Någon som har lust att köpa det åt mig???? PLEASE!!
Bloggen kom till för att bli ett ventilhål när min älskade Tilda fick diagnosen wilms tumör 2010. När sedan min sambo avled 2011 så blev den ännu viktigare för mig.Tyvärr så blev Tilda ett änglabarn oktober 2011. Men bloggen kvarstår och där samlar jag allt mellan himmel o jord.
21 juli 2012
Här vill jag bo......
Kustvägen 96 - 13 rum villa i Oskarshamns kommun/Påskallavik | Hemnet
Någon som har lust att köpa det åt mig???? PLEASE!!
Någon som har lust att köpa det åt mig???? PLEASE!!
20 juli 2012
Vårda dom ömt
Hit åkte jag i morse, eller jag hade ju min lilla sötnos med förstås...
Nya fina buskar att kissa in är ju inte så dumt. Mysko väder idag, så det gäller och passa på mellan skurarna.
Kvällen tillbringades med 2 goa brudar, go mat och massa skratt. Gud så gott det är med bra vänner, har sagt det förut och säger det igen.
Glöm inte att ta hand om Era vänner, en dag när ni som mest behöver dom så är det gott att ha.
MEN dom kommer inte gratis och ska vårdas ömt!!
19 juli 2012
Semester...jobb...semester...jobb?????
Kan man tröttna på semester?
Ja jag börja känna mig lite färdig med det här nu.
Vädret liknar mest höstväder och jag har till och med börjat bli lite sugen på nya gardiner.
Då menar jag höstgardiner. Låter ju heltknäppt men så är det verkligen.
Funderar på att kanske börja småjobba lite igen.
Att gå hemma så här är inte riktigt bra för mig känner jag.
Känner mig lite uttråkad och vet inte riktigt vad jag ska hitta på hela dagarna.
Har visserligen börjat lite nya projekt, men det upptar ju inte all min tid.
Nej, jag får nog ta en liten funderare på om jag inte ska börja så smått att jobba igen.
Fick ett gäng bilder av exet från vår Cypernresa. Här var Tilda bara 5 år och rund o go om kinderna.
Kommer ihåg att hon var jätteledsen för att hon hade solat bort sina ögonbryn - Mamma, jag har ju inga ögonbryn!!!!!!!
Sötnosan!!
Ja jag börja känna mig lite färdig med det här nu.
Vädret liknar mest höstväder och jag har till och med börjat bli lite sugen på nya gardiner.
Då menar jag höstgardiner. Låter ju heltknäppt men så är det verkligen.
Funderar på att kanske börja småjobba lite igen.
Att gå hemma så här är inte riktigt bra för mig känner jag.
Känner mig lite uttråkad och vet inte riktigt vad jag ska hitta på hela dagarna.
Har visserligen börjat lite nya projekt, men det upptar ju inte all min tid.
Nej, jag får nog ta en liten funderare på om jag inte ska börja så smått att jobba igen.
Kommer ihåg att hon var jätteledsen för att hon hade solat bort sina ögonbryn - Mamma, jag har ju inga ögonbryn!!!!!!!
Sötnosan!!
17 juli 2012
Roadtrip igen..
Idag styrde vi kosan söderut, fortfarande inte långt bara till Mönsterås.
Tycker inte man behöver åka speciellt långt för att få lite annan luft under vingarna.
Ganska skönt att bara gå och strosa och ha de gott.
Tänkte förstås ta med stora kameran, men som vanligt glömde jag både den och mitt bankkort :-(.
Med mammas lilla digitalkamera och Emmys kontokort så fixade sig ändå .
Det finns en del fina små hus längst Storgatan
Lite innan M-ås om man kommer norrifrån ligger en lite mysig gårdsbutik, där fanns det massa fint och gott att köpa med sig. Blev dock lite snopen när jag såg att mycket av sakerna därinne faktiskt kom från Figehom (Gesällbageriet), Dövesta, Virum..
Tänk att ha en sån liten butik i stan. Dom hade även en liten ostdisk med massa goda ostar.
Försökte köpa en temugg som egentligen tillhörde inventarierna, men där gick jag bet :-(
Undrar vart nästa roadtrip ska gå? Har ni några tips?
Tycker inte man behöver åka speciellt långt för att få lite annan luft under vingarna.
Ganska skönt att bara gå och strosa och ha de gott.
Tänkte förstås ta med stora kameran, men som vanligt glömde jag både den och mitt bankkort :-(.
Med mammas lilla digitalkamera och Emmys kontokort så fixade sig ändå .
Det finns en del fina små hus längst Storgatan |
| Kyrkan |
 |
| Affären Drömhem |
 |
| Den här var jag sugen på till jag tittade på prislappen..800 kr!! |
 |
| Lite fika |
 |
| Tyckte den var fin |
 |
| Huldas i Harrstorp http://www.huldasiharrstorp.se/ |
Tänk att ha en sån liten butik i stan. Dom hade även en liten ostdisk med massa goda ostar.
Försökte köpa en temugg som egentligen tillhörde inventarierna, men där gick jag bet :-(
Undrar vart nästa roadtrip ska gå? Har ni några tips?
16 juli 2012
14 juli 2012
Roadtrip
Imorse tänkte vi om...regn, regn, regn....
Vi åkte istället norröver, inte speciellt långt, snarare ca 1,5 mil.
Med kameran i högsta hugg dokumenterade jag smultronställena, klicka på bilderna så gör dom mer rättvisa.
