Lite Figeholm nostalgi

Mysdags i Figeholm idag.
Åkte lite tidigare och tog med kameran för att fota lite barndomsminnen...

I detta hus växte jag upp i Figeholm...det var ett tag sedan det.

I den här murkna trappen har man gått många gånger till Kyrkgärdet

Ån där vi fiskade mört med bara händerna

Efter lite nostalgi så var det dag för dagens höjdpunkt...att få komma in på härliga MB Hälsocenter och blir knådad av Mia.
Här kan man verkligen känna lugnet.

Har ni ännu inte hittat detta underbara ställe så är det verkligen dags nu!!

Gör någons dag till en perfekt dag

En perfekt dag, och Tilda hade inga problem att orka med hela dagen.
I morgon ska vi försöka pallra oss upp så att vi kan vara i skolan kl 8.00. Det blir tufft men nu måste vi komma tillbaka till vardagslunken och då kan det ju vara bra med en liten försmak så här innan hösten kommer.

Precis så skrev jag här för ett år sedan.
Tillbaka till vardagslunken....jo jo så blev det med den. Vardagen som vi hade kom aldrig tillbaka igen.
Det blev en annan vardag, eller rättare sagt ett helt nytt liv.


På fredag är det skolavslutning och jag kommer ihåg förra årets också som det vore igår. Hur hon hade klätt upp sig så fint med fin vit klänning och nya skor.
Lösnaglar var också viktigt, för håret kunde hon inte fixa för det hade hon inget.

Ja jag kan verkligen säga att det känns, det känns i hela kroppen. Man vill bara åka bakåt i tiden och ta vara på allt som man inte tänkte på då.
Det som man försöker förmedla till andra nu, hur viktigt det är att ta tillvara på nära och kära.
Haka inte upp er på småsaker, rensa luften och stryk ett streck över det som inte betyder något.
Man behöver varandra så mycket, mer än man anar faktiskt.
Ta Er tid, ring det samtalet som du skjutit upp eller skicka ett sms till någon som du vet behöver det.
Det kan värma så gott och göra en hel dag för någon och jag lovar att din dag också kommer att kännas så mycket bättre.

Mer foton

Blev lite mer taggad igår att fota, så jag tog en till runda senare på kvällen.
Tog en hel del foton men många går i papperskorgen kan jag säga, men va sjutton gör väl det.
Övning ger färdighet säger dom som vet...

Hamnen

Ett alldeles vanligt fiskenät

Foto 1

Foto 2 på samma plats men ett annat ljus

I min trädgård

Fortsätter på spåret med vacker omgivning och det här inte längre bort än i min egen trädgård.

Stanna upp och lyft blicken

Omgivningen runt mig

Har ni tänkte på det att ibland när man är ute så tar man sig inte alltid tid att titta runt.
Man går och tittar rakt fram mot det mål som man har framför näsan, men man glömmer det som är runt omkring.
Jag tänkte lite på det när Jordan hade sin pinkerunda imorse.
Fasiken det är ganska vacker egentligen .... det runt omkring.
När man har hund så har man ju den fördelen att man KAN verkligen ta sig den tiden. Dom nosar lite här och där, skvätter lite, varför inte stanna till då lite extra och bara lyfta blicken och SE.
SE det som finns runt omkring.....Prova vet jag för det är ganska skönt. :-)

Lite foto från gårdagen

Oj idag har det varit en dag för att smälta allt från igår.
En kväll som jag sent ska glömma kan jag säga. En del saker kommer vi att förbättra till nästa år, men för att vara förstagångs arrangörer så tycker jag nog att vi fick ihop det bra.

I morgon åker vi ner till banken med pengarna, har smygräknat lite grovt själv och jag är jättenöjd!!
Exakta summan kommer ut imorgon.

Lovade lite foton från igår och här kommer ett axplock. Dom små barnen som är med på fotona är från Tildas klass som var medarbetare hela kvällen och skötte det med bravur!!

Kristina tog hand om fikat med två goa medarbetare

Här förbereder sig körflickorna

Duktiga killar som sålde massa goa bakverk

Jocke, Emil o Albin som var kvällen värdar

Det fylldes på kan jag säga

Lotteriet var poppis

Sen fick jag nys om en annan fantastisk grupp tjejer som gör ett jättejobb för Barncancerfonden.
http://juliaresan.se/
Gå in och titta och se deras fantastiska jobb. Hoppas att dom har tid att svänga förbi Oskarshamn på vägen neråt.

