Hoppade ett högt hinder idag

Jobbdag igen och det gick bra som vanligt, kan ju nästan säga det nu för jag känner mig mer och mer ok inför att börja jobba. Rutiner är nog inte helt fel för mig just nu.

Kvällen var inplanerad för en afterwork......hmmm. Tankeverksamheten snurrade på tidigt på dagen. Men jag var fast beslutsam för att jag skulle gå.
Men tankarna kom och gick hela dagen. Jag lovade att agera chaufför och åkte iväg med gott mod. Hämtade mina medpassagerade och körde mot HotellEtt.
Klev innanför dörren och kände hur det snurrade lite fint i kupan, men jag var fortfarande fast beslutsam för att fortsätta in.
Vågade knappt titta åt något håll för det fanns ju FOLK där, överallt och alla tittade på mig......not.
Men det kändes så. Jag betalade snabbt min LOKA och irrade mig fram till bordet där vi skulle sitta. Jag och några andra som jag kände mer eller mindre och inte alls.
Satte ner rumpan bredvid en trygg känning och kände att jag spände varje muskel i kroppen. Pokeransiktet åkte på och jag deltog i konversationerna om ditt och datt och skrattade högt och kände att ja men fasiken det här funkar nog.
Samtalen gled in på tandpetare och man jämförde dom olika sorterna och kom sen fram till att det var nog lite åldersvarning på det samtalet så det avslutades ganska fort.
Helt plötslitg och från ingenstans så kände jag paniken började krypa på igen, men då hade jag suttit där i nästan 2 timmar.
Då är det himla tur att man har vänner som vet precis vad dom ska göra i det läget.
En gick lugnt och sansat och hämtade min jacka, en annan skulle ändå ut och röka så hon följde med mig till bilen.
Där damp jag ner som en hög och skakade och gråten kom som på beställning. Torr i mun och huvudet kändes som en bikupa.
Men jag är ändå stolt över mig själv att jag fixade att gå dit, att jag klarade att sitta där en stund.
Det uppväger allt och min ångest går ju över det vet jag ju.
Jag klarade ett högt hinder idag och jag är återigen nöjd med mig själv :-)
Klapp klapp på axeln.