Är det så?

Vissa dagar saknar man verkligen en sambo att dela och ventilera åsikter och tankar med.
Vissa dagar vill man skriva av sig massa saker här.
Vissa dagar önskar man att allt är rosenrött hela dagen.
Vissa dagar önskar vill man vara glad HELA dagen.
Men är det någonsin så för någon?
Eller är det så som man fantiserar om
Att alla har någon vid sin sida
Att man kan vara öppen för alla
Att det är rosenrött alla dagar utom för mig
Att alla är glada o lyckliga HELA tiden
Nej....så är det nog egentligen inte.
Därför önskar jag att morgondagen blir just så bra som jag vill att den ska vara.

Ont i skalpen

Jag har ont i skalpen..inte ont i huvudet!
Har haft en virknål som har åkt in och ut och prickat min skalp x antal gånger.
Med andra ord har jag slingat håret och klippt mig också för den delen.
Var hos min goa frissa Lotta över 3 timmar igår, nu hade jag ju tur för hon körde inte virknålen i huvudet HELA tiden, men en god stund iallafall.
Men fint blev det och 3 kilo lättare på huvudet.

Konsultsjuksköterskan från Linköping ringde idag och ville höra hur vi hade det. Det kändes bra och prata med henne igen. Det var verkligen länge sedan.

Var sen och tjuvlyssnade på barnkören som ska uppträda på Tildas gala. Det kommer att bli jättebra, dom var riktigt duktiga.

Imorgon är det äntligen Källandags igen. Det är inte bra när det är uppehåll en vecka. Jag undrar hur vi ska klara oss över hela sommaren.

Nu tar jag kväll här hos mig. Kram på er alla där ute

Nyheterna.net

Enormt intresse för Tildas hjälpande gala

Fina priser. Arrangörerna Roberth Walve, Annelie Hildingsson, Katarina Borgemo och Matilda Nyberg är glada över oskarshamnarnas generositet. Många fina priser har skänkts till lotteriet på galan.

Foto: Jimmy Larsson

Oskarshamn

Publicerad 120505 06:00. Uppdaterad 120505 06:34.

Intresset för Tildas hjälpande gala är så stort att galan flyttas från Kristinebergskyrkan till Folkets park.

Nioåriga Tilda Hildingsson gick bort i cancer men insamlingen till hennes minne lever vidare.
Vi har tidigare berättat om galan som Tildas mamma Annelie Hildingsson arrangerar den 5 juni tillsammans med Oskarshamns församling och Roberth Walve. Syftet med galan är att samla in pengar till Barncancerfonden.

Många som har skänkt

Sedan planerna blev kända har gensvaret bland oskarshamnarna varit över förväntan.
– Det har varit många som skänkt jättefina och dyra priser, säger Annelie Hildingsson.
– Det finns en stor generositet i Oskarshamn och en vilja att vara med och bidra på olika sätt, säger Roberth Walve.
Intresset är så omfattande att galan flyttas från Kristinebergskyrkan till Folkets park.
– Parken är ett ställe som rymmer mycket folk. Vi hoppas på drygt 500 personer, säger Roberth Walve.

Körsång av Tildas klass

Arrangörerna har fått ihop ett brett program med bland annat streetdanceuppvisning, underhållning med Matilda Nyberg, Oskar Lindwall och Sara Hedlund, körsång av Tildas klass från Norra skolan och konsert med Oskarshamnsbandet Indevotion.

Bara 20 kronor i entré

Genom att sätta ett lågt biljettpris, 20 kronor, hoppas arrangörerna på många besökare.
– Det ska inte kosta flera hundra att köpa biljett till galan. Alla ska kunna komma, säger Annelie Hildingsson, som är jätteglad över responsen från oskarshamnarna.
– Det här är något som ligger många varmt om hjärtat. Det som hände är en förälders värsta mardröm.

Hemsidan för Tildas hjälpande gala hittar du här

Planering planering planering

Idag blev det en lång dag för mig.
Först jobbet, sen vidare för planering inför galan. Ny tidning som var och gjorde reportage.
Det är sååå kul men till slut så kunde jag bara inte koncentrera mig. Huvudet var som en bikupa och när jag kom hem så intog jag soffan en stund.

När vi satt och gjorde planering så stack en liten tjeja in huvudet och hälsa. Det var en kompis till Tilda som hon brukade leka med.
Var inte alls beredd på det och jag kan säga att det kändes i hjärtat. Svalde och svalde och satte på mig leende masken, men inom mig grät jag.
Hu....det känns tufft ibland..

Imorgon ska vi åka till Solstadsström och träffa andra föräldrar som mist.
Vi kommer att åka 4 st härifrån, jag tror att jag behöver det. Få prata med likasinnade och ventilera.
Är väl lika bra att stoppa ner ett gäng näsdukar också misstänker jag.

På Söndag ska jag få bli fin i håret och träffa Lotta igen, det var alldeles för länge sedan. Fy på oss!!

Kram på er alla och ta hand om varandra

Lunch i solen idag.

Känner mig så där lite pirrig i magen idag.
Det var ju första dagen för biljettförsäljningen, har fått en liten uppdatering och jag tror vi är uppe i ca 50 sålda biljetter så här långt.
Blev lite byxis ett tag för jag hörde att en del köpte biljetter för att "sponsra" men kanske inte komma.
Det är kanske inte tanken... nej vi vill ha MÅNGA människor på galan det är just därför priset är så lågt.
Alla ska kunna komma på den här galan.
Vi har fått in massa fina priser från olika sponsorer.
Nu behöver vi lite priser av "mindre värde" också. Lite småplock helt enkelt.
Småleksaker, pysselsaker... etc.
Det löser sig säkert vi har ju lite tid kvar innan galan.

Blev bjuden på go lunch idag hos en fd kollega från Scania. Goa Birgitta! Det var länge sedan vi sågs och hon är ju bara så härligt och glad att umgås med.

Vem kan inte motstå jordgubbar och glass...

och en go sallad?

Satt ute på hennes altan och attan vad solen stekte. Nu är jag som vanligt så där snyggt rosa.
Sen efterlyser jag tips hur fasiken man blir brun på benen??
Rosa i nyllet och fläckvis rosa på armar och kritvita ben!! Inte snyggt, men hur gör man????????

Det går om man bara ger sig sjutton på det

Var hos Maria och hämta min bricka som jag gjorde, Den blev jättefin! Hoppas ni ser en liten skymt av den under buren.
Mina fina vänner tyckte att jag var lite väl brutal i min skakning av "smeten", men då kan jag upplysa dom om en  sak. Den blev så len o fin att den till och med blänkte!!!

La dit några hjärtan också som jag gjorde i en istärningslåda.

Emmy och jag tog oss en tur ut till Min trädgård också, jag var så sugen på pelargonior så min sociala fobi fick stå åt sidan. Inte helt bekväm med att gå in, men jag använde mig av några verktyg som min kloka sjukgymnast har gett mig och vips så hade jag handlat det jag skulle ha.

Man vågar väl inte ställa ut dom än, så dom får stå inomhus o gona sig lite.

Ditt o datt

Lördag morgon och min lilla lilla "söta" vovve ville jättegärna gå ut och kissa kl 06.00.
Märkligt för när jag somnade igår kväll tänkte jag, åhh imorgon ska jag sova länge, men ibland har man inget val.
Kan väl tillägga att jag somnade om en liten snutt igen. Vaknade av att jag drömde om att jag stod på en pall och hittade massa pysselsaker som Tilda gjort ovanpå exets kylskåp.
Givetvis så hade jag varit ledsen för jag var helt blöt om kinden.
Det är andra gången den här veckan jag vaknar av att jag gråter och har drömt om Tilda.
Kanske är det pg a att hennes sak och namn är runt mig hela tiden just nu.
Galan spinner på och idag var det ett reportage i tidningen. Väldigt bra skrivet och Jordan var jättesöt på bilden. Att jag skulle vara med var ju en miss...