Vilken kväll!!!!

Nu ligger jag i sängen med benen i högläge, det liksom bultar och bränner i fötterna.
Jag står gärna ut med detta för ikväll gick galan av stapeln och det kom otroligt mycket folk.
Vi fyllde helt enkelt Folkets Park!! 700 personer.
Vi som trodde att vi ev. skulle klara oss med Kristinebergs Kyrka som tar in ca 150 st.....Jösses!!

Vet inte om jag kan smälta det här riktigt. Kan ni tänka er...jag var där HELA kvällen!
Hade mitt lilla prång som jag gick till när jag kände att jag behövde, andades lite och sen var det ok igen.

Kan inte säga att jag såg så mycket av galan, men jag får tjuvkika på filmen sen som spelades in.
Men allt gick fantastiskt bra och vilka underbara medhjälpare som var med.
Utan dom så hade det aldrig klaffat, men nu gjorde det ju det.
Nu tar jag kvällen och imorgon ska jag gå igenom lite foton och lägga upp, sen återstår det ju bara att räkna ihop alla pengar som ska skänkas.SPÄNNANDE!!!

Så over and out!

Mera glädje åt folket

Den här fina fick följa med in efter Jordans kisserunda i morse.
Till min förfäran så noterade jag att syrenerna börja bli lite bruna i kanten...redan... :-(
Får verkligen njuta av dom snabbt nu.

Igår hade jag en sån "går inte utanför huset dag". Tog tag i städeriet som legat i träda, skickade sonen till återvinningen så nu är inte köket belamrat med tomkartonger, tidningar och div. skräp längre.
Mamma var på lite fikabesök, men sen blev det soffan mest hela dagen, underbart skönt!
Precis vad jag behövde.

Idag var jag mycket piggar när jag vaknade, hade nog sinnet på "battery charging" igår.

Har dock fortfarande familjen norröver i tankarna ofta. Det var mycket barncancerfonden igår, i varenda reklam, på "kvällen är din". Detta gör mig mer och mer taggad.
Försökte inte läsa för många statusuppdateringar på fb som innehöll förkylningar (som vissa tror är en dödande sjukdom), eller annat trams som jag numer ser som mer eller mindre patetiska.
Vissa gånger vet jag att jag själv skriver sånt trams, så jag hänger inte någon.

Nu ligger dock annat mycke värre saker så nära och då är sådan så oviktigt. Inget illa menat.....nu höll jag på att skriva ...inga illa ment (oskarshamnsdialekt) hahah.
Man blir helt lost i detta med dialekter.
Just nu florerar just oskarshamnsdialekter i ett forum på fb. Det är precis sådant som jag mår bra av just nu. Lättsamma saker som man kan både skratta högt och lågt åt.
Mer sådant!!

Blandade känslor idag

Det har varit en tuff vecka för mig.
Det är en del inför galan som nu närmar sig med stormsteg som behöver göras.
Även om man tycker att man har allt klart så spinner det ändå på ganska rejält i huvudet.

Har avbokat allt som inte är nödvändigt, allt för att spara på den lilla energin som jag har.

Har varit väldigt ledsen på sistone också, vet inte om det är årstiden eller galanerver. Kanske en kombination.
För ett år sedan hade vi verkligen hopp om Tilda, vi såg slutet. Hennes hår började växa ut och en tacktårta beställdes till sjukhuspersonalen.....usch vill inte ens tänka på det.

Idag fick jag tyvärr veta att ytterligare en liten tjeja med wilms ev. har fått ett återfall.
Vet inte så mycket än men kan säga att det hugger tag i magen.
Det var den lilla tjejen och hennes starka mamma som gav mig hoppet om Tilda. Att man visst kan bli frisk från Wilms tumör..... nu vet i katten....
Känner så enormt med familjen och den hopplöshet som kommer. Bubblan som återigen omsluter den lilla familjen.
Dock är jag ganska säker på att kämpaandan verkligen finns. Det verkar inte vara en familj som ger upp så lätt.
Nu känner jag också ett ännu större driv att samla in pengar till barncancerfonden. Nog måste det väl ändå finnas någon vettig människa som kan komma på det där som behövs.
Att någon ska hitta det där lilla som fattas för att man ska kunna kurera dessa hemska cancermonster.

