Har varit lite fundersam varför min doktor inte har ringt mig. Jag lämnade meddelande förra veckan att min sjukskrivning går/gick ut igår.
Inte hört ett pip men idag kom det läkarintyg i posten. Sjukskrivning fram till den 15/1 2012. Den 15/1 som är Antes 1 åriga dödsdag. Fick lite blandade känslor när jag läste intyget.
Hon har fått med allt som jag känner och egentligen vet hon hur jag borde göra.
Så beslutet om att vara 100 % sjukskriven tog hon åt mig. Kommer nog gå in och pröva då och då iallafall. Tack fru doktorn du känner mig bättre än jag själv ibland.
Idag har både mamma och pappa varit här.
Mamma hämtade vi hit på en sen frukost, färska frallor som så lägligt fanns utanför dörren. Tack :-)
Pappa kom i kväll. han fick smaka på lussekatterna istället.
Annars har det inte hänt speciellt mycket idag. Tårarna har flödat som vanligt mellan varven. Undrar om jag någonsin kan börja använda makeup igen? Inte för att det spelar så stor roll men ibland kanske man behöver sminka över dom där påsarna som numer pryder min nuna.
Fick färdigt en av pysslen jag håller på med. Hade nog varit färdig med bägge om jag inte saknade en viktig sak. Tyvärr så har vi bara en syaffär i lilla staden och finns inte det man söker där så blir det knivigt. Hmmm får fundera lite.
Sen skulle jag vilja be er som läser min blogg, kan ni inte bara lägga in en liten hälsning till mig. Jag är så nyfiken vem alla ni är som kom, mer och hälsar på mig ibland. Får så många fina kommentarer och oftast vet jag inte alls vart dom kommer. Det skulle vara jättekul att veta vem du från Danmark, Ryssland, England och givetvis Sverige är. Men bara om ni har lust förstås!!!
Puss o Kram på er
Bloggen kom till för att bli ett ventilhål när min älskade Tilda fick diagnosen wilms tumör 2010. När sedan min sambo avled 2011 så blev den ännu viktigare för mig.Tyvärr så blev Tilda ett änglabarn oktober 2011. Men bloggen kvarstår och där samlar jag allt mellan himmel o jord.
Hej! Jag är en av dom som är inne och läser vad du skrivit så gott som varje dag. Jag har själv en dotter som gott bort i cancer för 17 månader sen. Det var också Wilms tumör. Jag känner så väl igen mig i allt du skriver om. Känslor, bra dagar och dåliga dagar. Vi är inte helt lika i vår sorg. Jag bröt ihop totalt och jag fick lära mig leva på ett nytt sätt, medan du börjar skriva om att börja jobba redan. Jag jobbar fortfarande 50% bara och är inte redo för mer än. Jag orkar helt enkelt inte.
SvaraRaderaAlla är vi olika i hur vi hanterar sorgen efter våra barn. Men ett har vi gemensamt och det är saknaden.
Jag önskar jag kunde krama om dig på riktigt men skickar massor av kramar till dig istället.
Gertie
Malmö, men ursprungligen från O-hamn. Gick i klass med Tildas pappa.
SvaraRaderaKram
Anna
Hej!
SvaraRaderaÄr en tvåbarnsmamma från Umeå som läser din blogg och sörjer med dig och din familj varje dag. Har hoppats och gråtit med dig och beundrats av din styrka och klarsynthet. Vilken kvinna du är!!!
Och vilken underbar och stark dotter du har i Tilda. Hon finns alltid med dig! Eftersom jag tack och lov inte behövt dela samma öde som du så kan jag naturligtvis aldrig förstå vad du går igenom men bara att nudda vid tanken får mitt hjärta att blöda och jag kan nästan inte andas. All styrka och kärlek till dig och din familj!
Kram Cicki
Hej!
SvaraRaderaJag är en tvåbarnsmamma från Ulricehamn, Västra Götaland som följt din blogg med hjärta och smärta och önskar dig alla krafter som du behöver för att få vardagen att fungera.
Kram Pirjo
Jag kom in på din blogg av en "slump"..Och berörs så av vad du gått genom.
SvaraRaderaDu skriver så fina inlägg.
