Efter klockan ett var Jordan klar så jag kunde inte stanna så länge, men jag var nöjd...ytterligare ett steg i rätt riktning. Det är så mycket man måste göra ensam som jag förknippar med Ante. Han var ju en shoppingmänniska och älskade att gå i affärer LÄÄÄÄNGGEE!!. Något som jag egentligen inte tycker om alls. Jag tänker ut innan vad jag ska ha, sen går det ganska fort när jag väl kommer på plats. Där var vi verkligen inte lika kan jag säga.
Han var verkligen inte typen som stod o hänge någonstans i affären och såg allmänt uttråkad ut. För dom har ni väl sett? Alla stackars män som blivit "tvingade" att följa med och handla fast dom egentligen bara skulle vilja var någon helt annanstans.
Titta efter dom lite varstans och jag lovar att dom finns, jag har sett dom.
Lille Joddy poddy var inte alls med på noterna efter jag hämtade honom. Tog med syrran och hon satt med honom nära nära i bilen och han var helt borta. Tyvärr så märkte jag ganska snabbt att tratten var för liten och han kom åt såret. Jag hittade på någon habrovink, men idag fick jag åka tillbaka till veterinären och fixa en större tratt. Han gillar den INTE! Han e skitförbannad helt enkelt, blänger på mig med sina nötbruna ögon som talar till mig----Mammisen, varför gjorde du mig till en transa?? Why, Why, Why