Första stoppet blev till Åkvik, här bodde min farmor och farfar och här tillbringade man mycket tid. Här fanns egentligen allt till man kom upp i tonåren, då fanns INGET!!
 |
Åkvik  |
 |
| Kunde inte gå för nära för det var folk i huset |
 |
| På väg till badberget |
 |
| Oj helt plötsligt stod där ett dass mitt i skogen. |
 |
| Badberget, Lervik |
 |
| Och där bakom stråna fanns det smultron |
 |
| På landet litar dom på sina kunder |
 |
| Söta små kalvar som visade oss vägen |
 |
| Det fanns en del spännande saker |
Här fick vi fint sällskap av sällskap av hönsen.
 |
| Hur mysigt som helst |
 |
| Här radade dom upp sig när kameran kom fram..linslusar |
13 juli 2012
"Sluta behandla era ungar som kungar"
Sluta behandla era ungar som kungar
Psykolog: Bortskämda barn blir ofta olyckliga som vuxna
Det är lätt att bli engagerad och upprörd över barn som far illa. Det senaste året har debatten mest handlat om barn som växer upp i barnfattigdom. Ett annat och växande problem som vi sällan pratar om är alla bortskämda barn. I mitt arbete som psykolog har jag mött många och de tycks bli fler och fler. Bortskämda barn far också illa och riskerar att som vuxna inte få ett bra liv.
Vår uppgift som föräldrar är att tillfredsställa våra barns behov av tid, kärlek, gränser, normer och värderingar och att förbereda dem för vuxenlivet. Barn kan aldrig få för mycket kärlek. Vi ska givetvis också respektera barns rättigheter och inte hämma och kränka våra barn. Men om vi alltid ställer upp på deras önskningar, låter dem få all uppmärksamhet och inte sätter tydliga gränser tar vi inte vårt föräldraansvar.
Barn som får allt de vill ha utan att anstränga sig kan få svårt att som vuxna förverkliga sina drömmar och mål i livet. Barn som behandlas som kungar kan få samarbetssvårigheter. De är inte heller alltid så lätta att leva med i ett äktenskap. Barn som får allt serverat kan få svårt att glädja sig åt allt livet ger.
Barn som behandlas som om deras behov är viktigare än alla andras blir ofta egocentriska. Föräldrar som till varje pris försöker undvika att barnen blir ledsna kan få barn som har svårt att hantera kriser och motgångar senare i livet.
Bortskämda barn behandlar många gånger föräldrar, lärare, förskollärare och andra som betjänter.
Varför ska de städa sitt rum? Föräldrarna kan ju få rut-avdrag om någon annan gör det. Barn som inte behöver hjälpa till hemma lär sig inte att de har skyldigheter mot familj, vänner och samhälle.
Bortskämda barn har många gånger en skicklig försvarsadvokat i sina föräldrar. Det är kamraternas eller lärarnas fel när det uppstår en konflikt. Som vuxna kan de få dålig självkänsla och svårt att hantera konflikter.
Det har aldrig varit så lätt att skämma bort sina barn som i dag. Vi har råd att göra det. Vi själva köper det vi vill ha. Varför ska inte barnen då få allt de pekar på? Många barnrum ser ut som en leksaksavdelning på ett större varuhus.
Många föräldrar har dåligt samvete för att de arbetar för mycket. För att döva vårt samvete ger vi barnen en ny iphone i stället för det de behöver, men som kräver lite mer av oss – vår tid. Många orkar inte heller efter en lång arbetsdag ta konflikter. En del föräldrar är kompisar med sina barn. De leker, underhåller och ser till att barnen aldrig behöver ha det långsamt och tråkigt.
För några generationer sedan var barn måna om att uppträda så att de blev omtyckta av sina föräldrar. I dag är i stället många av oss föräldrar ängsligt och överdrivet måna om att alltid vara älskade och omtyckta av våra barn. Vi styrs mer av våra behov än vad som är bäst för barnen. Det ingår i jobbet som förälder inte bara att villkorslöst älska sina barn utan också att stå ut med att inte alltid vara populär och omtyckt.
I debatten om föräldraskap, barns uppväxtvillkor och barns rättigheter behöver vi också framhålla riskerna med att skämma bort barn. Bortskämda barn blir många gånger inte lyckliga, ansvarstagande och socialt kompetenta vuxna.
Det här inlägget har cirkulerat på fb, länkat från Aftonbladet och jag tycker nog att den är ganska viktig att läsas.
Är det så att vi idag fostrar framtidens egocentriska befolkning?
Jag ryser av blotta tanken, jag som redan idag tycker att bristen på empati i det stora är alldeles för utbrett i samhället.
Vår uppgift som föräldrar är att tillfredsställa våra barns behov av tid, kärlek, gränser, normer och värderingar och att förbereda dem för vuxenlivet. Barn kan aldrig få för mycket kärlek. Vi ska givetvis också respektera barns rättigheter och inte hämma och kränka våra barn. Men om vi alltid ställer upp på deras önskningar, låter dem få all uppmärksamhet och inte sätter tydliga gränser tar vi inte vårt föräldraansvar.
Barn som får allt de vill ha utan att anstränga sig kan få svårt att som vuxna förverkliga sina drömmar och mål i livet. Barn som behandlas som kungar kan få samarbetssvårigheter. De är inte heller alltid så lätta att leva med i ett äktenskap. Barn som får allt serverat kan få svårt att glädja sig åt allt livet ger.
Barn som behandlas som om deras behov är viktigare än alla andras blir ofta egocentriska. Föräldrar som till varje pris försöker undvika att barnen blir ledsna kan få barn som har svårt att hantera kriser och motgångar senare i livet.
Bortskämda barn behandlar många gånger föräldrar, lärare, förskollärare och andra som betjänter.
