nästan som att jag känner Er, fast ändå inte. Men det Du har skrivit ikväll är något speciellt,jag är nämnligen lite rädd för att säja något när jag möter någon som sörjer. Tack för att Du är så klok.

    SvaraRadera
  5. Vilka kloka och tänkvärda ord!
    Så självklara när man läser dem, men inget man hade kommit på av sig själv.

    Kramar till dig!

    SvaraRadera
  6. Jag är syster till Tigrinnan. Du vet vad som hänt, antar jag. Kommer ihåg att min syster pratat om dig o. jag lyckas hitta din blogg när jag googlar. Det här inlägget var PRECIS det som jag behövde läsa just idag. Ikväll åker jag till syrran, lilla trollungen och lillebror. Hjärtat värker så =(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Blev så jäkla ledsen när jag läste dom små raderna på fb...du måste hälsa från mig. Jag skulle vilja finnas där för dom även att vi egentligen inte känner varandra. Din syster var den som jag höll fast vid när det var tufft för oss. Nu hoppas jag verkligen att jag kan finnas för henne. Vet inte allt ... vart det sitter osv fy sjutton vad jag lider med er alla...... kram

      Radera