Kan säga att jag verkligen tänker på lilla C inför denna galan. Hon och alla andra små kämpar.
Den här galan är verkligen för ER!

Just nu är jag verkligen stolt över "min" stad! Vilken respons från invånare och företag!!

En åtgärd som stadens Coop Extra gör är detta:

"I morgon startar vi ett lotteri som kommer att finnas i vår förbutik/Spel&Post.
Skänk en slant och delta i vårt TÅRTLOTTERI. Vinsten är en TÅRTA från Konsumbagarn.
Hela behållningen skänker vi på tisdag till Tildas Hjälpande Gala!
Kom in till oss och hjälp - du också!"

Livscoachning i alla ära

Nu är det ju väldigt poppis att ta in livscoacher som föreläsare. Jag tycker att det är jätteintressant och nyttigt att få ta del av deras kunskap...hur lär vi oss positivt tänkande?
Många av oss behöver detta som har fastnat på ett eller annat sätt i livet.
Man vänder ut och in på sig själv för att försöka hitta alla knep som går och det i sig är ett stort steg på vägen, att vilja förändra.
Idag var jag just på en sådan föreläsning.
Efter att denna s k coach har sagt att ALLA sjukdomar går att bota...känner jag att mitt tålamod var slut.
Jag reser mig därmed från stolen och störtar gråtande ur lokalen...

Hur är det möjligt att alla sortens människor får kalla sig livscoacher?
Halva föreläsningstiden gick åt att förklara för oss, att hon minsann hade gått igenom både det ena och det andra och det var i hennes ögon mätt så illa så att om hon klarade sig ur detta så kunde vem som helst det.
Men det viktiga är att inte sätta upp gränser.
Ja, i och för sig har hon lite rätt i det MEN i många fall så finns det gränser som man inte kan göra något åt.
Man kan inte bli busschaufför när man är halvblind, man kan inte göra alla saker när man har så ont i ryggen att man inte klarar hela dagen utan diverse tabletter.

En livscoach för mig är en hängiven, medmänniska som försöker hitta lösningar för individen.
Man gör upp ett mål för just han eller henne att klara av utifrån dennes förutsättningar. INTE MINA, DINA eller NÅGON ANNANS.
Ingen är jämförbar med någon annan. Livscoachning som föreläsningsämne är väldigt svårt i och med att man då måste se till hela gruppen.
Då kan jag tycka att man borde "läsa" in sig på den målgruppen man ska möta och inte jämföra fotbollslag med långtidssjukskrivna. Förutsättningarna är ju väldigt svart och vitt.
Vad jag kan tycka...då utan en psykologutbildning är att utgå från vad personerna verkligen klarar av.
Kan man trots sitt "handikapp" kanske ta en annan väg och ändå nå fram till målet. Kanske inte det målet man ville från början men ett liknande och ändå vara nöjd?

Vad kan man göra för att fylla sin vardag med positiva saker? Vem kan pusha mig åt rätt håll?
Ja, det är verkligen en djungel men då ACK så viktigt att kunna ge ett budskap till gruppen som ger energi, inte tar energi.
Har livscoachning blivit ett yrke för att höja upp sitt ego? Nej, det vägrar jag tro. Kanske är det dags att införa en legitimering?
Eller vad tycker ni?

En dag med tårar

Hade verkligen sett fram emot den här dagen. Min nya bil skulle hämtas.. vad händer?
Jo jag jobbar och allt känns bra.
Men helt plötsligt när jag kommer hem så händer det!
Saknaden, sorgen, förtvivlan slår mig i huvudet..i magen ...slår undan benen på mig. Fullständigt!

Får panik, kan inte sluta gråta, det bara väller fram ur ögonen och allt är bara skit.
Min sjukgymnast får jag tag på via fb, så att jag kan avboka...tack och lov för cybervärlden.
Emmy får hämta bilen åt mig. Kan omöjligtvis åka iväg och träffa någon.
Det är bara att låta det ske, att låta sig slås ned till en blöt fläck.
Så här är mitt nya liv.

