Bitterkärring

Det är hårda prövningar för mig den här veckan.
Jag kände av det i går kväll, grät o grät o grät så att jag till sist spydde.
Började ju jobba i måndags och det har varit en del aktiviteter.
Igår var jag vid Tildas grav, blommorna var vissna och hängde som snor, det är blött o geggigt och korset är knappt fast i marken pga av det blöta. Det kändes inte alls bra.
I går gick jag dessutom bakåt i bloggen till hennes sista vecka i livet.
Fy fan på ren svenska vad det gjorde ont!!!
Saknar mina stora barn och jag kommer aldrig låta dom flytta härifrån. Jag ska bygga dom ett hus bredvid mig.
Idag ska jag dessutom till sjukhuset som jag hatar mest av allt.
Jag försöker enligt konstens alla regeler att andas och intala mig själv att det är inget farligt.
Herrregud idag känner jag mig som ett riktigt vrak.
Det är en sån här dag när alla dom tunna trådarna av känslor ligger och vibrerar och man blir ledsen för minsta lilla. Bitter och sur som en riktig klimateriekärring.
Men som jag alltid säger, jag tillåter mig det här idag men imorgon är en annan dag.
Det låter ungefär som man får lördagsgodis, det blir på lördagar men absolut ingen annan dag!
Nu måste jag torka mina tårar, plocka bort dom där känslotrådarna som ligger och kittlar mig och ta mig samman.
Om det vill sig riktigt bra så kanske jag kan gömma undan några redan om en stund :-)