10 november 2011

Uppgivenhet

Nu ligger jag här och klockan är 04.05. Jag vet knappt vilka tangenter jag trycker på utan jag förklikar mig med mina knäpphändiga  kontorskunskaper i skolan- fingersättningen.
Jag grubblar och tänker och tänker lite till.
Igår fick jag en riktig urladdning för att jag blev ifrågasatt för min egen magkänsla.
Någon frågasatte mitt sätt att tänka och ville att jag skulle tänka om för att göra det lättare för andra.
Nuförtiden känner jag ingen rädsla över att säga vad jag tycker och tänker. Att följa det som jag tycker är  rätt.
Jag har inga problem med att kanske kliva lite för hårt på vissa tår, men jag gör det bara om jag tycker att dom har kränkt mig. Ibland gör man vissa saker mot sin vilja för att skapa sig själv en gräddfil och liksom göra saker som egentligen gagnar andra mer än en själv.
Just nu vill jag göra alla saker rätt och framför allt att det ska kännas rätt för situationen.
Jag är jätteobekväm för vissa just nu men jag vet att i slutändan så vinner jag själv på att jag nu äntligen kan ta vissa som förut var obekväma beslut.
Är egentligen uppriktigt ledsen att urladdningen ska ske just nu men ibland får vissa situationen bägaren att rinna över helt enkelt.
Jag söker medmänsklighet och empati.
Usch det här är ett tungt inlägg och ni därute fatttar säkert inte ett dugg vad jag menar, men jag var tvungen att få ur mig några ord NU.
Nu försöker jag återigen släcka lampan och få några timmar till i sängen. Hoppas jag lyckas bättre den här gången.

18 kommentarer:

  1. Å vad jag lider med dig. Du ska absolut göra vad du känner är bäst. Man kanske inte alltid orkar göra det som är lättast för andra då man inte själv har det så jäkla lätt. Jag hoppas att du får några timmars sömn till för dagarna är säkert jättejobbiga för dig. Ger dig en tidig morgonstyrkekram och hoppas den hjälper dig för att gå igenom ännu en dag. Kramar från mig!

    SvaraRadera
  2. Stor och varm kram på dig gumman, skit i vad andra tycker och gör precis det du känner för stunden. Jag vet inte vad som har hänt men blir ändå upprörd om någon ifrågasätter dig ii en situation som denna.
    Sov så gott! Kram igen, Lotta M

    SvaraRadera
  3. Har följt dig länge, men är tyvärr kass på att kommentera, nu är det dags att ta sig i kragen och ge dig en stor varm styrkekram.
    Blir riktigt förbannad när jag läser att någon anser att du ska vara på ett visst vis för deras skull!
    Den här tuffa tiden du går igenom har du ingen som helst skyldighet att ta en massa hänsyn till andra,
    använd allt som går för att hitta kraft o styrka att ta dig igenom dagarna!!
    Vi står på sida!!!!!!!!

    KRAM!!!

    SvaraRadera
  4. Ärlighet varar längst!
    Jag är helt på din sida!
    Eva med Emelie

    SvaraRadera
  5. Hej,jag fattar precis vad du menar.När man sitter i denna ofattbara dj.vla situation så finns det ingen som överhuvudtaget ska tycka och tänka...kärlek,empati och en stor kram är vad man ska ge dej.Känner så med dej för jag vet....Kramar Kia(ängeln Simons mamma)

    SvaraRadera
  6. Kära Annelie, Du ska göra det som känns rätt för dig. Du ska inte behöva bli trampad av andra. Försök inte bry dig över andras okänsliga agerande. Ta den tid du behöver för att bearbeta allt som du går igenom.
    Varmaste kramen till dig

    SvaraRadera
  7. Jag instämmer helt i vad de andra har kommenterat och du kan bara göra det som känns rätt för dig. Av erfarenhet vet jag också att man blir avvisad av andra när man har det mycket svårt. Av sådana som man förväntat annat ifrån. Det är som om folk inte vill veta av lidande, man blir obekväm för att man lider. Och då blir en del möten väldigt jobbiga och ibland tar man själv på sig ansvaret för det. Ditt lidande är så stort så du förtjänar bara omsorg från andra och det är bara du som vet vad som är det rätta för dig och i den situationen som du befinner dig i. Följ din egen inre röst och bejaka den, den är alltid rätt. En styrkekram från Mia, bloggläsare med ett litet barnbarn som har en hjärntumör.

    SvaraRadera
  8. Stor kram till dig, du reagerar helt rätt!! Har själv mist min man vid unga år och kanske lite kan känna hur du har det. Men alla har sin egna sorg på sitt egna vis. Håll ut, men "tiden läker inte alls alla sår" fast det blir lite ljusare med tidens gång.
    Bamsekram

    SvaraRadera
  9. Hej,

    jag är inne på din blogg varje dag.

    Farmor Ulla-Brith skickar en kram

    SvaraRadera
  10. Jag förstår precis vad du menar. Dom som finns där med öron utan mun är dom som hjälpt mig mest under den svåra tiden efter min dotters bortgång.
    Jag menar dom som lyssnar utan att ge råd och försöker styra upp hur man ska göra, tycka och känna.
    Ta hänsyn till andra är inte högprioriterat nu. Det viktigaste är att du tar hand om dig själv och att du får vara i det du är nu och att det finns någon som hjälper dig med det.
    Kram Gertie

    SvaraRadera
  11. Ärligheten vinner man mest på i längden.Du ska göra det du tycker är bäst.

    Står på din sida och hoppas så att du fick ett par timmars sömn till.
    Kram

    Kicki m Kevin

    SvaraRadera
  12. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  13. Gertie skriver precis det som jag försökte hitta ord på..
    Kan inte skriva bättre än vad de andra redan gjort, men vi finns här.
    (Stavade hysteriskt fel på mitt första försök, så jag var tvungen att ta bort det..)
    Skickar en stor kram

    SvaraRadera
  14. Att bli ifrågasatt i chock och bearbetning i sorg och otrolig saknad är som att strö salt i öppna sår.
    Det finns absolut INGEN som ens ska ges energi i sin trista syn på hur man går tillväga, så ro om dig själv och familjen och var så ärlig som du är <3
    Tänker på dig & er <3
    //Emma

    SvaraRadera
  15. Man slutar aldrig förvånas över människor. Ska du ta hänsyn för hur vissa känner???? .Du ska ju fokusera på din egna känslor det är det viktigaste. Va dig själv det vinner man alltid på.
    Står på din sida.
    Tänker på dig/er.
    Kram

    SvaraRadera
  16. Kram på dig! Gör som du känner och bry dig inte om att ta hänsyn till vad andra tänker. Alla måste vi få sörja på vårt egna vis utan att ifrågasättas. Håller med Gertie. Kram igen. Camilla

    SvaraRadera
  17. Har följt din blogg ett tag nu och är även kompis med Emmy:) jag beklagar sorgen förstår inte varför hemska saker händer så fina människor:(
    Mina tankar går till dig och din familj <3

    SvaraRadera
  18. Jag har följt din blogg ett tag men aldrig kommenterat.

    Förstår vad du går igenom nu och ingen annan än du själv kan välja hur just du ska gå igenom detta svåra. När jag förlorade min son i sen graviditet så försvann många av dom jag trodde var mina vänner, endast ett fåtal blev kvar, och det var dom som lät mig sörja på mitt eget sätt, dom fanns där och lyssnade, ibland bara var hos mig o vi sa ingenting men dom fanns där <3. Idag finns dom fortfarande kvar som mina vänner och jag är så tacksam för att dom finns <3 Många kramar.

    SvaraRadera