Jag har verkligen ett tomrum i min kropp, det fattas någon, någon som funnits i mitt liv så länge.
En individ som har legat i min kropp, en underbar varelse som skänkt mig så mycket glädje i nästan 10 år.
Hur kan man bara vara oberörd? Det är verkligen helt omöjligt.
Givetvis kommer denna saknad och förtvivlan att ta över min kropp titt som tätt lustigt vore väl annars.
Men det märkliga är också att man reser sig efter varje gång.
Kravlar sig upp till ljuset igen, för man vill inte vara kvar i det mörka för länge.

Man är skör och men samtidigt finns kämparandan inom en, men inte varje dag.....inte idag.

Morsdag...

Till slut blev dagen bra ändå, men jag kände att en fattades......min ängel...saknar dig så!

Flashbacks och Miabesök

Mitt besök hos ortopeden idag var både behövligt och jäkligt otrevligt.
Han konstaterade snabbt att jag helt enkelt har vätska i knät och måste tappas.
Det där har jag ju varit med om tidigare, men inte med mig själv utan med Ante. Tårarna började trilla redan innan kanylen nådde skinnet.
Poff så satt den inne i knät och jag lyckades hålla benet still men fy %&X/?¤% det gjorde ont!
Det var precis så här Ante fick göra, det är inte klokt vad minnena etsar sig fast i hjärnan.
Jag fixade det iallafall och nu känns benet skit, men jag vet att det ska lätta ...kanske imorgon.

Som tur var så kom Mia från Källangänget och lättade upp min dag.
Såklart hade hon fin blomma med, en hortensia, som jag alltid har velat haft men aldrig fått tummen ur och köpt. Titta så fin. Mia är en sån person som kan ALLT om blommor, hon kan alla namn och jag är totalt värdelös.

Den fick ta plats ute på verandan med alla andra blomster.

Ikväll får man inte missa semifinal 2 i eurovision. Loreen måste bara gå vidare för hon är ju bara bäst!

Nu lägger jag benet i högläge och önskar mig en "svullfri" dag imorgon.

Håll om, håll tyst, håll ut....

Fakta o råd till anhöriga, vänner, arbetskamrater etc...


Alla vet vi hur svårt det är att möta människor i sorg. En alltför lätt väg är att vända på huvudet, ta en annan väg, ignorera etc.
Tyvärr är det just dom sakerna som vi som är i sorgen märker av och gör oss så ledsna. Jag vet, jag har självt gjort det och det gnager fortfarande i mig.
Vi pratar alltför sällan om sorgen och därför är det så tungt tror jag. Egentligen vore det kanske lättare om vi lyfte upp den och lärde oss att stödja andra människor i sorg.
Lära oss att det är inte farligt, vi gör inte personen mer ledsen....den som sörjer är redan ledsen.

Jag fick hem en bok igår som är en hjälp genom sorgen. Ett kapitel handlar just om det jag beskrev i rubriken.

Här kommer lite axplock

Håll om- En klapp på axeln, håll i handen, ord är inte viktiga...Det finns inget att säga och det förstår vi.

Håll tyst- Lyssna!Dra inte paralleller till ditt eget liv om du inte har förlorat någon.Säg inte att du förstår.Var inte rädd att gråta.Det är helt ok att dela sorgen med den sörjande, då känns det mer äkta

Håll ut- Det tar lång tid att sörja, ingen sörjer på en bestämd tid och alla som förlorat kommer alltid att ha en sorg i hjärtat. Försvinn inte efter begravningen för det är då vi behöver er som mest.

Tänk på vad du säger:

"Säg bara till om det är något jag kan göra"
Ansvaret läggs då på den sörjande, den som borde slippa ansvaret och istället bli omhändertagen.Bestäm istället en tid direkt och GÖR istället för att fråga VAD.

Ät gärna tillsammans
Laga mat till den sörjande, handla lite 

"Du måste höra av dig"
Den sörjande orkar inte

"Hur mår du"
Frågan är svår, för den sörjande är oftast inte ärlig i sitt svar.
Säg hellre- Jag tänker på dig. Lyssna och trösta med närvaro


"Jag vet hur du känner dig"
Bara om man har samma erfarenhet kan man säga så.


