31 juli 2012

Tillbaka till vardagen

Började jobba igår, det slutade med migrän och en huvudvärk från helvetet.
Däckade alltså nästan direkt när jag kom hem och vägde mellan att köra huvudet i spyhinken eller försöka sova bort värken.
Jag valde det senare i och med att jag inte är ett jättestort fan av att kräkas.

Idag var det något bättre men efter ett par timmar på jobbet så började mitt öga rinna och huvudvärken kom smygandes tillbaka. Inte lika illa som gårdagen men den är dock där och pockar på. Nu lägger jag min förhoppning till att morgondagen blir bättre och sen ska jag nog ta ett samtal till VC så att jag får migräntabletter utskrivna.
Jag hade det för en herrans massa år sedan men i och med att jag bara fick anfall 1 gång om året ungefär så har jag inte brytt mig om att få nya.
Nu är det nog dags att tänka om för det kommer lite för ofta för min smak.

Ja nu har jag klagat lite så nog med det nu.

Hade en vän här idag som jag inte har fikat med på år och dar bokstavligt talat.
En vän som känner Tilda mycket väl. Känns alltid skönt att få prata om henne även om tårar fälls.
Att INTE prata om Tilda känns inte rätt för mig, hon är fortfarande en del av mig och jag har fått äran att levt med henne i nästan 10 år.
När jag inte är bitter så tänker jag så..när jag är riktigt nere tänker jag helt tvärt om.
- Varför fick jag inte ha henne hos mig längre? Varför, varför???

Ja, vilken vändning det här livet tog...

3 kommentarer:

  1. Visst är det oerhört viktigt att prata om Tilda.Hon ÄR din lilla tjej.Jag pratar om Simon dagligen....nu är det 4 år drygt sedan han blev en ängel men kommer alltid,alltid vara min "lille".Det är enbart du som bestämmer hur du vill minnas Tilda.Genom att tala om och med henne för dig själv eller när du orkar tillsammans med övrig släkt och vänner.Ha det gott och jag hoppas verkligen att din huvudvärk drar till skogs...Kram Kia

    SvaraRadera
  2. En vändning som är så fel, så fel... :( Livet är så orättvist och drabbar vissa hårdare än andra... Så ledsen för din skull.

    Hoppas din migrän är borta nu och att det går bra att jobba!!!

    Kram. <3

    SvaraRadera
  3. Så länge vi minns dom så finns dom på något sätt...Jag pratar också om Anthony...Vi fick en riktig käftsmäll av livet...Ingen kan förvänta sig att vi ska sluta prata om dem...För något år sedan så sa en av mina närmaste killkompisar att jag måste gå vidare, att leo inte ska behöva leva i en vardag att behöva åka till en grav etc....Vi har känt varandra sen 20 år tillbaka och vi har alltid haft en speciell plats i varandras hjärtan(var tillsammans mellan åren 17-20 år):Men nu är den relationen helt förstörd...Ledsamt...Men vad gör man?

    Kram.....

    SvaraRadera