Varför ska de städa sitt rum? Föräldrarna kan ju få rut-avdrag om någon annan gör det. Barn som inte behöver hjälpa till hemma lär sig inte att de har skyldigheter mot familj, vänner och samhälle.
Bortskämda barn har många gånger en skicklig försvarsadvokat i sina föräldrar. Det är kamraternas eller lärarnas fel när det uppstår en konflikt. Som vuxna kan de få dålig självkänsla och svårt att hantera konflikter.
Det har aldrig varit så lätt att skämma bort sina barn som i dag. Vi har råd att göra det. Vi själva köper det vi vill ha. Varför ska inte barnen då få allt de pekar på? Många barnrum ser ut som en leksaksavdelning på ett större varuhus.
Många föräldrar har dåligt samvete för att de arbetar för mycket. För att döva vårt samvete ger vi barnen en ny iphone i stället för det de behöver, men som kräver lite mer av oss – vår tid. Många orkar inte heller efter en lång arbetsdag ta konflikter. En del föräldrar är kompisar med sina barn. De leker, underhåller och ser till att barnen aldrig behöver ha det långsamt och tråkigt.
För några generationer sedan var barn måna om att uppträda så att de blev omtyckta av sina föräldrar. I dag är i stället många av oss föräldrar ängsligt och överdrivet måna om att alltid vara älskade och omtyckta av våra barn. Vi styrs mer av våra behov än vad som är bäst för barnen. Det ingår i jobbet som förälder inte bara att villkorslöst älska sina barn utan också att stå ut med att inte alltid vara populär och omtyckt.
I debatten om föräldraskap, barns uppväxtvillkor och barns rättigheter behöver vi också framhålla riskerna med att skämma bort barn. Bortskämda barn blir många gånger inte lyckliga, ansvarstagande och socialt kompetenta vuxna.
Det här inlägget har cirkulerat på fb, länkat från Aftonbladet och jag tycker nog att den är ganska viktig att läsas.
Är det så att vi idag fostrar framtidens egocentriska befolkning?
Jag ryser av blotta tanken, jag som redan idag tycker att bristen på empati i det stora är alldeles för utbrett i samhället.
12 juli 2012
Nu lever vi på hoppet
Hej alla ni goa cybervänner
Tack för era värmande kommentarer om läget. Om ni visste hur bra det känns att ni finns där och läser mitt flummeri.
Hade ett samtal med en av mammas läkare idag, han fick egentligen inte säga så mycket om mamma men han svarade på mina frågor.
Jag undrade lite varför hon skulle avvakta med åtgärder en månad och då gav han oss en strimla hopp.
Det KAN vara så att cancerprovet visar höga värden pg a att det finns en inflammation i tarmen. Därför avvaktar dom nu någon vecka innan nästa provtagning görs.
Efter det provet gör dom sen en bedömning och då kan det ta en månad.
Ok då är det bara att hålla tummarna stenhårt och be till allt som finns att be till.
Fick också finbesök idag av fam: Axelsson som vi har träffat många gånger uppe i Linköping.
Har inte sett dom sedan vi stapplade ut från sjukhuset i Oktober. Dom började sin cancerresa ungefär samtidigt som oss och vi har ofta träffats i Linköping.
Låter helt sjukt men ibland kan man sakna gemenskapen som blev på dom olika sjukhusen, både i Västervik och Linköping.
Tyvärr har dom en längre behandlingsperiod, men så här långt funkar det bra för dom. Härligt att höra!! och mycket trevligt att ses igen.
Gårdagen var turbulent kan man säga och nu vet man inte vilket ben man ska stå på....
Det är bara att glida med helt enkelt.
Kram på er
Tack för era värmande kommentarer om läget. Om ni visste hur bra det känns att ni finns där och läser mitt flummeri.
Hade ett samtal med en av mammas läkare idag, han fick egentligen inte säga så mycket om mamma men han svarade på mina frågor.
Jag undrade lite varför hon skulle avvakta med åtgärder en månad och då gav han oss en strimla hopp.
Det KAN vara så att cancerprovet visar höga värden pg a att det finns en inflammation i tarmen. Därför avvaktar dom nu någon vecka innan nästa provtagning görs.
Efter det provet gör dom sen en bedömning och då kan det ta en månad.
Ok då är det bara att hålla tummarna stenhårt och be till allt som finns att be till.
Fick också finbesök idag av fam: Axelsson som vi har träffat många gånger uppe i Linköping.
Har inte sett dom sedan vi stapplade ut från sjukhuset i Oktober. Dom började sin cancerresa ungefär samtidigt som oss och vi har ofta träffats i Linköping.
Låter helt sjukt men ibland kan man sakna gemenskapen som blev på dom olika sjukhusen, både i Västervik och Linköping.
Tyvärr har dom en längre behandlingsperiod, men så här långt funkar det bra för dom. Härligt att höra!! och mycket trevligt att ses igen.
Gårdagen var turbulent kan man säga och nu vet man inte vilket ben man ska stå på....
Det är bara att glida med helt enkelt.
Kram på er
11 juli 2012
Dags igen..
Jaha då var det dags igen.....
Man hinner inte resa sig förrän nästa slag i bakhuvudet kommer.
Idag fick mamma ett besked att 99% säkerhet så har cancerskiten kommit tillbaka.
Dom kommer att dubbelkolla med nya prover, men dom har ändå redan börjat nämna cellgifter...
Bara ordet cellgifter får det att gå runt i skallen, mammastackarn som mådde så otroligt dåligt sista omgången.
Idag känner jag mig riktigt FÖRBANNAD! Med verkligen stora bokstäver.
