29 november 2011

Det blev lussebak trots allt

Jag förstår inte var dagarna tar vägen.
Nu är det snart 1 månad sedan Tilda somnade in. 1 månad utan mitt älskade barn.
Idag var det också 1 år sedan en annan liten Tilda försvann från detta jordeliv. Har tänkt på familjen hela dagen och förstår om det har varit tufft för dom.

Vi har preliminärt satt datum för gravsättning, vi valde den 13 december.
Vet inte riktigt vad jag ska säga om det. Jag har båda bra och och dåliga tankar. Orkar inte röra den tanken just nu. Återkommer.

Var vid graven idag igen och satte dit ljuslyktan. Jag och Lotta strosade omkring på kyrkogården en stund och det var skönt att andas luft. Det är det jag längtar efter mest just nu, att kunna gå långa promenader med skön musik i öronen. Att kunna vara ute o gå utan att känna paniken komma.
Kan inte fatta varför jag blir så skakig när jag ska utanför huset.
Det är en kamp varje gång.

Bakade mina lussebullar idag.....utan russin. Gillar inte russin i varken bröd eller bullar. Ricky blev lite besviken men tror inte att det är russinen som lockar mest utan själva bullen.

Imorgon är sista dagen på min sjukskrivning och jag är i valet och kvalet hur jag ska göra.
Alternativet är att fortsätta vara sjukskriven och gå in och arbetspröva ELLER  så går jag helt enkelt in på 25% direkt.
Som tur är så har jag en väldigt förstående chef så jag slipper strida med jobbet.
Jag tror att det kan vara bra för mig att börja lite smått att känna på lite rutiner igen, samtidigt som jag är rädd att det kanske är för tidigt åhhhhhhhh.
Tror att jag helt enkelt måste känna på det innan jag kan säga bu eller bä.
Det man vill är ju att få komma in i vardagen igen, inte som förut för så kommer det aldrig att bli.
Dock så normalt som det bara kan gå att få.

Blommorna ligger inbäddade i alla löven

5 kommentarer:

  1. Ja, herregud, vad konstigt det är... Att tiden bara fortsätter ticka på fast de mest fruktansvärda och livsomvälvande saker händer.
    Men bra ändå, att den gör det, för det är ju ändå den som läker. Till slut.
    Hoppas det går bra att börja jobba igen! Den gråa trista vardagen med måsten och rutiner är ju verkligen positiv ibland, trygg och stabil.

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Åh vad jag beundrar dig,du är helt fantastisk! Hoppas det går bra att börja jobba igen.
    Stora kramar till dig!

    SvaraRadera
  3. Så fint med ljusen och blommorna. Jag hoppas att det ska gå bra att börja jobba. det är klokt att börja 25 % tycker jag också. Så får du öka efter hur du känner. Tänker på dig massor. Varmaste kramar

    SvaraRadera
  4. Ta det lugnt on fortsätt med sjukskrivningen om du känner för det... annars börja jobba smått, men det kan vara för tidigt kanske, ge dig lite mer tid om det går, du kommer känna av när det är dags att jobba igen!! Lita på det!
    Kram

    SvaraRadera
  5. Hej! Så fint vid gravplatsen, vackert. Tack för att du tänker på oss. Det har varit en tuff dag. Ett år har gått och det känns så overkligt. Ett år, på något vis utan nya minnen, ett år tyngt av av sorg. Året har inte funnits, vi har bara tagit oss igenom det. Ett år av vakuum. Men på något vis känns det bra att tiden gått. Sorgens vassa kanter har tumlat runt och blivit mindre vassa. Men sorgen finns där och tar överhand när jag minst anar det. Kram Camilla, en annan Tildaängels mamma.

    SvaraRadera