26 november 2011

Finns det en vadderad genväg?

Julgardinerna ligger på styrkbordet...ostrukna. Ska jag? Vill jag? Herregud det känns så otroligt tungt.
Jag vet innerst inne att Tilda vill att det ska vara julpyntat för hon tyckte om julen.
Ante älskade julen. Men mina två älsklingar är ju inte med oss längre.
Mina stora barn är lika förvirrade som jag.
Fy sjutton vad det känns jobbig. Just nu känns allt vara så tomt och egentligen vet jag inte hur jag vill.
Det går inte beskriva känslan som finns inuti mig nu, det känns nästan känslolöst. Det gör inte ens ont alla gånger, det är bara så TOMT.
Hur ska man hitta tillbaka till meningen med allt? Undrar om det finns en lätt genväg genom det här snåriga spåret?
Om jag stryker mina gardiner i morgon och bakar lussebullar kommer det att kännas lättare då?
Kommer jag att undra om det var så här Tilda o Ante skulle vilja ha det?
Fy helvete säger jag bara!!
Jag önskar bara en genväg vadderad med bomull så långt som det behövs. När jag har kommit förbi den taggigaste delen, där jag själv kan hantera smärtan då är jag nöjd.
Kram till er alla fina människor där ute.
Jag är glad att jag kan få er att tänka om en liten gnutta......

14 kommentarer:

  1. Finns tyvärr inga tröstande ord att skriva, kan bara skicka en kram till dig, jag tänker på dig varje dag, Ida och jag har pratat mkt om Tilda och om det finns någon mening med det som sker. Förstår att du känner en enorm tomhet, men allt tar tid, du har ju gått igenom det svåraste man kan råka ut för. Stor varm kram. Kicki

    SvaraRadera
  2. Låt julbestyren vara och strunta i allt vad som "krävs" att göra inför Julhelgen. Denna tradition som kommer om några veckor är inte det viktigaste i livet utan stanna upp och bara va i nuet.
    Det kommer dagar då sorgen tar ut sin rätt och kräver energi så ladda batterierna i stället och ta det lugnt.
    Styrkekramisar från norr.

    SvaraRadera
  3. Tiden läker och tiden bearbetar du just nu kramar

    SvaraRadera
  4. Jag önskar också att det fanns en vadderad genväg för dig, jag skulle bygga en åt dig om det gick.
    Eller att du fick lägga dig ner och vila och när du vaknade skulle allt kännas lättare och du skulle vara igenom det värsta.
    Men det är väl tyvärr inte så det fungerar. Man måste väl antagligen ta sig igenom hela skitens alla olika faser för att bli hel igen.
    Sätt upp gardinerna och baka lussebullar om du känner att det är det rätta för dig. Strunta i det om det känns bättre eller om orken inte finns, och tänd ljus istället.
    Men strunta inte i det om det ökar tomhetskänslan.

    En massa varma kramar!

    SvaraRadera
  5. En minut i taget Annelie, det räcker. Gör vad som känns bäst just nu, om en timma,om en dag om en vecka. Det är du som bestämmer. Vill du så kommer jag och hjälper dig, bara hojta, jag finns för dig.
    Kramar om

    SvaraRadera
  6. Du behöver inte vara duktig ochgöra allt det vanliga som hör julen till.Du har precis begravt din älskade dotter och du måste samla krafter för att orka.Det är så tufft,så det räcker till ändå.Vet hur det är....för djävligt rent ut sagt.Tusen kramar till dej oh de dina.Kia (ängeln Simons mamma)

    SvaraRadera
  7. Strunta i julgardiner just nu, ta det en annan dag. Vi är nog det enda huset i vårt samhälle där inga juleljus lyser i fönstret idag, 1:a advent. Vi orkade inte. Vi tar det nästa helg. Det blev i varje fall lussekatter o glögg ikväll. 1: advent för ett år sedan hade vi gjort hela huset julfint och satt o fikade ihop på kvällen. Det var det sista vi gjorde med vår Tilda, hon blev hastigt mycket sämre under natten och somnade sedan in från cancerkampen på morgonen. Det är en mycket konstig advent för oss, så vi bestämde oss för att fixa med julstjärnor mm om några dagar. Ta allt i din egen takt. Kramar Camilla

    SvaraRadera
  8. Säg bara till om du behöver hjälp med nåt. Men jag har ju mina små monster i följe :) Har berättat för Tilde idag. Inte lätt för en 4 åring att förstå. Det har varit många tankar och funderingar idag. Vi har varit på kyrkogården, tjejernas första gång där. Vi letade efter Tildas plats. Men vi gav upp... men då fick jag en känsla som vi följde och där var den. Vi pratade med henne en bra stund. När vi kom hem tände vi vårt lilla änglaspel (som jag fick i fredags) för Tilda och det har fått lysa hela eftermiddagen o kvällen.

    Massor av kramar från,
    Caroline, Tilde o Grete

    SvaraRadera
  9. Vad livet prövar vissa önödigt hårt. Du har två stora sorger att hantera. Det skulle vara övermäktigt för de flesta. Har följt din blogg ett tag. Fy vad livet är orättvist. Har själv sorg efter en sambo som lämnade mig och min dotter i februari efter 15 månaders kamp i lungcancer. Förstår precis hur du känner inför julen. Men man måste ta en dag i taget hela tiden. STOR KRAM till dig och familjen. /Yvonne

    SvaraRadera
  10. Mitt råd är dock att låt julen bli som julen blir... Känner du för att sätta upp julgardiner och baka lussekatter gör det, annars låt bli.

    Har följt din blogg under ett tag och beundrar dig för din styrka och klarsynhet trots att du går i genom bland det svåraste man kan råka ut för. Mina tankar har under en längre tid funnits hos dig. Kram Malin

    SvaraRadera
  11. Tilda älskade julen, ok... MEN jag vet att hon älskade sin mamma mest i världen och jag vet att hon vill att mamma ska må bra, att det är viktigare än julpynt. Så... mår du bra av att sätta upp julpyntet så gör det, annars låter du bli. Och VILL du ha pynt men inte orkar så är jag helt säker på att det finns vänner omkring dig som gärna kommer och hjälper dig. Var inte rädd för att be om hjälp.
    Jag har tyvärr ingen vadderad genväg att erbjuda dig men väl en vadderad och mjuk kram, hoppas du känner den. Koncentrera dig på att andas och försök bara ta dagen för vad den är.

    SvaraRadera
  12. Önskar jag kunde göra en vadderad genväg till dig & de dina, önskar att jag kunde göra så att Ante & Tilda kom tillbaka till dig & fick vara med er igen, önskar också att jag kunde ta bort din sorg en stund så du får andas lite... skulle göra allt om jag bara kunde... tänker så på din & de dina. Kram om dig vännen /Maria

    SvaraRadera

  13. Det tar tid. Mycket tid och just denna tid på året känns allt annorlunda. Man vet inte riktigt om man "kan" sätta upp gardiner eller baka för....är allt som vanligt då? För som vanligt är det ju inte..
    Det är en balansgång men på något sätt lyckas man hålla sig kvar.
    Jag vet att du gör det Annelie. Kramar om!!

    SvaraRadera