"Jag ringer dig i helgen så kan vi göra något tillsammans"
Se till att du verkligen gör det!

"Kom hem till mig och ät om du har lust"
Väldigt få av de sörjande skulle bara komma förbi på middag. Man vill inte "störa"

"Tiden läker alla sår"
Det är en funktion att ta hand om din egen ångest än att avhjälpa den drabbades ångest.

Jag tyckte mycket av detta vad vad jag själv har reflekterat över under min korta tid i sorgen. Jag väljer att säga "korta" tid för det är det. Jag har många år kvar på denna jord och jag kommer föralltid att sörja.

Läs gärna och tänk efter ordentligt. Prata om sorg och tala om för den du försöker trösta att du tycker att det är svårt. Vi förstår!, men vi förstår inte tystheten...

Källandag utomhus igen

Trots ett skitknä så måste jag säga att dagen har varit underbar.
Hela förmiddagen var vi hemma hos en i Källangänget och kladdade med betong. Inte jag, men alla andra.
Jag fotade och haltade omkring.
Men ack så gutt att vara ute i det varma vädret och med ett gutt gäng.
Kan inte lägga upp några bilder på folket för jag glömde fråga om lov till det, så det blir lite på en del av projekten istället.

Man får inte vara rädd för att skita ner sig.

När jag kom hem fick jag lägga benet i högläge och ringa ortopeden. Fick en tid redan på Torsdag, det känns bra.

Kollade av hur vi har det med biljettförsäljningen och hör o häpna. Det fanns 2 st kvar på Oskarshamns Tidningen. Det är ju inte klokt!!! Vi har alltså sålt närmare 500 biljetter!
Ja, det är väl inte så mycket att orda om......eller..... Jo, det är fantastiskt!!!

Bilbyte

Jobb igen idag.
Lilla Jordan fick vara hemma själv idag i 4 timmar. Jag tror minsann att han sov hela tiden.
Åkte bort till Maria och där släppte jag honom lös, han sprang omkring så han hade eld i baken. Tala om överskottsenergi!

I förra veckan var jag och Ricky och kolla på bilar. Har tänkt ett tag på att det är nog dags att byta. Antingen köra slut på den man har eller byta..ja det är frågan.
Har kollat en del på Hyundai i30 och visst stod det väl en fin där inne på bilaffären.
Var ju tvungen att testa den också och mmmmm den gick betydligt så mycket bättre än min slöa golf.

Fick ett ja från banken och nu blir jag snart Hyundai ägare :-).


Det var körövning idag igen. Var ju tvungen att titta in till dom små sötnosarna. Fnittriga, trötta men dom visste hur dom skulle ta i iallfall. Det här blir toppenbra.
En liten tjej sa att jag var så lik en tjej i hennes klass, jag berättade att den tjejen var min lillasyster.- OJ! sa hon. - Är det din lillasyster???
Så vi kanske är lite lika Matilda och jag...

Raka vs vaxa

Såhär när solen tittar fram så är det ju ett måste att raka benen. Ni som "känner" mig vet mitt dilemma under den kalla årstiden, kan inte säga att rakningen blir så där frekvent precis.
Idag iallafall så tänkte jag ge mig på vaxning istället, MEN jag måste säga att det är verkligen överskattat.
Det var inte många hårstrån som följde med den där rosa remsan.
Däremot har jag nu väldigt kladdiga ben, för hur sjutton ska jag få bort överskottet.
Det funkar inte med tvål och vatten så nu funderar jag på lacknafta eller kanske aceton?
Nä hädanefter får det bli det traditionella rakningen istället.
I-lands problem? Ja, kanske men det är ganska härligt att vara så där lite ytlig ibland.
Leka "dam" och pynta lite...kan inte fatta hur ni andra hinner med allt som ska göras på våra stackars kvinnokroppar.
Det ska rakas både här och där, noppas ögonbryn, fila fötter, lacka naglar både fötter och fingrar, diverse krämer för borttagning av makeup, innan makeup, inför natten och såklart för dagen.
Håret ska fönas och formas och diverse produkter ska masseras i, och sen får man ju inte glömma INPACKNINGEN helst 1 gång i veckan....
Herregud!! Jag har insett att jag ALDRIG någonsin kommer att bli en "dam".
Nej, jag nöjer mig med att leka "dam" ibland.....

