Så nu var julen till ända och fortfarande är det ok.
Idag var vi bjudna till Anders på middag och med det menas att jag ska tillbaka till huset.
Huset som andas Tilda, huset där hon för mig är helt frisk.
När vi var där tillsammans så fanns det ingen cancer, inte ens i fantasin.
Nej där var Tilda den sprudlande lilla rödhåriga ungen som hon var då.
Idag orkarde jag inte vara ledsen så jag kikade knappt in i hennes rum. För så är det ibland ... att man inte vill gråta. Visst kom det ju lite tårar men inget som jag inte kunde hantera.
Vi var en hel hög med folk där och blev bjudna på grillat! Japp...10 grader ute då kan man grilla.
Tildas kusiner och farbror och faster hade varit o pyntat vid graven. Tänkte gå dit imorgon och kika. Dom hade fått tag i en sån träskylt som det stod "saknad" på. Jag har tittat efter en sån men inte hittat den, men nu har hon en på sin plats.
Har funderat ett tag på om jag ska ändra min blogg, byta namn och blogga om min egen resa. Kan inte riktigt bestämma mig. Vad tycker ni?
Bloggen kom till för att bli ett ventilhål när min älskade Tilda fick diagnosen wilms tumör 2010. När sedan min sambo avled 2011 så blev den ännu viktigare för mig.Tyvärr så blev Tilda ett änglabarn oktober 2011. Men bloggen kvarstår och där samlar jag allt mellan himmel o jord.
Om det är svårt att bestämma sig, så varför inte köra två bloggar parallellt?
SvaraRaderaDu kanske behöver båda ett tag till.
Gott att se att du klarat julen.
Skickar så mycket styrka det går!
Kram från Göteborg
du är så fantastisk Annelie. Vet inte var du får all styrka ifrån, jag önskar jag hade ett sånt ställe där man kan få lite extra kraft ifrån ibland. Skönt att höra att du klarade julen.
SvaraRaderaKramar om
Lena
Din resa fortsätter ju men det du har skrivit här är ju det som har hänt i ditt liv.
SvaraRaderaTycker att du ska fortsätta med denna blogg, där allt finns med och så småningom kanske du vinklar den åt något ytterligare håll, beroende på vad som händer i livet.
Kanske kan du också se längre fram att du trots allt mår något bättre vid en jämförelse med det du har skrivit nu så nära inpå allt sorgligt du har varit med om. Självklart kommer saknaden av sambon och Tilda alltid att finnas där, men du kanske kan se att det trots allt har ljusnat och blivit lite lättare att leva ändå.
Men detta är din blogg och du bestämmer det som känns bäst. Styrkekramar.
Jag skriver fortfarande i min dotters blogg som hon hade innan hon gick bort. Det är ett sätt för mig att bevara hennes minne, samtidigt som jag skriver om hur livet fortsätter för mig och hennes djur. Det kanske är dumt att blanda före och efter, men än så länge känns det rätt för mig. Jag är inte redo för att avsluta hennes blogg.
SvaraRaderaDet är också bra att kunna gå tillbaka och se vad man skrivit för ett år sedan och se hur sorgen och livet har förändrats.
Vi är alla olika och var och en gör som det känns bäst. Det finns inget som är rätt eller fel.
Kramar från Ystad