27 april 2011

Arg, ledsen...

Just nu sitter jag och bölar för fullt.
Dagen började bra, hade Tilda hos mig inatt och jag har sovit jättebra.
Vi åkte upp till Västervik runt lunchtid och dom satte igång med cyten. Efter ett tag känner jag att ångesten är på väg. Jag sväljer och ler och pratar lite flyktigt med läkare och sköterskor.
Försöker hålla tillbaka för Tildas skull. Samtidigt som jag känner sockdrickskänslan i huvudet och armarna.
Efter att jag har kvävt det tillräckligt länge så orkar jag helt enkelt inte stå emot längre, tårarna sprutade som en fontän när Kristina kom in.
Hon fattade galoppen direkt och bad kuraton komma in till oss. Hon satt med oss resten av tiden som var kvar. Även då försökte jag hejda mig, allt för att Tilda inte skulle bli nervös.

Nu är jag hemma och tjuter för fullt medan min goe goe son ger mig tröst via msn. Lyckliga kvinna som får honom!! Han är som vilken "kvinna" som helst i sina tankar och fattar direkt när det är jobbigt.

Jag är arg för att jag inte orkade vara ett stöd för Tilda idag. Förbannad för att jag inte är som förut. Helvetes jävla skit!!!! Nog att man har det jobbigt runt omkring sig, man ska tillråga på allt gå och må skit också. Fan fan fan....åhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh

3 kommentarer:

  1. Jag tror Tilda är såpass klok att hon fattar. Klart att du inte kan vara glad och den stöttande mamma du vill vara efter allt som hänt!
    Jag tror hellre det kan vara bra för henne att se att du lider. Känslor är inte farliga!
    Kramar i massor!

    SvaraRadera
  2. Nämen bästa finaste du :( Det gör mig så ont att det är rena berg&dalbanan för dig, men d vore ju ändå konstigt annars..
    Tänker på dig dagligen.
    Massa varma kramar till dig <3
    (Ps. Har heller inte grillat & inte varit i närheten av det ;) Ds.)
    //Emma

    SvaraRadera
  3. Jag tror också att Tilda klarar det bra och att du inte mår bättre av att må dåligt för att du mår dåligt. Hm... Ja, du vet vad jag menar!
    Det är ju helt naturligt att du reagerar som du gör.
    Men ÅÅhh, vad jag önskar jag kunde lyfta av dig en väldigt stor del av allt som tynger!! På riktigt.

    Varma kramar!

    SvaraRadera