Herregud vilket vrak jag var när jag vaknade idag. Har liksom vänt på dygnet lite och det kändes när jag skulle kliva upp relativt "i tid".
Hade bestämt mig för att ta en tur till jobbet idag.
Ja...hur det kändes? Ja????? det var väl ok. Gjorde väl inte så mycket jobbsaker precis.
Har funderat lite med bouppteckning osv för Tilda. Kan inte släppa att det ska kosta så himla mycket pengar. Ringde kommun och frågade om man verkligen behövde göra det och det behövde man. Kruxet var att det egentligen inte är så svårt att göra en själv sa den behjälpliga damen.
Så jag printade ut guiden från Skatteverket och hjälphäftet, så nu har jag bestämt mig för att göra det själv. Om det inte går igenom så får vi väl ta hjälp av jurist, men jag ska iallafall testa.
Var och hälsa på en kompis efter jobbet. När jag satt där så kände jag en liten liten ångest varning, men det gick över ganska fort. Får helt enkelt luta mig tillbaka lite och tänka ANDNING!!!
Trist att det kommer så ofta nuförtiden. Troligtvis så kan jag inte alls vara spänd för då känner jag av det direkt.
När jag kom hem var klockan redan halv tre och jag hade bara fått i mig lite yougurt på morgonen.
Nu måste jag skärpa mig lite! Måste göra allt i rätt ordning annars blir det helfel hela dagen.
Det är ungefär så mycket som jag orkar med på en dag.
Det går inte fort men det GÅR och det är jag jätteglad för. Sorgehantering går inte att ha bråttom med, det får helt enkelt ta den tid det tar.
Sen vill jag bara säga till er alla, julstressa inte för mycket. Julafton blir det varje år och om det skulle vara något som fattas på julbordet i år så få inte panik! Det har du ett år på dig att fixa till nästa år, för vet ni?? Då blir det julafton igen :-)
Kram på er alla
Bloggen kom till för att bli ett ventilhål när min älskade Tilda fick diagnosen wilms tumör 2010. När sedan min sambo avled 2011 så blev den ännu viktigare för mig.Tyvärr så blev Tilda ett änglabarn oktober 2011. Men bloggen kvarstår och där samlar jag allt mellan himmel o jord.
Hej Annelie! Du är klok, som tar dig upp o tar igenom din dag, i din egen takt. Det går sakta, men du gör det. Sorgen sätter djupa spår. Jag är fortfarande, efter ett år, som en zombie vissa dagar. Men jag är tacksam för att jag tar mig upp o gör det jag ska trots att själva engagemanget är dåligt. Man är inte så mentalt närvarande. Det tar energi att vara i sorg, mycket energi. Kram på dig, Camilla
SvaraRaderaVad klok du är!! Du är också fantastisk som delar med dig av din klokhet. Kan inte räkna alla gångerna som du har fått mig att stanna upp och vara tacksam för det jag har. Stor kram till dig. Ullis mittemot
SvaraRaderaJa visst blir det jul iallafall, även att man inte hunnit göra julfint, baka pepparkakor gjort knäck mm.mm Men efter allt som hänt er och även mig, min biologiska pappa hängde sig i början av året så skiter jag i det för jul blir det iallafall och julklapparna är snart klara. Ha det så gott Annelie vi tänker på er alla Kram Frida med familj!
SvaraRaderaJag kan inte sluta tänka på dig - på er!
SvaraRaderaJag hittade din blogg bara någon månad innan hon somnade och som jag hoppades hela tiden.
Kommer aldrig glömma de första kommentarerna som skrevs då jag fattade att det inte gick, den dumma Wilms vann..
Nu vankas första julen och jag kommer sitta där på julafton, tänka på er och fundera över livet och dess orättvisor.
Jag hoppas så att eran jul ska bli så bra den Kan bli.
Tack för att vi får följa dig genom denna kamp.
Stor kram