Igår fick vi ett jättebra besked. Om det blir många som vill komma den 5/6 och vi märker att vi inte får plats i kyrkan så har vi fått ok om en större lokal.
Det känns skönt, för man vill verkligen inte neka någon att komma.
Biljetterna kostar bara 20 kr och det är ett medvetet val. Tycker att det är bättre att många kommer och deltar än att det ska sållas pg a att en del helt enkelt inte har pengar.
Nej, detta är ett evenemang för ALLA som vill.

Inom kort så finns det även en hemsida som vi har fått skänkt också.
Just nu är den under konstruktion, men på måndag ska den vara klar.
www.tildasgala.se

Sen vill jag verkligen tacka alla sponsorer för att ni är så enormt underbara som hjälper till.
Ni kommer att bli presenterade på hemsidan.

Utan er = ingen gala

Max 2 saker sedan vila!

Nu snurrar det rejält med allt möjligt som händer.
Det hade det inte gjort om allt hade varit som förut men nu är det ju inte det.

Jag försöker hålla mig till max 2 saker varje dag. Jobbet är prio ett. Det är bra för mig och jobba kommer jag att göra tills jag är lite äldre har jag nog tänkt.
Det blir alltså först jobb sedan 1 annan aktivitet. I går var det jobb och sedan fika med en vän som jag inte träffat på länge. Däremellan blev det gala föreberedelser.
Idag var det också jobb och sedan date med min fantastiska sjukgymnast som också också är min terapeut. Vi stärker mitt knä och min själ samtidigt med promenader där det kan vara en utmaning för mig.
Ett mycket bra arbetssätt.

Fick också besök av en fotograf för tidningen, tyvärr. Hatar verkligen och sitta där och titta in i kameran, titta hit och titta dit. Nej tacka vet jag när jag får stå bakom kameran i stället.

Reportage om galan kommer på lördag.
Emmy har suttit här och ringt runt till butikerna och tiggt priser till galan i eftermiddag.
Tycker faktiskt att dom flesta är väldigt givmilda. Känns bra.

Imorgon ska jag återigen knådas hos Mia, jag undrar om jag kan köra hem själv den här gången....

Fortsättning på arbetet inför galan

Äntligen kunde jag ta mig till Källan igen. Det känns som om det var evigheter sedan jag var där.
Så härligt att träffa alla igen.

Förra veckan började jag jobba 50 % och nu börjar det kännas rejält.
Igår på jobbet bröt jag ihop fullständig. Tårarna bara forsade och hela kroppen skrek av saknad!
Måste säga att det är ju tur att jag jobbar där jag jobbar.
Här kan man verkligen bryta ihop utan att någon höjer på ögonbrynet.
Det finns förståelse till 100 %.

Idag känns det bättre och Källan är verkligen ett rehabiliterings hål!

Ser ni loggan här ovan? Visst är den underbar?
Vi jobbar vidare på galan och idag hade jag en av dom lokala tidningarna här som ska skriva lite om galan.
Det var en "gammal" vän som kom hit och intervjuade. Så trevligt att ses igen, för det var verkligen inte igår.

Som jag har sagt förut..glöm inte att skriva in dagen in almanackan och kom! Jag lovar att ni inte ångrar er!
Alla pengar som samlas in under kvällen kommer att oavkortat att gå till Barncancerfonden.

Betong AB

Dagen D stundade, dags att äntligen fälla den gamla brungröna cypressen som snott solen på altanen.
Bror min kom ner vid 10-tiden i full mundering och sågade för glatta livet.
Jagade upp Ricky som fick det delikata uppdraget att släpa bort alla kvistar till komposten.

Så nu kan jag äntligen få lite sol på nästippen innan klockan halv fem om man har tur.

Eftermiddagen/kvällen tillbringade vi i Marias växthus med att leka med geggamojja...eller snarare sagt finbetong.
Äntligen kunde jag vara med och leka lite. Försökte mig på både en bricka, lite prydnadshjärtan. Vi får väl se om några dagar vad slutresultatet blev.
Här kommer lite bildbevis.

 Östermalmsdamerna fick vara med en liten stund

Blanda blanda

Överläggning

Geggamojjan

Förbereder ett fint hjärta

Lite färdiga dekorationssaker

Fint!

Förberedelse pågår

En glad Camilla

Om några dagar så hoppas jag att jag kan visa slutresultaten av våra alster.

Sjukvården i Oskarshamn del 1000456873

Det ångar ut från mina öron, jag vet inte var jag ska göra av min ilska!
Jag önskar att ni som läser detta för det vidare.. i alla kretsar.

Orkeslös, lealös och skit slut i huvudet och överallt.

Min mamma har haft vad hon har trott ischias sedan drygt en månad tillbaka.
Hon har besökt Vårdcentralen x antal gånger, kiropraktorn x antal gånger och nu senast sjukgymnast.
Vårdcentralen skriver ut piller och starka sådana också. Kiropraktorn har försökt med laser och sjukgymnasten konstaterar att det behövs läkarutlåtande för hennes problem. En röntgen och vidare behandling.
I natt hade hon så ont att hon mestadels av natten varit uppe och vankat fram och tillbaka.
Vid 11-tiden idag ringer hon mig och står inte ut! Hon kan inte sitta eller ligga och allt gör ont.
När jag kommer upp till henne ringer vi 1177 och där tycker dom att hon ska åka till akuten i Västervik. Problemet är att hon inte kan sitta i en bil så länge.
Då ber dom henne ringa ett telefonnummer och be om en transport med ambulans fast att det inte är akut.
Det gör vi men efter en lång stund så ringer dom tillbaka och säger att dom inte har någon transport, dom är i Linköping. Hon ber oss därför ringa beställningscentralen och beställa en liggande transport. Jag ringer dit och då meddelar damen (som nog borde byta jobb) att en vårdpersonal ska ringa och intyga om att mamma VERKLIGEN behöver en liggande transport.
Sen påpekar hon noga för mig att dom EGENTLIGEN inte har akuta liggande transporter.
- Det kan ta flera timmar...bara så du vet det!!
Då började det pysa ur öronen....
Jag ringer tillbaka till 1177 och frågar vad dom har för åtgärdsplan, eller plan B när sådant här händer. Då svarar den söta rara sköterskan att - Det finns säkert men jag vet inte det.
- Men visst är väl det här inte första gången det händer, säger jag?
- Nej, det har inträffat förut, svarar hon.
Jag nästan känner hur pinsamt hon tycker detta är. Jag vet att dom gör sitt bästa och får tyvärr ta skiten för vad våra politiker har ställt till med.
Återigen KATASTROF!
Jag frågar "söta sköterskan"- Vad ska vi göra?
Hon svara - Jag vet inte..........................
Jag säger - Tack och lägger på. Jag är inte arg på henne och höjer inte rösten.

Klockan är nu över 14.00 och vi står fortfarande och stampar på ruta 1.
Mamma helt förtvivlad, går och vankar fram och tillbaka.
Nu uppmanar jag till någon form av reaktion, från alla som varit med om liknande saker i Oskarshamn.
Jag lider med personalen som måste ta skit som dom själva inte orsakar, jag lider med alla sjuka människor och då framför allt äldre som blir bollade både hit och dit.

Jag blir helt fullkomligt tårögd och stum.

Ingen glömd..

Nej nej jag har inte glömt er!
Jag har bara börjat jobba halvtid :-)
Det känns jättebra, men oj så trött jag blir.
Känns lite som att lära sig att cykla igen, vingligt och en aning ostadigt men super kul.