Sen börjar man ju tänka varför det har hoppat över mig..eller har det det?
Mormor hade cancer, mamma och Tilda. Kommer monstren att inta min kropp också?
Hoppas jag nu har ork och allt för att ge mitt yttersta för henne.
Förra omgången så hade jag Tilda att ta hand om och Ante som precis hade dött.
Nu har jag allt tid i världen men kanske inte all ork, men jag ska kämpa med henne till 100%.
Det är ju fan att skiten kom tillbaka, ingen lugn o ro här inte.
STOOOOOOOOOR SUCK!!
Man hinner inte resa sig förrän nästa slag i bakhuvudet kommer.
Idag fick mamma ett besked att 99% säkerhet så har cancerskiten kommit tillbaka.
Dom kommer att dubbelkolla med nya prover, men dom har ändå redan börjat nämna cellgifter...
Bara ordet cellgifter får det att gå runt i skallen, mammastackarn som mådde så otroligt dåligt sista omgången.
Idag känner jag mig riktigt FÖRBANNAD! Med verkligen stora bokstäver.
Sen börjar man ju tänka varför det har hoppat över mig..eller har det det?
Mormor hade cancer, mamma och Tilda. Kommer monstren att inta min kropp också?
Hoppas jag nu har ork och allt för att ge mitt yttersta för henne.
Förra omgången så hade jag Tilda att ta hand om och Ante som precis hade dött.
Nu har jag allt tid i världen men kanske inte all ork, men jag ska kämpa med henne till 100%.
Det är ju fan att skiten kom tillbaka, ingen lugn o ro här inte.
STOOOOOOOOOR SUCK!!
8 juli 2012
Trögt
Det är lite trögt på bloggfronten nu.
Ett oroväckande moln ligger över familjen igen...ett moln som jag tyvärr känner igen alltför väl.
Inget är definitivt, men misstanken finns.
I veckan får vi veta mer.
I går ialla fall hade jag en mysig kväll men grannen, god mat och gott vin.
Kvällen var ljuvlig, en riktig sommarkväll men massa liv och rörelse runt omkring i husen.
Det har ju varit festival i helgen i staden och här och där har det vankats "förfest" i husen runt omkring.
Nuförtiden skulle jag nästa kalla det efterfest, idag verkar folk gå ut på "lokal" nästan vid stängningsdax.
Men jag älskar när det rör sig runt omkring och man får liksom vara med på håll, en liten fluga på väggen.
Nyss vräkte regnet ner och Jordan vägrar som vanligt att gå ut och kissa.
Han ligger här som en liten kanelbulle och visar inga recken på att röra sig ur fläcken. Undrar hur stor kisseblåsa dom har egentligen?
Ett oroväckande moln ligger över familjen igen...ett moln som jag tyvärr känner igen alltför väl.
Inget är definitivt, men misstanken finns.
I veckan får vi veta mer.
I går ialla fall hade jag en mysig kväll men grannen, god mat och gott vin.
Kvällen var ljuvlig, en riktig sommarkväll men massa liv och rörelse runt omkring i husen.
Det har ju varit festival i helgen i staden och här och där har det vankats "förfest" i husen runt omkring.
Nuförtiden skulle jag nästa kalla det efterfest, idag verkar folk gå ut på "lokal" nästan vid stängningsdax.
Men jag älskar när det rör sig runt omkring och man får liksom vara med på håll, en liten fluga på väggen.
Nyss vräkte regnet ner och Jordan vägrar som vanligt att gå ut och kissa.
Han ligger här som en liten kanelbulle och visar inga recken på att röra sig ur fläcken. Undrar hur stor kisseblåsa dom har egentligen?
 |
| Måste visa det fina nya halsbandet som han fick i veckan |
4 juli 2012
Små lätta moln ser jag på min himmel.........
Nu har det varit sommar i 2 dagar, härligt!!
Igår satt jag med Hypnositören i öronen och näsan mot en blå himmel.
Jag är ju så inte så jättestort fan av solning, tycker det är svettigt, långtråkigt men får jag saker och sysselsätta mig med så funkar det en stund.
Sen kan jag väl säga att jag egentligen inte heller har en hy som är menad att vara för länge i solen. Den har en tendens att bli grisskär och inte alls vacker.
Nej, i lagom dos blir det bra.
Har börjat smyga in lite semsterdagar nu i mitt annars så oplanerade liv.
Jag tar verkligen dagen som den kommer och planerar INGET ALLS.
Undrar varför man inte gjorde så tidigare?
Igår fick mamma stackarn åka ambulans till Kalmar igen, första svängen tog hon i Fredags och hem igen i Söndags.
Igår var dom som sagt dags igen. Något vajsing med magen som jag hoppas att dom får bukt med snart. Tankarna finns där men jag motar bort dom..
Nu funderar jag på om jag ska ta fram snabeldraken eller inte.....kanske Hyponotisören har svaret på det, vem vet?
2 juli 2012
Nytt inlägg
En helg har passerat.
Mitt i den varmaste dagen i sommar så var det kalasdags. Systersonen fyllde 18 år så nu är han också stor.
Mamma stackarn fick åka in på sjukan för tarmvred, nu är hon hemma igen men det tar nog några dagar innan hon återhämtar sig.
Idag har jag rensat ytterligare en garderob, där fanns Tildas skor....Min lilla ängels skor som var mer eller mindre använda.
Undrar när det ska sluta göra ont i hjärtat över saker som man hittar här och där.
Jag kan nästan jämföra det med tortyr att vara tvungen att rensa ut en människas ägodelar från ens liv.