Undrar bara hur mycket ska en "människa behöva gå igenom"?
Styrkekramar från en "Ålänning".
Hej!!
SvaraRaderaJag är inne och läser (eller kollar) din och Tildas fina blogg flera gånger per dag! Har följt er resa och kan bara inte låta bli... Ni har blivit en del av min vardag och du skriver så fint!
Kram
Sofia (44 årig Stockholmare - fy vad det lät - Stockholmare!)
Hej. Jag heter Linda och bor i Västervik. Hamnade av en slump på din blogg. Du skrev om ditt liv där hopp och förtvivlan blandas med vardagsliv. Jag har två barn och en man som betyder allt för mig. Din blogg fick mig att värdesätta min familj ännu högre då livet kan ändras fort. Jag har gråtit och skrattat åt det du skrivit och hoppas att du ska finna styrka. Härligt att Tilda kommer till dig
SvaraRaderaMed önskan om en fridefull jul
Linda
Hej Annelie,
SvaraRaderaEva här (med Emelie). Jag är inne och läser ofta. Och hoppas att du snart ska känna dig stark igen. Kan ju inget om den saknade du känner men jag försöker förstå.
Julkramar Eva
Hej,jag heter Kia och bor i Lidköping vid Vänern.Förlorade vår Simon år 2008,han fick obotlig hjärntumör.Blev lite orolig när du ville ut och arbetspröva så kort tid efter Tildas bortgång.Men man är absolut inte redo och sig själv så tidigt.Ta emot den sjukskrivning som doktorn anser du bör ha tillsammans med dej.Du behöver all kraft och energi du kan få.Läser mellan raderna att du är en stark kvinna och du klarar detta trots all sorg och saknad.Ta bort alla krav om hur julen ska se ut och sköt om dej.Många kramar Kia
SvaraRaderaÄr inne och läser så gott som varje dag. Tycker ni är så starka som tar er igenom detta.
SvaraRaderaMin svärmors syster förlorade sin ena son för snart sex år sedan, och är liksom ni världigt starka och beundransvärda.
Tänker på er.
Kramar,
Tildas gamla popstarsfröken.
Ja, vad bra med längre sjukskrivning. Det är nog lättare att gå dit och känna efter om inte kravet finns.
SvaraRaderaHojta till om det är något du vill att jag ska handla åt dig. Jag har en massa tid till att strosa på stan nu, när jag inte hänger på innebandymatcher på helgerna :)
Här finns det lite fler affärer :D
Kram!
Har precis börjat följa din blogg. Tänker mycket på dig i din situation. Vår yngsta lilla son, Oscar 5 år då, fick lymfkörtelcancer 2008. Så vi har levt cancerlivet i Lund. Han är frisk nu.
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaJag heter Hanna och bor i Uppsala. 36 år och mamma till 2 pojkar på 4 och 5 år. Började läsa din blogg strax innan Din vackra Tilda lämnade livet på jorden. Beundrar din styrka, och är tacksam över att du orkar dela med dig av din/er svåra resa. Du har lärt mig massor. Beklagar av hela mitt hjärta din sorg efter Tilda och Ante. Styrkekramar från mig till dig!
Vilka fina kommentarer, jag tror du vet vem jag är, när jag inte hinner höra av mig som en god vän, brukar jag komma in här och läsa för att se hur du mår och vad du hittar på. Så länge du skriver, inger du oss ett hopp... jag vet inte om du förstår vad jag menar men mitt i all sorg är det på något sätt skönt att höra om din vardag, både det roliga, det tråkiga och det normala och se att du finns där och gör något, även om det är att äta färska frallor eller lussebullar. (Kan inte låta bli att prata om mat). Tänker på dig och skickar många kramar från oss alla med mycket mycket kärlek.
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderanär jag såg ett foto på din Tilda kände jag igen henne direkt, men kunde inte placera henne. När jag sedan såg att ni är från Oskarshamn insåg jag att av någon andledning vet jag vem hon var, men tyvär kan jag fortfarande inte säga från var, när eller hur...