Vi kör utvecklingssamtal på jobbet så det kommer in lite kollegor också. Jättekul att se dom igen.
Slänga några ord och kramas lite.

Har kommit igång med sjukgymnastiken också och hon, min sjukgymnast är väl bara så go. Min klippa i mitt ostadiga liv. Om du läser det här kan jag tala om att jag gick en liiiiiten runda alldeles själv idag.

I eftermiddag hade vi mötet om galan som vi skulle haft för några veckor sedan.
Har några samtal att ringa och i början av Maj ska försäljningen av biljetterna börja.
Vi är väldigt osäkra på hur utgången kommer att bli....så här långt så har vi ca 150 sittplatser, kommer det bara ett få eller blir det över 150 st???
Affischer som ska tryckas, annonsering, lotteripriser och andra gåvor som ska in.
Ja, det är en hel del men det är sååå kul!

Nu ska jag bänka mig framför tv:n och slöa.

Kram på er!

Nöjd med dagen

Klockan 06.00 är inte en kul tid att vakna en Lördag.
Lilla vovven mådde dåligt och kräktes, kanske inte så lustigt när han envisas med att äta gräs.

Slumrade lite men kunde inte somna om. Tog med mig Jordan ut till Maria. Hon hade varit så gullig och gjutit lite åt mig i och med att jag inte kunde vara med när det skulle göras.

Så här fint glittrade havet på förmiddagen

Lite av allt som dom hade gjutit

Jordan var med i växthuset

 Tog en liten fika i hennes växthus, så mysigt!

Sen har jag flängt runt mest hela dagen, jag har varit pigg och då passar man på.

Imorgon tänkte jag ta en tur till graven och sätta dit det fina hjärtat som jag fick med mig hem idag. Hålet passar perfekt för ett gravljus. Funderar lite på vilka växter som skulle passa.
Det är kanske lite vågat att plantera annat än penséer än?

Ny energi

Så! då var man igång igen!
Underbart att se nya vita väggar mot MINA vita väggar som jag synligt granskat nu alltför länge.
Nu börjar min 25% arbetstid nalkas mot sitt slut och jag går upp till 50% i slutet av månaden.
Det känns fortfarande ok och så länge den känsla finns så är det toppen.

Var och kikade på Emmy o Philips lägenhet efter jobbet, den kommer att bli jättefin när dom fått i ordning.
Precis lagom stor för dom. Jordan har varit där nu i några dagar, men han blev jätteglad när när jag kom.
Dom följde med hem en liten sväng och hämtade lite gardiner som kanske kan passa.

Hade fortfarande energi kvar så jag tog tag i ett skåp som behövde rensas.
Det var Antes gamla papper som jag inte haft ork att ta tag i. Har helt enkelt bara slängt in dom i skåpet och stängt dörren.
Jag får helt enkelt ta vara på dom gånger man har ork för detta rensande.
Tildas saker har jag inte ens tänkt på, men det kommer den dagen när jag orkar med det också.

Nu blir det lite tv innan sängen.
Må gott och ta hand om er!

Liiiiiiiite till....

Nu äntligen kan jag känna att "sjukan" är på väg ur kroppen.
Fortfarande en förbaskad hosta på nätterna, men den lär väl vara kvar ett tag till.
En dag till hemma, sen ska jag baske mig tillbaka tillbaka till jobbet igen.

Fick en present av min kära dotter igår.

Mina favvochips!! Direktimport från England.
Dom ska avnjutas när smaklökarna har kommit tillbaka igen. Man ska känna vinägersmaken ordentligt så att hela tungan krullas i munnen.

Var på VC idag och tog bort mina stygn på knät i morse.
Träffade på min lärarinna årskurs 1-3. Söta Gunvor, hon såg pigg ut tyckte jag. Hann och slänga några ord till henne i väntrummet. Ja det var ju ett tag sen man gick i 1:an, men jag minns det som igår.
När man gympade i mörkblå gympadräkt och vita sockeplast. Bytte "bilder" på rasterna och hade man tur kunde man kanske få en ABBA bild.
Härliga tider!

Så som sagt....snart så är jag på benen på riktigt igen.

Fortfarande sjuk

Precis som rubriken talar så....
Och när man är sjuk så vet ni också att det händer absolut INGENTING!
Tomt, blankt...man hostar, snörvlar och bannar halsen som svider och gör ont varje gång man sväljer.
Nu om nåt märker jag hur mycket man sväljer varje dag, och det gör lika ont varje gång.

Igår var det påskmiddag hos pappa, men jag fick gott stanna hemma.
Ricky fick med sig en burk med mat till mig, så det får jag försöka smaska på idag istället.

Så mycket mer blir det inte från mig...over and out....

Sjuk

Har inte orkat skriva på några dagar nu för jag är sjuk. ÄNTLIGEN, kan man kanske säga.
Efter att ha varit sådär halvdassig så var det skönt när febern börja stiga.
Det ska ju ta kål på bacilluskerna.
Men jag har så vansinnigt ont i halsen så jag ska till VC nu i eftermiddag. Lika bra och kolla om det är halsfluss.

Har varit helt orkeslös så datorn har fått vila lite från mig, har inte orkat kolla film eller något alls, men idag känner jag att det har släppt med febern ialla fall.

Måste bara tala om att jag vaknade imorse av att Tilda ringde till mig i drömmen, det var verkligen hennes röst. Helt otroligt.
På tal om Tilda så håller planeringen för galan på för fulla muggar. Så många engagerade människor.
Vi har musiken för kvällen klar. Katarina från Källan var och pratade med Tildas klass i Onsdags och dom blev helt lyriska över att få hjälpa till.
Någon sa att- Vi har två bilar hemma, vi kan sälja en och skänka dom pengarna...mm
Det ska bli spännande och se slutresultatet.

Tänker inte skriva så mycket mer för jag orkar inte...men jag är snart på benen igen och då blir det lite längre inlägg. Tills dess så får ni ha en jättefin SkärTorsdag.
Väntar spänt in några små kärringar som jag hoppas kommer och knackar på senare idag.

Min egen lilla ängelpåskkärring

Varför kan ingen svara...

Det har varit en sorglig dag idag.
Har pratat med 2 änglamammor, som dom, liksom jag saknar våra barn så otroligt mycket.
Man kan bara inte förstå hur många fina barn och ungdomar som har gått en för tidig död till mötes. Lämnat nära och kära bakom i detta svåra och hemska.
Vissa dagar känner man bara en sån sorg och uppgivenhet. Varför, den frågan ställer man sig just såna här dagar.
Men det finns ingen som kan svara, man möts av en tystnad. Man slänger ut frågorna i luften, till någon som man inte vet vem.
Vet att man inte får svar men ändå så frågar man.
Hur är det möjligt? Varför? Varför just mitt barn? Man tigger och ber att få dom tillbaka, om så bara för en liten stund. Att få ha dom nära och känna dom fysiskt.
Men tystnaden är som en vägg där dina ord bara studsar tillbaka.

Just en sån dag är det idag....också...

Kalops och tankar

Idag är den en sån där dag när jag tänker på Tilda mest hela tiden.
Jag tänker och det vattnas i ögonen, men det blir inte frustrerat.
Sorger ter sig så olika från dag till dag, gång till gång.
Vissa dagar är det helt frustrerande, man gråter med hela kroppen, snoren rinner och man hinner inte torka sig varken i ögonen eller under näsan innan det bara rinner på igen.
Det är inte tal om att använda en sketen pappersbit, utan då är det handduk som gäller.