Jag har två......dubbeltortyr?
Lånade ut Tildas cykel igår till en liten kille som ska vara här hos sin faster några dagar.
Hoppas han får nytta av den under tiden här och Tilda ser nog till att han inte ramlar.
Tänkte börja smånagga på semesterdagarna nu. Har inga som helst planer, det får bli som det bli. Jag är inte van vid att vara helt själv än. Det kommer nog ta tid att lära sig att leva det här nya livet.
Men med lite jävlar anamma ska det nog funka det med, så småningom.
Mitt i den varmaste dagen i sommar så var det kalasdags. Systersonen fyllde 18 år så nu är han också stor.
Mamma stackarn fick åka in på sjukan för tarmvred, nu är hon hemma igen men det tar nog några dagar innan hon återhämtar sig.
Idag har jag rensat ytterligare en garderob, där fanns Tildas skor....Min lilla ängels skor som var mer eller mindre använda.
Undrar när det ska sluta göra ont i hjärtat över saker som man hittar här och där.
Jag kan nästan jämföra det med tortyr att vara tvungen att rensa ut en människas ägodelar från ens liv.
Jag har två......dubbeltortyr?
Lånade ut Tildas cykel igår till en liten kille som ska vara här hos sin faster några dagar.
Hoppas han får nytta av den under tiden här och Tilda ser nog till att han inte ramlar.
Tänkte börja smånagga på semesterdagarna nu. Har inga som helst planer, det får bli som det bli. Jag är inte van vid att vara helt själv än. Det kommer nog ta tid att lära sig att leva det här nya livet.
Men med lite jävlar anamma ska det nog funka det med, så småningom.
28 juni 2012
Jepp!!
Är glad!!!!
En saknad familjemedlem är åter med mig!
Ibland blir det bara så jäkla bra. Ordar inte mer om det mer än att jag är superglad :-) Ser ni min mungipor?
En saknad familjemedlem är åter med mig!
Ibland blir det bara så jäkla bra. Ordar inte mer om det mer än att jag är superglad :-) Ser ni min mungipor?
26 juni 2012
Fortsättning på gårdagen
Det blev en del inlägg igår.
Vad jag förstår så är det ofta just missförstånd som gör att vi agerar på ett eller annat sätt.
Nu kan jag bara prata för mig själv och hur jag agerar i min sorg, det finns miljoner olika sätt at reagera och inget är det andra likt. Det finns heller inget rätt eller fel.
Men jag tycker om att prata om Tilda, få frågor om henne, hur hon var osv...
Jag kanske gråter en skvätt men för mig gör det inget, det enda är att jag kanske inte kan prata på några sekunder.
Måste väl säga att jag skrämde upp ultraljudsdoktorn häromdagen när jag bölade och han blev helt till sig...-nej, nej GRÅÅÅÅT INTE!! Snälla du!! Men det kommer oftast utan förvarning och det går liksom inte att stoppa.
Jag är nog en smula splittrad ibland, har lite svårt att koncentrera mig på samma sätt som förut.
Orkar kanske inte umgås varje dag. Men valet är mitt!! Jag bestämmer när jag tackar nej eller inte.
Varje dag är en kamp och när man kämpar varje dag blir man trött.
Så trött att man oftast måste vila en stund på dagen.
Stubinen är inte lika lång som förut och jag har svårt med orättvisor och omänsklighet.
Har svårt att förstå hur man INTE kan bry sig om människor i sin omgivning.
Vad har hänt i vårt samhälle idag, har man verkligen inte tid att vara mänsklig?
Nu säger jag inte att man ska öppna sin famn för vem som helst, men kanske för dom som ligger närmast hjärtat.
Strunta i dammsugningen idag och gör något för en annan människa.
En god gärning om dagen?
Någon nämnde igår i mina kommentarer om dom som INTE vill ha stöd. Som jag skrev förut så är sorgen olika. Den ter sig på många olika sätt.
Jag hävdar dock om såna som jag själv är riktiga "pain in the ass" så är det nog så vissa gånger. MEN det betyder inte att vi ALDRIG vill ha kontakt.
Just då kanske vi bara inte vill ha fysisk kontakt.
Ibland kan det räcka med en påse bullar på dörrhandtaget, ett litet sms, en lapp i brevlådan.
Huvudsaken är att vi inte ALLTID är ensamma.
Räkna med att få ett elakt ord ibland för så är det bara, vi är inte med på banan som jag brukar uttrycka det hela tiden. Långt ifrån.
Det är inte heller bara människor i trauma som behöver medmänsklighet, det kan vara Agda 87 som du ser på gatan, en kollega, grannen jag i stort sätt vem som helst.
De är upp till oss att sluta vara så självupptagna av vi inte SER människorna runt omkring oss.
Hur har du visar medmänsklighet idag?
Vad jag förstår så är det ofta just missförstånd som gör att vi agerar på ett eller annat sätt.
Nu kan jag bara prata för mig själv och hur jag agerar i min sorg, det finns miljoner olika sätt at reagera och inget är det andra likt. Det finns heller inget rätt eller fel.
Men jag tycker om att prata om Tilda, få frågor om henne, hur hon var osv...
Jag kanske gråter en skvätt men för mig gör det inget, det enda är att jag kanske inte kan prata på några sekunder.
Måste väl säga att jag skrämde upp ultraljudsdoktorn häromdagen när jag bölade och han blev helt till sig...-nej, nej GRÅÅÅÅT INTE!! Snälla du!! Men det kommer oftast utan förvarning och det går liksom inte att stoppa.
Jag är nog en smula splittrad ibland, har lite svårt att koncentrera mig på samma sätt som förut.