Jesus goes to heaven day

Gårkvällen tillbringade jag hos grannen Kerstin men övriga granntjejer.
Det blev grill, en något het sådan...väldigt rosa bubbeldricka och tjatter. Väldigt trevligt!
Kändes bra att äntligen kunde ta sig lite drickbart utan att få ÅNGEST!
Har inte druckit alkohol på hur länge som helst, just pg a att jag inte kunnat hantera mina känslor.
Det har liksom inte varit värt att få ångest bara för att man dricker ett par glas vin.
Men nu kände jag att jag kunde prova igen och det funkade bra.

Goa grannar

Började slipa ner mina trädgårdsmöbler, herregud vad det låter och durrar med en slipmaskin.
Tänkte göra det lätt för mig och slänga på lite vit färg på dom slitna gamla möblerna.
Köpte dom för 500 kr på Blocket för ett par år sedan. 
Dom är ju väldigt sköna att sitta i men ack så fula! Tänkte att jag kanske kunde muta Ricky lite och hjälpa till ;-).

Sen måste jag ju bara säga att biljetterna till galan börjar sina...
Det är endast 50 st kvar på OT, så nu får dom som vill gå skynda på och köpa.
Har fortfarande inte börjat bli nervös än och tur är väl det.

Ha en fortsatt bra Kristi Himmelfärdsdag...eller som någon sa en gång:
Jag var på tjänsteresa till Milano för länge sedan och hade med en trevlig skåning som var agent för företaget. Han förklarade så pedagogiskt för Italienarna under en middag
- You know (med en skånskklingande engelska), in Sweden we have something called "Jesus goes to heaven day"...dom tittade på oss med öppna munnar som senare blev ett krystat leende, utan att säga ett ord....
Kram på er!!

Hycklinge....

Fick en tid på VC på morgonen för mitt onda i sidan. Jag trodde att det var tarmfickorna som spökade, men så är det nog inte. Har ont i revbenen och nu ska jag vidare på ultraljud.

Kändes väl inte så där jättebra, och det fattade ju min fenomenale läkare också, men jag gör som hon säger.

Vi tog min sjukskrivning samtidigt och beslutade om att jag fortsätter på 50% över sommaren.

Källan hade Hycklinge hage på agendan idag, och jag hade redan innan packat ner kameran, så jag satte mig i bilen och åkte ut dit.
Det är så fint där ute och vi var några stycken som tog en liten runda i skogen och lite fotande blev det allt.

Dom gula rosorna

Efteråt följde Susanne med hem och fikade, jag hade ju missat både morgonkaffet och Källankaffet.
Vi hade tusen saker att avhandla så vi blev sittandes en stund, mycket trevligt!

Slutet på veckan

Vet ni vad jag hittade i ett av mina trädgårdsland, jo detta:

Fina liljekonvaljer! Luktar ljuvligt och ser ljuvliga ut.
För övrigt ser mitt trädgårdsland utanför dörren HEMSKT ut! Egentligen finns det ingen näring alls i jorden, det skulle behövas grävas upp helt och planteras nytt där.

För övrigt har dagen bjudit på gott fikasällskap av Katta, en skön människa med egna åsikter och nära till skratt.

Fick för mig att jag skulle försöka mig på att sy en sån där lampkjol som är så innerligt svindyr att köpa. Blev väldigt nöjd med resultatet.

Mycket finare än den där fula bruna skärmen jag hade förut.

Så var den här helgen till ända och nästa vecka är en ny orörd vecka med massa möjligheter.
Avslutar med ytterligare en trädbild med en underbar reflektion av solen som en stjärna

Ricky fyller år!

Idag firar vi Rickys födelsedag.
Lite jobb först och en välbehövligt energiboost hos Mia, sen var man fit for fight.

Ett underbart blommande äppelträd

Kött som sedan hamnade gott i magen

Mina fina bebisar

Jepp!

Är det inte fint så säg när trädgården grönskar

Vi grillade och åt en riktigt kladdig go tårta som Emmy bakade.
Nu ligger jag däckad och magen står som en strut.
Over and out för ikväll