Men idag är det en annan sorg. Tankarna går till henne och man känner en saknad långt inne i kroppen. Det är så svårt att förklara men ni som har förlorat tror jag kan känna liknande känsla.
Man kan fungera sådana dagar, men tankarna är någon annanstans. Men då får man ta det lite lugnare och låta det vara så.

Jag har iallafall lyckas att få till en gryta kalops, som jag tänkte bjuda den numer utflyttade dottern och pojkvän på.

Nu står den och puttrar och gonar sig på spisen, där ska den få stå länge.....

Då kan jag vila mitt knä mellan varje grytrörning. Jag försöker vara uppe så mycket som jag kan för att jag är som vanligt livrädd för propp.
Men jag måste säga att jag har inte ont alls, det är lite stelt och svullet men förvånandsvärt lite.
Fick med mig några starka saker hem, men dom har jag inte tagit. För det första har jag inte behövt det och för det andra fick jag höra om hemska biverkningar och det vill jag inte ha.

Så nu ska jag ta mig en runda till köket igen och röra runt och sen ska jag minnas allt det goa med min lilla ängel.

Nu är det gjort!

Jag har märkt med mig själv att när det är jobbiga saker som jag ska göra vill jag helst inte tänka på det, inte blogga inte göra något alls egentligen.
Nu har det varit så...
Idag gjorde jag det som jag borde ha gjort för några veckor sedan. jag har opererat mitt knä!
Bestämde mig tidigt i veckan att jag skulle göra det.
Ringde ortopeden och jag fick tid redan idag.

Där och då börjar jag att bearbeta detta i mitt huvud, jag liksom går in i mig själv med mina bekymmer och oro. När jag väl har bestämt mig för saker och ting vill jag ALDRIG vänta, jag vill göra det NU.
Sitta och vänta, stå i kö, vänta på trafikljus som ska slås om är en mardröm för mig.
Oron liksom kryper i hela kroppen och det är skitjobbigt.

Tyvärr så fungerar ju inte samhället efter mina behag och begär, då vore ju livet väldigt lätt att leva.
Jag måste anpassa mig till samhället.

Hur eller hur så är jag alltså nyopererad och dom konstaterade att det var en meniskskada. Dom städade och fixade lite.
Hade en underbar sköterska som tog hand om mig, klockrent! Tack snälla du för att du tog hand om mig. Vet inte om du läser här men jag vet att du känner dom som gör det.

Nu ska jag vila mig lite och försöka få narkosångorna att försvinna.

Ha en riktigt skön helg alla där ute

Nu är stenen på plats

Nu är stenen på plats!
Hon önskade sig en vit sten med guldtext.....om det inte var för dyrt....
Vi tog den ljusaste som fanns, även att texten knappt syns. Allt för vår lilla ängel.

Det kändes tungt att se den, att känna, det knöt sig i magen.
Nu ska vi sätta fina blommor och pynta. Min lilla fisunge.....

Det var ju inte så här det skulle bli, fy fan för denna cancer.
I går när jag tittade på Sofias Änglar så rann tårarna konstant, dom gick igenom samma sak.
Deras lilla fina unge klarade heller inte sin resa.

Nu känner jag ännu mer kämpaglöd inför insamlingen till barncancerfonden.
Alla pengar hjälper till, så öppna plånböckerna nu och skänk en slant istället för ett extra påskägg.

Kram till er alla

Första grillen för i år avklarad

Ricky och Philip stod för grillningen

Så här mumsigt blev resultatet

Lite kallt var det nog allt, maten fick avnjutas vid köksbordet istället för på altan.
Men attans det smakar mumma med grillat.
Lite klyftpotatis med timjan, sallad och tzatziki fick också samsas på tallriken.

Nu är man PROPPMÄTT och så många knop mer idag blir det inte.
Benet mår lite bättre och det tycker jag om :-)

Fick en gåva till lotteriet av en go granne idag, tack snälla Susanne.
Imorgon väntar ny vecka och nya utmaningar....

Agera och gör!

Ikväll har jag återigen fått känna av denna sjukvård i vår lilla stad som INTE fungerar.
I morse när jag vaknade hade jag ONT i mitt fina halvfungerande höger ben.
Tänkte att om jag går och står mycket så blir det nog bättre, men så var det inte riktigt.
Visste att det inte var något dödsallvarligt, men som ni alla vet så for det där ordet "propp" igenom mitt hypokondriska huvud lite då och då.

Hela dagen gick och jag blev inte bättre utan det gick lite åt fel håll.
MEN vill ju egentligen inte in till sjukhus så jag ringde 1177 för att höra mig för lite.
Hon tyckte att det var lika bra att åka till Jourcentralen som numer ligger på min vårdcentral. Åk direkt säger hon.
Japp så fick det bli. ålade mig ut till bilen och sonen baxade in sin halte och lytte mor. Väl framme vid vårdcentralen så KOM VI INTE IN!!! Nej nej ...jag var INTE inbokad.
Nehej och var i helvete ska jag åka då?
Jag blev totalt tvärförbannad och skrek till sköterskan som påtalade i dörren in till Vårdcentralen att jag skulle ringa 1177. Men jag hade ju det!!!!
Visade mig inte från min bästa sida utan jag sa..eller snarare skrek..-Måste man dö för att få komma in till en doktor eller??

Jag sa till sonen att styra kosan mot akuten istället, men lite vett iskallen hade jag nog iallfall, för jag ringde upp 1177 igen.
Då kom tårarna..Vart ska jag åka?
Hon på 1177 fick ringa VC igen och där sa dom att systemet inte var uppdaterat! 1177 hade alltså bokat in mig kvart i 9 och nu var klockan 21;22,
Vad är det för system som inte visar relavanta uppdateringar?
Nu fick vi köra tillbaka till VC igen och vi fick komma in!!

Ingen proppvarning MEN en rejäl kramp och ev en ofarlig cycta i knävecket. Inget farligt men väldigt smärtsamt. Fick med mig lite droger hem så nu väntar jag på att jag ska bli knarkad som Tilda sa.

Men hallå i havet, tänk om jag hette Agda 87 år och inte ägde en mobiltelefon. Säg att jag bodde några mil utanför staden. Skulle jag då åka hem igen och ringa 1177 för att få beskedet att "systemet inte var uppdaterat". För det första kanske inte Agda 87 år inte ens vet vad "system" betyder?
Nej nu jäklar politiker!! Gå nu samman och gör något vettigt av detta!
Jag ber på mina bara knän...eller åtminstone ett av dom att ta tag i problemen som finns i vårt landsting. Koncentrera Er och tänk till. Fråga befolkningen som bor i kommunen, dom som uttnyttjar vården. AGERA NU!!

Bidrag...gåvor

Nu börjar galan sakta men säkert ta form. Pusselbitarna faller på plats mer och mer.
Tänkte göra det här inlägget som en liten vädjan att OM ni vill bidra till något på Galan så går det jättebra :-)
Vi söker priser till lotterier, det kan handla om allt möjligt.....
Ni som kanske har en speceriaffär kanske är intresserade att sponsra till fikat?
Fortfarande är det lite förfrågningar ute på vissa saker som ska "hända" på galan.
Det är mycket som ska klaffa, men som sagt vill ni skänka något så är ni såååå välkomna

Maila mig gärna i såfall.

Behagligt

Visst är det underbart när alla skriver hur VARMT det är på FB idag, alla är glada och lyckliga. Vårkläder som åker fram, solglasögon som rotas fram ur lådorna.
Man sitter och lapar sol ute på altaner, balkonger och diverse ställen.
För det ÄR verkligen varmt! Satt mot en husvägg hos Camilla i förmiddags och njöt.
En kopp kaffe och hundar som springer ute på gräset.

Vacker vy var det också.

Satt inte länge för jag hade lite jobb också som skulle göras.