Orkar kanske inte umgås varje dag. Men valet är mitt!! Jag bestämmer när jag tackar nej eller inte.
Varje dag är en kamp och när man kämpar varje dag blir man trött.
Så trött att man oftast måste vila en stund på dagen.
Stubinen är inte lika lång som förut och jag har svårt med orättvisor och omänsklighet.
Har svårt att förstå hur man INTE kan bry sig om människor i sin omgivning.
Vad har hänt i vårt samhälle idag, har man verkligen inte tid att vara mänsklig?
Nu säger jag inte att man ska öppna sin famn för vem som helst, men kanske för dom som ligger närmast hjärtat.
Strunta i dammsugningen idag och gör något för en annan människa.
En god gärning om dagen?
Någon nämnde igår i mina kommentarer om dom som INTE vill ha stöd. Som jag skrev förut så är sorgen olika. Den ter sig på många olika sätt.
Jag hävdar dock om såna som jag själv är riktiga "pain in the ass" så är det nog så vissa gånger. MEN det betyder inte att vi ALDRIG vill ha kontakt.
Just då kanske vi bara inte vill ha fysisk kontakt.
Ibland kan det räcka med en påse bullar på dörrhandtaget, ett litet sms, en lapp i brevlådan.
Huvudsaken är att vi inte ALLTID är ensamma.
Räkna med att få ett elakt ord ibland för så är det bara, vi är inte med på banan som jag brukar uttrycka det hela tiden. Långt ifrån.
Det är inte heller bara människor i trauma som behöver medmänsklighet, det kan vara Agda 87 som du ser på gatan, en kollega, grannen jag i stort sätt vem som helst.
De är upp till oss att sluta vara så självupptagna av vi inte SER människorna runt omkring oss.
Hur har du visar medmänsklighet idag?
25 juni 2012
Verklighetens ansikte
Jag tror att verkligheten har kommit ifatt mig.
Har funderat och funderat i några veckor, när jag började känna det påtagligt.
Det är tyst runt mig...........
Erbjudanden för att göra saker som ska göra mig lite lättare i sinnet har försvunnit.
Dom kommer inte längre.
Är det nu man ska vara tillbaka i dom gamla gängorna igen? Är man för dyster att möta?
- Tänker på dig.... står mig upp i halsen. Hur ska jag kunna veta när folk "tänker" på mig och vad gör det för nytta för mig?
Var är ni? Ni som skulle gå vid min sida och hjälpa mig framåt?
Ingen av mina närmaste vänner eller familj klämde ens ur sig frågan om någon sorts umgänge vid midsommar. Nu hade jag ju iofs en trevlig sådan MEN det svider i hjärtat att bli bortglömd.
Jag tycker att jag har skrivit här massa gånger om människor i sorg och vårt speciella beteende.
Men till vilken nytta?
Det verkar inte som om folk bryr sig iallafall, eller förväntar man sig att någon annan gör det istället.
Medmänsklighet är något man GÖR för att man VILL och har en känsla att få någon att må lite bättre en stund.
Man kan inte gömma sig bakom fasaden att man inte VET hur man ska betee sig.
En människa som är låg ska väl försjutton inte behöva berätta hur man vill bli bemött.
Jag kan nog skriva massa saker här och med både stora och små ord, men det är inte till någon större nytta för mig. Ville helt enkelt bara tala om att jag saknar medmänsklighet och omtanken som jag faktiskt saknar.
I och med att mitt telefonnummer verkar har raderats ur mina bekantas/familjs telefoner så får jag väl skriva här och hoppas att kanske någon läser. Jag lovar att besvara varenda kommentar som ev. kommer in
Tack o hej från mig
Har funderat och funderat i några veckor, när jag började känna det påtagligt.
Det är tyst runt mig...........
Erbjudanden för att göra saker som ska göra mig lite lättare i sinnet har försvunnit.
Dom kommer inte längre.
Är det nu man ska vara tillbaka i dom gamla gängorna igen? Är man för dyster att möta?
- Tänker på dig.... står mig upp i halsen. Hur ska jag kunna veta när folk "tänker" på mig och vad gör det för nytta för mig?
Var är ni? Ni som skulle gå vid min sida och hjälpa mig framåt?
Ingen av mina närmaste vänner eller familj klämde ens ur sig frågan om någon sorts umgänge vid midsommar. Nu hade jag ju iofs en trevlig sådan MEN det svider i hjärtat att bli bortglömd.
Jag tycker att jag har skrivit här massa gånger om människor i sorg och vårt speciella beteende.
Men till vilken nytta?
Det verkar inte som om folk bryr sig iallafall, eller förväntar man sig att någon annan gör det istället.
Medmänsklighet är något man GÖR för att man VILL och har en känsla att få någon att må lite bättre en stund.
Man kan inte gömma sig bakom fasaden att man inte VET hur man ska betee sig.
En människa som är låg ska väl försjutton inte behöva berätta hur man vill bli bemött.
Jag kan nog skriva massa saker här och med både stora och små ord, men det är inte till någon större nytta för mig. Ville helt enkelt bara tala om att jag saknar medmänsklighet och omtanken som jag faktiskt saknar.
I och med att mitt telefonnummer verkar har raderats ur mina bekantas/familjs telefoner så får jag väl skriva här och hoppas att kanske någon läser. Jag lovar att besvara varenda kommentar som ev. kommer in
Tack o hej från mig
24 juni 2012
Drömmar
I macrons värld så är nog regndroppar något av en lekfotografs favorit. Dom sätter sig lite här och där och i olika former. Dom rör inte på sig utan dom liksom bara ligger där.
