Axel Munthe, en av staden alltför anonyme apoteksson

Hade 2 saker i dag på agendan men också en del annat huvudbry.
När jag satte mig i bilen för att åka till Källan, kände jag att tårarna började komma. Det gick liksom inte att hejda dom.¨
Men jag körde vidare för jag visste ju att på Källan kan man vara och komma precis som man vill.
Kommer instövlandes där och får en stor varm kram av Rose-Marie E, Emmys gamla klasslärare i årskurs 1-3.
Hon var nämligen där för att berätta om Axel Munthe, den omtalde mannen som är född i Oskarshamn.
Apotekarsonen som senare blev läkare och helade dom fina damerna i Europa med sitt alldeles egna sätt.
En medmänniska som kurerade dom fattiga och värnade om djuren. Han värnade så mycket om djuren att han till och med köpte ett berg på Capri för att småfåglarna inte skulle bli gourmetmat i dom fina salongerna. Han älskade sitt Capri men han drog sin sista suck på Stockholms slott.
Rose-Marie har ett sån alldeles speciellt sätt att berätta att man blir helt fängslad.
Så den ledsamheten jag hade på morgonen försvann så smått efter hennes berättelse.

Efter Källan var det dags för ett par timmars arbete och efter det så spred John Blund något mystiskt pulver över mig.
Väl hemma var det dags att säga hej då till barnen som åker till Hammerfest (Nordnorge) idag. Dom ska upp för att hälsa på Emmys pappa och släkten där uppe. Det blir en lång resa och dom är inte framme förräns i morgon eftermiddag.
Jag saknar dom redan!!!!

Mamma har varit på återbesök i Kalmar idag och dom hittar INGA NYA TUMÖRER!!
Fasiken så skönt. Som lite sällskap ska hon nu ta hand om Jordan ett tag.

Så nu är jag helt ensam, det känns märkligt.
Jag vet att det är bra för mig att börja klara mig själv, kan ju inte ta hjälp av min barn hela livet.
Men visst sjutton känns det tyst......