Lite trist på min altan nu för det står en en och skymmer solen. Förhoppningsvis kommer bror och sågar ner en bit på den snart. Det är ju nu det är som skönast att sitta i solen, innan det blir sådär olidligt hett.

Imorgon är det fredag och en ny vecka är avklarad. Jag är bjuden på lite tjejfest med många som jag inte känner. Vill gärna gå och jag ska försöka ta mig dit också. Det får bli nyktert med min lilla flyktbil utanför ....... Det gäller ju som sagt att tänja på skyddsramen lite.

Boka den 5:e Juni!!!!

Vaknade redan klockan 7 i morse, men var sjuuuukt trött. Kunde inte somna om så jag låg och sov räv en stund. Idag skulle Källangänget samlas på Fredriksbergs Herrgård.
Vi började med fika och en massa sorters hembakade kakor och bullar.
Som vanligt har jag så svårt att äta ute bland folk så det blev ett par bett på en bulle, men det gör ju inte så mycket för jag ska ju inte äta sånt ändå.
Över fikat fick vi historien om Fredriksbergs Herrgård berättad för oss, spännande! Vid fikat så pratade vi även om det vi har tänkt oss om Tildas fond.

Vi har bestämt oss för att hålla en Tildas hjälpande Gala den 5:e Juni!!
Galan ska inbringa en hel del pengar (hoppas vi) som ska oavkortat gå till Barncancerfonden :-)
Det blir en hel del musik, uppträdande, lotterier, fika, korvgrillning och en del annat.
Allt är fortfarande på planeringsstadiet men jag har stora förhoppningar att vi ska ro iland detta.
Goa Källanmedlemmar och en del andra hjälper till med diverse saker.
Fasiken vilken tur att Ni finns!!!!
Så nu ska det raggas sponsorer för priser, korv, fika, speaker och massa annat.
Det är Tildas hjälpande gåva och kyrkan som gör detta tillsammans.
Jag tror att Tilda skulle gilla detta och det är huvudsaken för mig :-)
Så nu får ni hålla utkik och boka in den kvällen. 

Efter Fredriksberg så var det jobbatid och det var kul att träffa lite kollegor som kom dit och skulle ha möte. Det var så länge sedan.

Jag måste medge att jag fortfarande är VÄLDIGT öm efter gårdagens "lätta" beröring.....men det gör gott och det är huvudsaken.

Nu ska jag lägga huvudet på kudden och sluta mina blå (eller dom kanske är gröna eller melerade) och sooooova. Natti natti och som Tilda alltid sa -Godnatt min skatt

Orkan både på land och i skallen

Vilken orkan eller tornado eller vad det nu var som hände i morse. Herregud har inte sett något liknande.
När jag kom hem efter jobbet kikade jag ut på baksidan och oj oj där låg studsmattan på grannens tomt. Rakt i deras jordgubbsland!!
Nu är ju mina grannar snälla så det var ok, Peter tyckte att den kunde ligga kvar där tills det hade slutat blåsa.
Skämsmössa på.....

Har roat mig lite med att byta lite bakgrund och header på bloggen, det är lite kul att byta men grejen är den att jag ALDRIG kommer ihåg hur jag ändrar saker från gång till gång.

Idag började min rehabilitering av min nacke, oj oj oj det var inte nådigt.
Mia behövde knappt röra mig förrän jag blev illröd på ryggen. Vissa ställen gjorde RIKTIGT ont!
Men det var bara och trycka ner huvudet i bänken och gilla läget.
Efteråt så var jag så yr så stackars Mia fick köra mig hem.
Det kändes som jag var på värsta Viking Line kryssningen, det gungade rejält och inte en uns alkohol hade intagits.
Nu hade det mojnat lite, men en tendens till huvudvärk har kommit istället.
Nu vet vi att det är där det onda sitter och nu fortsätter vi på samma ställa, men nästa gång tar jag med mig en chaufför!

För övrigt tycker jag att dagen har varit bra, inga sviter sedan gårdagen.
Brukar inte älta saker och ej heller detta.
Nej snarare så har jag skrattat mycket idag och framför allt efter mangligen av Mia.

Nu ska jag bänka mig framför det Okända, får inte missas. Hörde en fågel viska att det var Pierre idag.

Så stor Kram till er alla därute

Ska inte......men det är svårt......kan liksom inte låta bli

Jag vet....jag ska inte lägga ner energi på vad andra skriver till mig.
Jag vet....att jag bara ska skaka av mig det.
Jag vet....att jag inte ska svara tillbaka
Jag vet....att......MEN, nu är det omöjligt för mig att nonchalera det.

-Du har ett helvete men om du hade sett lite mer till Ante så hade han levt idag.
-Annelie han älskade aldrig dig
-du hade inte en aning om hans proppar då hade du påtalat det direkt när Ambulans kom och det gjorde du inte. Då hade han överlevt
-Du ska bara lägga ner Ante och fixera dig på Tilda för Ante dog på din okunnighet.

Det här är ett axplock på vad jag har fått skrivit till mig idag
Detta är då skrivet av en som signerar sig som ett gammalt ex...återigen. Inte samma som förra omgången. Att han var en bra man det vet jag, men det är ju tragiskt att dessa ex...ska hoppa på mig om allt möjligt skit.
Dessa ex har också en förmåga att heta olika saker hela tiden. Det kan vara Lena, Sara, Musse Pigg eller Grace Kelly.

Det här är verkligen helt sjukt!! Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta eller gå till polisen.
Allt detta pg a att jag reagerade på vad "någon" skrev på Antes FB sida.

Jag tål mycket men nu är det nog! Hur är det möjligt?
Jag är ingen martyr vill heller inte få medlidande, jag vill bara visa hur illa det kan bli.
Det jag skrev på min inlägg http://legoblomma.blogspot.se/2012/03/f-yu.html är så som jag uppfattade det.
Andra uppfattade det också så, tyvärr så var kommentarerna från FB borttagna morgonen efter dom skrevs.

Min blogg är min öppna dagbok,alla kan ta del av den. Jag har liksom valt det.
Alla kan kommentera positivt som negativt, MEN det får nog finnas en rimlighet med dom.
Nu fick jag som tur är "NN" att skriva till min mail istället för här på min blogg.

Ante skulle vända sig i graven om han visste vad dessa kärringar håller på med. Kan man inte bara vårda hans kära minne och vara nöjda så?

En diskussion som lätt blir en monolog

Snälla ni som berörs av mitt inlägg om personer som har åsikter om min sorg.
Använd inte min blogg att försvara er, maila mig gärna direkt så att jag har en chans att svara tillbaka. Min blogg använder jag till att dryfta mina tankar och åsikter.
När man skriver en blogg så får man ibland kommentarer av människor som har en annan åsikt, det är helt ok.
Men om det ska bli en "långkörare" och inte en monolog så vill jag gärna kunna skriva tillbaka.
Som det är nu så vet jag ju inte ens vem som skriver ibland och det kan jag tycka är väldigt tråkigt.
Det är så lätt i dagens mediavärld att kunna debattera anonymt, men det är liksom ingen utmaning.

Om man har saker man vill säga så är det mycket trevligare att ha ett namn på personen i fråga.
Så var så snälla att ta det i min mail istället. Ni vet vem ni är, så gör mig den tjänsten är ni snälla.

Skrivkramp

Har känt mig väldigt trött sedan igår. Orkeslös och inte alls på bettet.
Vaknar varje morgon med täppt näsa och rosslande bröst. Allt eftersom dagen går så blir det bättre, men tröttheten finns kvar.
Man kanske ska häva i sig ett ton med uppiggande örter eller nåt?