I natt hade jag en märklig dröm, jag drömde att jag hörde fåglar kvittra starkare och starkare. Efter en stund så hörde jag massa glada barn som skrattade och hade roligt, men sen övergick ljudet i ett metallisktljud och vips så vaknade jag av att jag grät.
Märklig dröm för igår vet i katten om jag hörde några fåglar kvittra eller barn som lekte.
Regnet tog över lite då o då under dagen och min gata är tömd från barn. Här är tyyyyyssst.......
23 juni 2012
Midsommarafton 2012
När jag klev upp igår morse hade jag ingen som helst aning om hur dagen skulle bli.
Ibland gick tankarna till ängeln som fattades. Förra året när hon klädde upp sig så fint och jag körde henne fram och tillbaka mellan exet och mig flera gånger. Hon ville vara med oss båda och det fick hon så gärna. Igår fattades hon .... mitt lilla hjärta.
Vädret har nog aldrigt varit så viktigt som just igår.
Mina gissningar är nog att SMHI aldrig har haft så många sidvisningar.
Hade heller ingen aning om vem som skulle komma hit eller ens om det var någon som skulle komma.
Nu blev det en toppendag trots allt.
Jag fick både sill (viktigt att den ska äta utomhus UTAN regn), min familj hos mig en stund och en annan familj som tog vid till grillningen.
Tack för inbjudan Susanne, att du tänkte på mig. Vi får ta en annan sommarkväll tillsammans.
Ibland gick tankarna till ängeln som fattades. Förra året när hon klädde upp sig så fint och jag körde henne fram och tillbaka mellan exet och mig flera gånger. Hon ville vara med oss båda och det fick hon så gärna. Igår fattades hon .... mitt lilla hjärta.
Vädret har nog aldrigt varit så viktigt som just igår.
Mina gissningar är nog att SMHI aldrig har haft så många sidvisningar.
Hade heller ingen aning om vem som skulle komma hit eller ens om det var någon som skulle komma.
Nu blev det en toppendag trots allt.
Jag fick både sill (viktigt att den ska äta utomhus UTAN regn), min familj hos mig en stund och en annan familj som tog vid till grillningen.
Tack för inbjudan Susanne, att du tänkte på mig. Vi får ta en annan sommarkväll tillsammans.
 |
| 3 av 4....den 4:e kom försent till fotosession |
 |
| Fam Andersson (nästan hela) |
 |
| Lilla fröken Ella |
21 juni 2012
Semesterdag
Idag var jag hos sjukgymnasten redan kl 8.00. Körde mitt pass som jag ska köra 2 ggr i veckan fullt ut md start i Augusti. Kändes jättebra, helt otroligt vad jag har tappat muskler i det skadade knät.
Hade fullt sjå att koncentrera mig på att hitta musklerna överhuvudtaget.
Det här är jättenödvändigt för mig.
Tog en semesterdag idag i och med att jag annars skulle köra ihop det alldeles för mycket för mig.
Efter lunch hade vi nämligen en liten avstämning av galan på Havslätt.
Vi bollade lite av varje som vi kommer att ändra på till nästa år.
Nu har vi gjort första året så nu vet vi lite mer till nästa gång.
Härligt att sitta vid havet och några hårdhudade barn var även i och badade. Annars var det ganska glest på beachen.
Nu får vi koncentrera oss på att det ska bli uppehåll imorgon. Midsommarlunchen kunde ju vara go att få äta utomhus iallafall.
Hade fullt sjå att koncentrera mig på att hitta musklerna överhuvudtaget.
Det här är jättenödvändigt för mig.
Tog en semesterdag idag i och med att jag annars skulle köra ihop det alldeles för mycket för mig.
Efter lunch hade vi nämligen en liten avstämning av galan på Havslätt.
Vi bollade lite av varje som vi kommer att ändra på till nästa år.
Nu har vi gjort första året så nu vet vi lite mer till nästa gång.
Härligt att sitta vid havet och några hårdhudade barn var även i och badade. Annars var det ganska glest på beachen.
Nu får vi koncentrera oss på att det ska bli uppehåll imorgon. Midsommarlunchen kunde ju vara go att få äta utomhus iallafall.
20 juni 2012
Minnen från 2003
Ön hetter Knarrholmen och det var hur mysigt som helst.
Vi tog en charmig skärgårdsbåt ut, ön var bilfri så det var bara och lasta packningen på ryggen¨-
Såklart lyckades Tilda charma en kille som bodde bredvid oss och såklart fick han dela hennes tallrik med ostbågar.....det är kärlek det.
18 juni 2012
Bitterhetens dåliga smak
Den aldrighet som kom till mig i Fredags höll i sig hela helgen.
Jag har helt enkelt inte haft lust att blogga, ett medvetet val som jag gör.
Har jag inget att skriva om, då har jag inte det och då gör jag inte det heller.
Som sagt det har varit en himla tuff helg. En höjdpunkt var dock att få träffa några goa vänner och umgås.
Det gör gott för själen och jag är egentligen lite ful mot dom....fast jag tror inte att dom märker det.
Jag tankar energi av dom, jag snor lite av deras goa mående.
Har inte riktigt koll på varför jag är så ledsen, om det är tiden eller något annat, men det känns trögt och segt. Jag kände en uns av bitterhet också.
Bitterhet är ett sånt negativt ord att jag knappt vill ta det i min mun, men jag måste faktiskt erkänna att jag kände den och pratade i dom termerna. Jag var helt fullt medveten om det och försökte spotta ur den som en riktig äcklig bittermandel. Nej, fy o ve för den "sjukan" den vill man inte ha, men lik förbaskat så smyger den sig in en smula...