Jag är född och uppvuxen i oskarshamn men bor just nu i Thailand då jag jobbar på ett barnehm för Hiv+ barn. Och även om jag aldrig upplevt de du har tvingats gå igenom så kan jag förstå många av de kännslorna du skriver om, smärtan att se ett oskyldigt barn må dåligt och hjälplösheten att inte kunna hjälpa... Jag önskar och hoppas att du snart får fler sekunder-minuter-timmar-dagar när livet inte känns som det kommer gå i tusen bitar av varige andetag, att du snart känner en glimt av hopp och en känsla av lycka när du gör ngt som du vet att din ängel skulle ha vela se dig skratta och le åt.
Är inne och läser dagligen och du och din familj finns ständigt i mina tankar!
Jag önskar att jag kunnde komma och hänga en påse frallor eller hjälpa dig med de där vardagliga sakerna som ibland känns för övermäktiga att orka göra när man lever i en glasbubbla...
Massa Kramar!
Ida
Hej är en mamma till två barn som bor i oskarshamn, började läsa din blogg efter att flera arbetskamrater läste den och har efter det följt den.Det gör ont i hela mig när jag läser vad du går igenom. Saknaden och sorgen efter någon är så fruktansvärd, den gör så ont.
SvaraRaderaHar sett att Tilda´s grav är precis dit jag och min familj går och tänder ljus för den som vi har förlorat, stannade och tittade på alla vackra blommor som fanns hos Tilda, så jättefina. Kram
Hej, jag kikar in varje dag och läser.
SvaraRaderaLena i Lyckebo/Kiruna
Hej!
SvaraRaderaJag är också en av dem som läser. Jag har läst här sen i våras, men har inte kommenterat något någongång. Jag bleklagar din sorg så mycket. Tycker det är så tråkigt, men samtidigt så har Tilda inte ont längre, nu slipper hon cancern och kan vara en go och glad tjej någon annanstans.
Jag bor i Malmö, är 23 år gammal snart och studerar till socionom! är född i Norge men uppväxt utanför Borås :)
Hittade också din blogg av en slump.
SvaraRaderaDu skriver så himla fint om fina lilla Thilda.
Jag bor i Västervik med man och tre barn.
Kramar till dig!
Mathilda, Eriks mamma. Vi
SvaraRaderahar träffats i Västervik några
gånger.
Hej!
SvaraRaderaLäser din blogg sen ett halvår tillbaka och du har en fantastisk styrka och skriver så bra.Jag är en tonårsmamma från Trollhättan.Kramar till dig!
Hej! Jag är tvåbarnsmamma som bor i Oskarshamn. Började läsa bloggen efter att ni uppmärksammades i tidningen om Tildas shoppingkasse samt att vänner till mig följde bloggen. Åker förbi erat hus varje dag och tänker på hur snabbt livet kan ändras. Tack för att du delar med dig av din blogg!
SvaraRaderaStyrkekramar från mig!
Hej
SvaraRaderaJag har läst om dig och din fina dotter en längre tid. Jag beklagar din sorg. Jag bor i Hällefors. Våran dotter malva 5 år fick Wilms tumör mars-10. Hennes resa har hittills gått bra. Oron finns och kommer alltid finnas där. Vill skicka dig en stor kram från mig, Miia!
Kära du....
SvaraRaderaHar läst din blogg ett bra tag, trodde ju faktiskt att Tilda skulle klara sig, men har följt er fruktansvärda resa till ändstationen...
Jag halkade in på din blogg efter att min mamma fått sin dödsdom, hon hade en hjärntumör och vi levde med henne i ett år då vi hela tiden visste att hon skulle lämna oss, förr eller senare.
De här sjukdomarna är en tortyr för oss som lever vid sidan om, och jag kände ett behov av att söka bland bloggarna om fler som var anhöriga och hittade då din blogg.
Min mamma lämnade oss i augusti 2010, djupt och innerligt saknad.
Men den saknad du måste känna är ofattbar, att förlora sitt barn måste vara den värsta av alla mardrömmar.
Om du ska börja jobba eller ej känner bara du. Jag kände ett behov av vardagen ganska snart efter min mammas död, jag ville inte sitta hemma och bryta ihop, jag ville mellan gråtattackerna försöka pussla ihop vardagen igen och för mig var det terapi att börja jobba igen.