Tack Gunilla för kommentaren nyss, tänkte på dig idag och att det är dags för en ny tid snart. Jordan är fortfarande duktig men det finns en del som skulle behövas finjusteras. Jag ringer dig i veckan.
PS: Har rekommenderat dig för andra, för du är ju så duktig!

Har lite skrivkramp idag så inlägget blir inte långt, man ska ju skriva när man har något att skriva om inte för skrivandes skull, det brukar inte bli så bra då.

Kanske jag har något jätteintressant imorgon istället, vem vet? :-)

Brainstormning

Jag har lovat mig själv att försöka hålla Tildas fond levande så länge som det bara går. Vill försöka få den att inbringa rejäla pengar till Barncancerforskningen.
Har funderat lite hit och dit hur man skulle kunna göra för att få skjuts på den ordentligt.
Nu tror jag nog att en ide och en tanke har börjat ta form.

Idag satt vi 3 st hemma hos mig och spånade och planerade och i tanken och i drömmen har vi kommit långt. Nu ska vi bara strandsätta det också.
Jag vill inte berätta hur ännu för inget är klart ännu, inte på långa vägar.
Men skelettet är klart.

Det ska bli så kul att skrida till verket!! Jag är helt säker på att Tilda är med och roddar där uppe också.

Imorgon är det Fredag igen! Herregud veckorna flyger fram.
Jag hoppas på lite fint väder, min tvättkorg är överfull och jag ska tapetsera hela trädgården med ren tvätt. Skulle behöva tvätta bilen inuti också, byta däck etc meeeeeen vi får se hur mycket lust jag har. Byta däck kan jag säga direkt att jag INTE gör.
Det finns folk som har det som yrke och dom får jättegärna göra det jobbet åt mig.
Dom stackarna ska ju också överleva, sen brukar man ju få en god kopp kaffe när man väntar. För att inte tala om en liten pratstund med Herr Berggren, som alltid är så glad och pratsam.

Nu ska jag luta mig tillbaka och spinna vidare på projekt som jag verkligen, verkligen hoppas att dom blir av.

Val i livet

Fick en kommentar på mitt inlägg där jag var "lite" irriterad.
Anonym skrev om val i livet. Jag förstod inte riktigt kommentaren, men just det där med val i livet är ganska intressant.
Du har så rätt att vi har val i många fall hur vårt liv ska se ut.
Vi kan välja, vänner, yrkesbana, make/fru och massa annat. Jag tex, har valt att leva vidare efter mina sorger, men jag hade också valet att INTE göra det.
När jag väljer kommer det också till en massa annat och jag väljer hela tiden.
Vi tar mig som ett exempel.
Jag har valt livet, men då måste jag också hur svårt och hur ont det än gör också leva.
Jag väljer att varje dag kliva ur min säng, jag väljer att vilja försöka komma tillbaka till det "normala" livet.
Väljer att pressa mig lite extra för att kunna göra saker som jag tycker om.
Väljer att gå ur min trygghetsbubbla och känns otryggheten. Det jag inte klarar ena gången kanske jag klarar nästa gång.
Man tränar hela tiden för att hoppa lite längre, springa lite fortare.....
Men jag VÄLJER detta, att utsätta mig för det för att jag har VALT att leva.

Sen finns det saker som man inte kan välja, ex sjukdomar, död och en del annat. Där har man som man ofta säger, inget val! Tragiskt och helt orättvist.

Många gånger om man tänker till lite extra så har man faktiskt ett val. Ett val som kan avgöra hela din livssituation och hur du mår.

Valet du gör kan få dig att må riktigt dåligt för stunden men i förlängningen blir till något riktigt bra.
Valet du INTE gör blir oftast inte något bra vare sig nu eller senare.

Kan mina teorier stämma kanske, eller är det helt fel?

Kommunikation

Uppe i ottan idag. Alla sov som stockar när jag smög mig upp, försiktigt för att inte väcka någon.
Inte ens Jordan tittade fram under täcket.
Smög mig iväg till jobbet kl 8.00 och bestämde mig för att ta ett förmiddagspass.
Det var ju Källan dags idag och jag kände på mig att det skulle eventuellt dra ut lite på tiden.
Idag var det besök av Minette Borgemo som pratade om kommunikation.
Hon delade med sig erfarenheter av sitt arbete inom kriminalvården, där kommunikation är en väldigt viktigt del.
Vi bombarderade henne med frågor och ibland snöade vi in oss med varandra och som ni vet om så är det inte direkt ett tyst forum.
Mycket intressant hur vi pratar med varandra och vad som vi tycker är viktigt i en konversation.
Ni vet, ögonkontakt, delaktighet osv.....hmm spännande.
Minette är också en sån där superpositiv människa som man bara blir glad av att se. Så tummen upp för en bra föreläsare!

Det blev också några nya och nygamla medlemmar till Källan. Nu känner jag mig helt plötsligt "gammal". Jag kunde se deras nervositet, precis som jag kände första gången jag var där.
Men det släppte efter ett par gånger och nu känner jag mig så trygg så trygg.

Fick nöjet att skjutsa hem en av dom "nya" och vi blev sittandes i bilen en lång stund och pratade precis som vi känt varandra i hela vårt liv.
Märkligt att det känns så ibland, man bara klickar liksom.
En stark människa som jag ser upp till och önskar allt gott.

Jag tror aldrig jag har träffat så många positiva människor som har smärtor av olika dess slag. Som ser ljusglimtar i det mörker som så ofta finns. Som kämpar för att klara av sin dag.
Stöttar varandra och ger sin energi till så många.
Jag vet att jag inte alltid kommer att vara sjukskriven, att jag en dag ska komma till ett normalare liv. Men för vissa kommer det inte att bli så men ändå så kämpar dom. Det är underbart att se!

Nästa vecka är det rundvandring på Fredriksbergs Herrgård som står på schemat.

Det sägs att det inte är helt spökfritt där och det gillar jag ju.
Kanske kan man bli guidad av Herr Cederbaum själv i egen hög person?

F%&?k Y%u

Japp precis så skrev jag till en idag.
En människa som behagar att tala om för mig att det är dags att sluta sörja.
Att gå vidare och leva ett annat liv.
Jag är så himla arg och samtidigt så förvånad att man ens har mage att skriva så.
Det började med att personen i fråga bad mig lägga ner Antes FB sida. Hon känner honom så mycket bättre än mig, så hon visste att han inte ville ha den kvar....hävdade hon.
När jag inte ville det så tyckte hon att det var min PLIKT och att jag var patetisk.
Hon menar att jag var inte ensam om att förlora ett barn och nu skulle jag gå vidare.

Allt detta gör mig så heligt förbannad så jag har helt enkelt inte ord. Gissa om hon snabbt försvann på min FB lista? Där vill jag ha människor som jag tycker om och inte idioter.
JAG bestämmer när jag går vidare, INGEN kan tala om för mig när tiden är inne.
INGEN mer än JAG kan känna mina känslor, även om man har upplevt liknande saker så är man fortfarande olika.
Sorgen är olika för alla och jag väljer att ta det i min takt och om man i min omgivning har problem med det så må det vara hänt.
Men vem orkar bry sig om andras sorgetider?? Vad har man för vinning i det?

Tur att man har lite psyke kvar så att man orkar stå emot idiotiska kommentare från folk som inte har vett i skallen.

Hoppade ett högt hinder idag

Jobbdag igen och det gick bra som vanligt, kan ju nästan säga det nu för jag känner mig mer och mer ok inför att börja jobba. Rutiner är nog inte helt fel för mig just nu.