Hade första mötet idag med en psykolog som ska hjälpa mig med min panikångest.
Sorgen känner jag att jag har ganska bra koll på.
Panikångesten är värre, den kommer både här och där och i alla möjliga situationer.
Där känner jag noll koll!
Vill verkligen bli av med den så att det inte finns hinder som göra att mitt sociala liv blir lidande.
Som det är nu så blir det det.
Det är väldigt svårt att förklara en panikångest, men för mig känns det som om jag har sockerdricka i hela kroppen och en olustkänsla sprider sig i magen.
Attackerna kan vara små eller stora. När det kommer ett riktigt påslag så får jag enorma skakningar, kallsvettningar, yrsel och svimningskänslor.
Ibland håller det i sig en timme ibland blir det bara en kort stund.
Nu har vi iallafall bestämt att köra igång i Augusti och bara koncentrera oss på panikångesten. SKÖNT!
Så bort med ångest, bitterhet och andra negativa åkommor...bort bort och kom aldrig tillbaka
Jag har helt enkelt inte haft lust att blogga, ett medvetet val som jag gör.
Har jag inget att skriva om, då har jag inte det och då gör jag inte det heller.
Som sagt det har varit en himla tuff helg. En höjdpunkt var dock att få träffa några goa vänner och umgås.
Det gör gott för själen och jag är egentligen lite ful mot dom....fast jag tror inte att dom märker det.
Jag tankar energi av dom, jag snor lite av deras goa mående.
Har inte riktigt koll på varför jag är så ledsen, om det är tiden eller något annat, men det känns trögt och segt. Jag kände en uns av bitterhet också.
Bitterhet är ett sånt negativt ord att jag knappt vill ta det i min mun, men jag måste faktiskt erkänna att jag kände den och pratade i dom termerna. Jag var helt fullt medveten om det och försökte spotta ur den som en riktig äcklig bittermandel. Nej, fy o ve för den "sjukan" den vill man inte ha, men lik förbaskat så smyger den sig in en smula...
Hade första mötet idag med en psykolog som ska hjälpa mig med min panikångest.
Sorgen känner jag att jag har ganska bra koll på.
Panikångesten är värre, den kommer både här och där och i alla möjliga situationer.
Där känner jag noll koll!
Vill verkligen bli av med den så att det inte finns hinder som göra att mitt sociala liv blir lidande.
Som det är nu så blir det det.
Det är väldigt svårt att förklara en panikångest, men för mig känns det som om jag har sockerdricka i hela kroppen och en olustkänsla sprider sig i magen.
Attackerna kan vara små eller stora. När det kommer ett riktigt påslag så får jag enorma skakningar, kallsvettningar, yrsel och svimningskänslor.
Ibland håller det i sig en timme ibland blir det bara en kort stund.
Nu har vi iallafall bestämt att köra igång i Augusti och bara koncentrera oss på panikångesten. SKÖNT!
Så bort med ångest, bitterhet och andra negativa åkommor...bort bort och kom aldrig tillbaka
15 juni 2012
En aldrighet kom idag
Tänkte mig inte riktigt för när jag körde till jobbet imorse. Passerar Tildas skola varje dag när jag ska iväg och så också i morse.
Fick se ett helt lämmeltåg med barn och vuxna trava i väg till kyrkan.
Helvete...tänkte jag för mig själv, det var ju inte meningen att jag skulle se det här.
Som vanligt började klumpen växa i magen.
Där gick vi förra året, i den raddan med alla andra. I år går vi inte i den raddad. I den raddan ska jag ALDRIG mer gå. ALDRIG mer...det låter så hårt och så definitivt.
Efter jobbet kom som förväntat alla tårarna, dom som låg inbäddade i den där klumpen i magen som kom med lämmeltåget i morse.
Jag som var bjuden på riktig gräddtårta med jordgubbar hos goa Mia fick tacka nej.
Blev så glad när hon bjöd mig på deras fikakalas och vill så gärna gå dit, men jag kunde inte.
Tårarna har svämmat över och den dagen som jag inte trodde skulle påverka mig så mycket gjorde det med besked.
Kunde inte titta på fb där alla tagit fina kort på sina barn, fina goa glada ungar som bara väntar på sitt sommarlov.
Jag visste att det skulle vara så där för jag har ju själv alltid gjort det.....men inte i år ....och ALDRIG mer.
Fick se ett helt lämmeltåg med barn och vuxna trava i väg till kyrkan.
Helvete...tänkte jag för mig själv, det var ju inte meningen att jag skulle se det här.
Som vanligt började klumpen växa i magen.
Där gick vi förra året, i den raddan med alla andra. I år går vi inte i den raddad. I den raddan ska jag ALDRIG mer gå. ALDRIG mer...det låter så hårt och så definitivt.
Efter jobbet kom som förväntat alla tårarna, dom som låg inbäddade i den där klumpen i magen som kom med lämmeltåget i morse.
Jag som var bjuden på riktig gräddtårta med jordgubbar hos goa Mia fick tacka nej.
Blev så glad när hon bjöd mig på deras fikakalas och vill så gärna gå dit, men jag kunde inte.
Tårarna har svämmat över och den dagen som jag inte trodde skulle påverka mig så mycket gjorde det med besked.
Kunde inte titta på fb där alla tagit fina kort på sina barn, fina goa glada ungar som bara väntar på sitt sommarlov.
Jag visste att det skulle vara så där för jag har ju själv alltid gjort det.....men inte i år ....och ALDRIG mer.
14 juni 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)