Känn efter, tillsammans med din läkare, så hittar ni nog en bra väg att gå...
Många, många varma och innerliga kramar från en mamma som förlorat sin mamma
Jag kikar in här varje dag, men hur jag hamnade här vet jag inte. Började nog läsa i våras.
SvaraRaderaJag är 42 år, mamma till en 18-åring och en 19-åring. Jobbar som lärare i Eksjö i Småland.
Varmaste kramen
Hej!
SvaraRaderaJag är inne och läser din blogg,du skriver så fint.Jag sörjer med dej och din familj.
Kram Lisen.
Hej! Jag är en av dina läsare som inte kommenterar så ofta, har följt din blogg sen i våras/somras. Är ursprungligen från Oskarshamnstrakten men bor sedan -95 i Jönköping. Har två barn 2 och 7 år.
SvaraRaderaDin blogg berör mig oerhört, ditt sätt att skriva och formulera dig känns så äkta, och jag har tänkt så många tankar på er/dig under den här tiden.
Önskar att du ska få känna styrka och hopp så småningom. Många kramar till dig/Ewa
Hej Annelie
SvaraRaderajag tittar in på din blogg varje dag, har följt Tildas resa.
jag bor I emmaboda men är
utsprungligen från oskarshamn va rädd omdej /ellen
Hej, är en 2 barns mamma från norrbotten som hittade din blogg av en slump och det gick bara inte sluta läsa. Jag har gråtit och sörjt med dig och din familj, och mina barn och min man har undrat varför jag läser då jag bara gråter då jag läser det du skrivit, men nånstans känner jag att du och en del andras bloggar får mig att tänka på att man ska ta tillvara på livet här och nu, och inte alltid haka upp sig på alla måsten, för man vet aldrig när livet kan förändras. Kram från Ylva i Norrland
SvaraRaderaHej! Jag är också en av dem som hamnade på din blogg av en slump - faktiskt genom att klicka på "nästa blogg" högst upp tll vänster :)
SvaraRaderaÄr en mamma till två vuxna (19 o 21) barn som fått en del törnar genom livet. Bor i Göteborg. Har följt dig ganska länge, men bara kommenterat ibland. Har fångats av ditt sätt att skriva, och känner igen mig i mycket av det du säger.
Hoppas att vi som finns här kan bära upp dig de dagar du dyker..
Kramar
Lisbeth
Min man har jobbat ihop med Anders och jag jobbar också på samma bygge. Jag hittade till din blogg någon gång efter semestern i år.
SvaraRaderaJag tycker att ni verkar så starka och förnuftiga i allt det obegripliga! Och det du skriver har fått mig att tänka till lite extra i all vardagsstress, stanna upp en stund och uppskatta det jag har!
Känn stolthet över förmågan som Tilda hade att beröra människor, många vilka ens aldrig hade träffat henne! Min bild av Tilda, som du har förmedlat, är att hon var så förståndig och modig! Precis som Ni alla verkar vara!
Hej Annelie!
SvaraRaderaKollar din blogg så ofta jag hinner, men är inte så bra på att lämna kommentarer..
För mig är det skönt att veta att man inte är ensam om gå igenom sorg, även om jag inte alls vet exakt vad ni går igenom.. Du ger mer lite extra styrka, och jag vågar prata mer om min pappas död nu, kanske för att jag har förstått att det är okej att prata om det.
Jag kommer alltid att minnas tilda som det lilla yrvädret som ex. sprang runt fotbollsplanen när vi körde intervaller, eller den soliga dagen i parken på nationaldagen när hon ville köpa en kram av mig, söta ungen<3
Många kramar
Madde Ingemarsson
Hej Annelie,
SvaraRaderaVi känner ju varandra som fd arbetskamrater och genom din goa härliga Emmy. Ibland skriver jag Kicki eller Kristin men det är nog mest Kicki som signatur.
Alvin och Idas mamma.
Stor kram till dig och du om du är ute o bara strosar så kom gärna förbi jag är ju ledig eftermiddagarna.