Kvällen var inplanerad för en afterwork......hmmm. Tankeverksamheten snurrade på tidigt på dagen. Men jag var fast beslutsam för att jag skulle gå.
Men tankarna kom och gick hela dagen. Jag lovade att agera chaufför och åkte iväg med gott mod. Hämtade mina medpassagerade och körde mot HotellEtt.
Klev innanför dörren och kände hur det snurrade lite fint i kupan, men jag var fortfarande fast beslutsam för att fortsätta in.
Vågade knappt titta åt något håll för det fanns ju FOLK där, överallt och alla tittade på mig......not.
Men det kändes så. Jag betalade snabbt min LOKA och irrade mig fram till bordet där vi skulle sitta. Jag och några andra som jag kände mer eller mindre och inte alls.
Satte ner rumpan bredvid en trygg känning och kände att jag spände varje muskel i kroppen. Pokeransiktet åkte på och jag deltog i konversationerna om ditt och datt och skrattade högt och kände att ja men fasiken det här funkar nog.
Samtalen gled in på tandpetare och man jämförde dom olika sorterna och kom sen fram till att det var nog lite åldersvarning på det samtalet så det avslutades ganska fort.
Helt plötslitg och från ingenstans så kände jag paniken började krypa på igen, men då hade jag suttit där i nästan 2 timmar.
Då är det himla tur att man har vänner som vet precis vad dom ska göra i det läget.
En gick lugnt och sansat och hämtade min jacka, en annan skulle ändå ut och röka så hon följde med mig till bilen.
Där damp jag ner som en hög och skakade och gråten kom som på beställning. Torr i mun och huvudet kändes som en bikupa.
Men jag är ändå stolt över mig själv att jag fixade att gå dit, att jag klarade att sitta där en stund.
Det uppväger allt och min ångest går ju över det vet jag ju.
Jag klarade ett högt hinder idag och jag är återigen nöjd med mig själv :-)
Klapp klapp på axeln.

Definitionen av sköntont

Först av allt så har jag totalt glömt bort att meddela att Emmy blev utskriven igår och diagnosen blev: stämbandskatarr. Kändes jättebra, men hon har fortfarande problem med andningen. Imorgon får hon ta en ny tur till VC och börja om från början.
Tyckte nog att dom kunde kosta på sig att skicka henne på en lungröntgen, men men....

I och med att jag hade en tid hos Mia (zonterapi) på förmiddagen så beslutade jag mig för att jobba eftermiddagen istället. Det tänker jag inte göra om kan jag säga.
Jag tycker så VÄLDIGT mycket om Mia hon är helt fantastisk på alla sätt och vis MEN....
Ger du henne en fot då jäklar. Hon har förmågan att känna minsta lilla knöl, som hon med ivriga fingrar masserar så att du inte längre har ändan kvar på britsen.
Man ligger liksom i en båge och andas har du slutat med för länge sedan.
- Mmmm sitter hon .... här hittar jag något. Tryck tryck och aj aj det känns i hela kroppen.
Varje punkt på foten symboliserar organ i och ställen på kroppen.
Min triggerpunkt var definitivt nacken. HERREGUD säger jag bara!!!
Men det är bara att gilla läget, bita ihop och hänga med.
Ett tag var jag tvungen att be henne ta det lite lugnt för jag blev helt varm och mådde illa.

Rekommenderar det gör jag iallfall för efter ett kort stund märker man att kroppen reagerar. Den börjar helt enkelt att jobba med problemet och det känner man!
Det är just därför jag säger att jag INTE kommer att göra det innan jobbet igen. Tur är väl också att jag bara jobbar 2 timmar så att jag kunde åla mig iväg och in i huset och kasta mig ner i soffan.

Resten av kvällen ska jag häva i mig vatten och låta naturen ha sin gång av vad som kommer ut i andra änden/an....det tillhör nämligen också, att hela kroppen rensas.

Mia - I will be back!!

Tanter var är ni underbara tanter?

Nu så har jag äntligen kommit i sängen och datorn på magen för det ...nästan dagliga...blogginlägget.

Först måste jag bara visa en sån underbar bild på lillpojken. Han känner också närhet av Tilda när han ligger där o gosar in sig.

På jobbet idag snöade vi in på massa saker, men en sak som fastnade hos mig var när vi började prata om alla "tanter" som fanns när iallafall jag var liten.
På vårt badhus i staden fanns det något som vi kallade, badtanter. Det var dom som stod i sina stela vita rockar i tvättrummet.
Dom som tittade strängt på oss när vi kom in och sträckte fram en rotborste som vi skulle skrubba oss med. Det fanns inte en chans att man undslapp detta tvagande INNAN duschen. Huden var nästan skinnflodd och illröd. Vet inte om jag såg dom le en enda gång.

Sen hade vi flourtanten, hon med det fina lagda mörka håret och illröda läppar. Hon som kom med den stora dunken flour och tidtagaruret. Om jag inte missminner mig så tror jag även hon hade vit rock. Jag kom ihåg hur man försökte spana in muggen med minst flour i när hon kom fram med brickan under näsan på en.

Sist men absolut inte minst var mattanten, även hon vit rock. Om man hade riktigt tur serverades det korv med potatismos. Det var delikatessen på den tiden.
Hade man riktigt otur så slevades det på en portion lever!!
Lever är något av det värsta jag vet, eller det ÄR det värsta jag vet. Jag vet också att på den tiden var man tvungen att äta upp maten man fick. Just en sådan dag när oturen infann sig och det serverades LEVER, var jag sist kvar vid bordet och kämpade med dessa leverklumpar på tallriken. Till sist gick det inte så bra utan kötten stod som en kaskad ur min mun. Efter det blev det inte lättare att äta lever kan jag säga.

Dessa underbara fina "tanter" får vi någongång se er igen eller är ni ett utdöende släkte? Jag tyckte iallafall att ni var rätt söta även fast ni inte log så speciellt ofta.

På tal om tant, så hade jag inget att göra i helgen så jag tog fram virknålen och 2 t-shirtar, som klipptes i remsor och virkade en lite brödkorg. Är det lite tantvarning över mig kanske?

Huvudbry

Nu har jag varit vaken av och till sedan klockan 4.
Emmy fick feber för någon dag sedan och i morse/natt så kunde hon bara pipa lite.
Hon hade jättesvårt att andas och sjukrådgivningen tyckte att hon skulle åka in till akuten.
Nu ligger hon inlagd i Västervik för observation efter div. undersökningar på öron näsa hals.
Stackars liten!
Det blir en tur uppåt efter lite sömn. Hon är säkert helt slut själv och behöver vila efter den här natten.

Nu får dom ta och kolla upp det här med hennes andning ordentligt för något galet är det ju. Det är ju inte första gången hon har problem med den biten. Hon har iallafall inte astma, det är konstaterat.
Men vad sjutton kan vara problemet?......

Havet och lugnet

Vaknade tidigt idag, men jag var nog egentligen inte riktigt vaken.
Det blev toa och sen tillbaka den den varma goa sängen. Att somna om då var helt omöjligt, så jag satte på TV:n och låg och slötittade på vasaloppet.

Vi hade bestämt förmiddagsfika hos Maria idag och planering inför kommande projekt, betonggjutning.
Planeringen gick snabbt som attan och nu tror jag att vi har häng på sakerna.
Finbetong och former av alla dess slag. Det ska bli jättekul och sätta igång.
Lovar att jag ska dokumentera dagen, både med skrift och bilder.

Vi stod en stund och njöt av det stilla havet och en tår eller två rullade också. Det är så otroligt vackert med havet.

Skickade iväg sonen att köpa färg till ännu ett projekt som legat på is ett tag.
Jag har ett skåp som jag tänkte skulle få lite fin vit färg och hängas på väggen. Ibland får man bara sån lust till att fixa och dona och allt helst på en och samma gång.
Men det kanske är ett friskhetstecken att man återigen börjar få lite energi.
Om en för bara en stund...