Hej!Har följt din blogg efter att Min stora dag ringde min sambo o frågade om han ville ställa upp och måla/tapetsera åt en sjuk liten tjej,givetvis sa han ja till det,ett hedersuppdrag tyckte han.Men tyvärr så blev det inte så...Vi bor i Oskarshamn.Eran söta dotter har funnits i våra tankar hela tiden,så ledsen att det inte gick bra.Ville tacka dig för att du har låtit oss följa Tilda,vi har blivit så berörda över hennes öde.Varma kramar.
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaJag heter Cissi och har två döttrar. Min äldsta dotter heter Emilia och har Leukemi sedan 2 år tillbaka. Hennes behandling har gått bra så här långt och det är ett halvår kvar. Sedan börjar oron för återfall.
Jag hittade till din blogg från en facebook grupp som vi båda är medlemmar i.
Du skriver så fint och berör en så mycket. Ni har båda fått gå igenom så mycket som man inte ska behöva gå igenom. Du som anhörig. Det är så svårt att stå vid sidan om och se sitt barn lida utan att man kan göra något åt det. Och Tilda som varit så duktig trots all smärta. Barn är enastående på hur de hanterar svåra sjukdomar. Jag hade hoppats på att det skulle sluta annorlunda och att Tilda hade sluppit smärtan och blivit frisk istället. Det är bara så fel.
All styrka och en stor kram till dig!
Cissi
Hej, har följt din blogg ett drygt halvår. Du har fått mig att värna om varje dag med mina <3. Du skriver så oerhört starkt och ärligt om den värsta mardrömmen.
SvaraRaderaTilda var så klok i sina tankar och dina äldre barn & du verkar ha en så fin kontakt och är ett stöd för varandra.
Tror att du gör helt rätt i att vara fortsatt sjukskriven och hälsa på jobbet dom dagar som känns ok.
jag skickar en stor varm kram från Påskallavik <3
Hej, har följt din blogg ett drygt halvår. Du har fått mig att värna om varje dag med mina <3. Du skriver så oerhört starkt och ärligt om den värsta mardrömmen.
SvaraRaderaTilda var så klok i sina tankar och dina äldre barn & du verkar ha en så fin kontakt och är ett stöd för varandra.
Tror att du gör helt rätt i att vara fortsatt sjukskriven och hälsa på jobbet dom dagar som känns ok.
jag skickar en stor varm kram från Påskallavik <3
2- barns mamma från Kumla som läser å känner din sorg och smärta i varje andetag.
SvaraRaderaHar gjort en cancer resa då min son fick ALL när han skulle fylla 2 år.
Han fyller snart 13 och är frisk idag.
Varma styrke kramar från mig <3
Hej Annelie! Du vet vem jag är, delvis, men presenterar mig ändå för dina andra läsare. Jag började läsa Annelies blogg när hon startade den. Har följt flera bloggar om barncancer sedan hösten-09 då min yngsta dotter drabbades av hjärntumör. Vi miste henne 29 november 2010. Hon hette Tilda o var född-02, precis som Annelies dotter. Vi bor bara några mil från varandra, har vårdats på BOND i Linköping, opererats o strålats i Linköping. När så mycket är likadant så känns allt så nära och man blir extra berörd. Att vi båda har haft dödsannonser i samma dagstidning med ett års mellanrum, samma namn, cancer o samma ålder, jaa då blir man verkligen berörd utöver det vanliga. Kram Camilla
SvaraRaderaHej Annelie =) Jag heter Helena, men de flesta kallar mig Hea. Jag känner Tildas pappa och har läst din blogg varje dag ända sen Tilda blev sjuk.
SvaraRaderaHej, jag heter Cecilia och är lillasyster till din vän Helena J i Linköping. Du och din familj är i mina tankar. <3
SvaraRaderaKram
Cecilia
Hej :=)
SvaraRaderaDu och jag kom i kontakt via "tigrinna"s blogg. Du hade kontaktat henne och hon gav dig min mejl strax efter ni fått tildas diagnos. Min dotter Isabella har oxå Wilms tumör. Vi mejlade privat i bland till varandra sen började jag följa din blogg.. ((Lea isabellas mamma)
hejsan. hittade din blogg på dolcebminis blogg.. läser så ofta jag kan.. kramar till dig. Mia från göteborg
SvaraRadera