Sen kväll

Oj klockan är mycket och nästa gäng "tanter" har gått hem.
Återigen en lyckad kväll med goda vänner.
Trött som attan så jag tror att ögonen går i kors men blogga SKA jag!

Om man sammanfattar veckan så kan jag väl säga att den har varti helt ok.
Har till och med varit på VC två gånger och kollat blodtrycket. Helt normalt och inget att oroa mig över.
Vad som hände var nog att jag helt enkelt blev överstressad när jag var på ortopeden.
Men det var ju skönt att veta att man fungerar normalt.

I helgen ska vi planera lite inför kommande projekt. Vi ska nämligen ge oss på lite betonggjutning.
Har varit sugen ett tag och nu har vi till och med bestämt datum för både gjutning och "avklädning".
Fasiken det ska bli roligt. Har kollat massa på nätet och fått en del ideer.
Dags att gå tillbaka till lekstadiet och fram med hink och finbetong så ska det tillverkar alstrer så det heter duga.

Men nu måste jag stänga igen mina ögonlock och sova en stund.
Godnatt kära vänner

Önsketänkande eller kanske verklighet?

Sitter här i min gofåtölj med datorn i knät och benen uppslängda på fotpallen.
Fönstret är öppet på vid gavel och fåglarna kvittrar utanför.
Jag hör barnen som tjoar lite på väg hem från skolan, tunga vinterstövlar som skrapar i gruset som ligger kvar på vägen.
Solen vill inte riktigt komma fram men den letar sig fram bakom dom tunga molnen.
Ungefär så långt hann jag innan jag fick besök.

Ann-Sofie, som skrev den fina artikeln om Tilda i våras kom hit.
Vi har inte träffats efter Tildas bortgång, så nu tyckte vi att det var dags. Exet var också med.
Ann-Sofie är nämligen nominerad till Journalistpriset genom Barncancerfonden för artikeln om Tilda.
Vi satt länge och pratade om Tilda, sorg och tron på en mäktigare värld.
Hennes brinnande engagemang gällande cancer. Hur denna fruktansvärda sjukdom tar makten över familjer och till och med kan splittra dom som finna kvar.
Hur vi sörjer och hur omgivningen ser på "oss" med sorg. Hur det kan vara så att vi stannar upp i livet och andra runt omkring oss springer vidare.

Senare på kvällen dök den här länken upp på fb och jag var inte sen att dela den vidare.
http://www.dt.se/nyheter/dalarna/1.4432854-20-arsjubileum-for-barncancergala

Vilken underbar ide och vilken eldsjäl! Tänk om .......... Oskarshamn skulle nappa?

Hon dyker upp lite här och där som gubben i lådan

Ibland så dyker hon bara upp lite här och där. Den här skymtade mitt högra öga på FB.
Någon gång hittade jag henne i en tidning från något fackförbund.
Mina ögon dras automatiskt mot dessa små rödhåriga skönheter. Den här är bara så otroligt lik Tilda. Samma runda ansikte och breda leende och fräkniga näsa.
Så bedårande som hon själv beskrev sig. Underbara söta Tilda.

Idag är det Tisdag och det är KÄLLAN dag! Vaknade lite sent men jag kom iallafall iväg.
Alltid lika härligt att vara där och idag var det inget speciellt på agendan utan det var fritt ordflöde kan man säga.
Ordflöde är verkligen inget som saknas i denna grupp utan den saken är vi nog ganska mycket experter på allihop.
Blev lite distraherade dock av en polispatrull som cirkulerade i omgivningen och letade efter en försvunnen flicka. Fy bubblan hoppas verkligen hon kommer tillrätta snart.

Nästa Tisdag åker gänget till Ullared, men min kropp orkar inte det ännu så jag stannar hemma. Får lägga in en beställning på lite disktabletter och bakplåtspapper.
Gången efter kommer det en tjej som ska ha en föreläsning om kommunikation.....spännande!

Nu ska jag titta lite mer på min stryktvätt, titta och låtsas att den är fint struken och inlagd i garderoben alldeles av sig själv. Eller så kanske den blir inlagd ostruken....det funkar bra det med.

Vänner i mitt hjärta...

Är det inte underbart när man har vänner som bara GÖR saker för en.
Igår var det en sån klockren dag.

Blev upphämtad utanför dörren .... näst intill av Maria och vi styrde kosan mot Berga. Det omtalade cafet dit alla vallfärdar om helgerna.
http://www.3arhundraden.se/
Nu har dom haft det på lite olika ställen men dit vi åkte först var det stängt.
Vi tog då sikte på en annan affär som ligger i Högsby istället.
Man kan säga att jag klev ett halvt steg innanför dörren och DÄR står han!!! En aningen grå och lite sliten, men pampig och helt enkelt jättevacker. En sån "jag bara måste ha".
Föremålet hänger på väggen till höger.

Maria tar fram guran och bjuder på sjönsång

Vi åkte tillbaka till Berga och gick in på butiken bredvid cafet och kikade lite. Det fanns mycket fint även där, men det får bli vid ett annat tillfälle. Härligt väder och himlen klarblå, liten roadtrip med go vän= kvalitetstid.

Nu skulle samma Maria komma även senare på kvällen plus Madde o Camilla. Så fram med snabeldraken och dammtrasan.

Kvällen blev hur bra som helst, massa skratt, 80-tals musiken flödade. Minnen florerade och här och där så fanns det en tendens av teflonminne hos var och en av oss.
Som sagt en toppenkväll med underbara goa vänner.

Madde



Camilla o Maria

Nu får det vara nog!

Blir ett inlägg till idag...
Nu sitter jag här i soffan och är lättad, livrädd, förbannad ja allt möjligt.
Jag kom iväg till ortopeden, med ledsagare (Camilla) och han konstaterade att han måste gå in i knät med titthål. Ok, jag säger jag och känner hur tårarna bränner bakom ögonlocken.
Kör på, så här kan jag ju inte ha det.
Vi tog i hand (tror jag....) och sen blev det det vanliga. Blodtryck, vikt och längd och allmänna hälsofrågor.
Mitt blodtryck var HÖGT!! Va fan....nu har det varit det av och till. Alltså dags att kolla upp även detta.
Kan det ge mig förklaringen till yrsel, illamående, lätt molande huvudvärk?? Ja kanske.
Nu vet jag ju också att detta beror mycket på livsstilen.
Alltså, jag är för fet, rör mig för lite och äter fel kost!!!!!!!!!!
Svart på vitt, så är fallet. Det gör mig förbannad och inte på någon annan än mig själv.
Det här funkar inte!!!!!!
Ge mig en livscoach som flyttar in i min något håliga hjärnstruktur nu. En "någon" som gör att jag gör rätt. Inte bara en vecka utan hela tiden!
Det är då självaste fan och helvetet samtidig att jag ska ha så dålig karaktär.
Man kan ju dö av för högt blodtryck och det hade jag inte tänkt att jag skulle göra nu precis.

Sen kanske några snäpp berodde på att jag just var på sjukhus OCH även på ortopeden som jag bara förknippar med Ante. Men hur eller hur...detta ska kollas upp PRONTO!!

Bitterkärring

Det är hårda prövningar för mig den här veckan.
Jag kände av det i går kväll, grät o grät o grät så att jag till sist spydde.
Började ju jobba i måndags och det har varit en del aktiviteter.
Igår var jag vid Tildas grav, blommorna var vissna och hängde som snor, det är blött o geggigt och korset är knappt fast i marken pga av det blöta. Det kändes inte alls bra.
I går gick jag dessutom bakåt i bloggen till hennes sista vecka i livet.
Fy fan på ren svenska vad det gjorde ont!!!
Saknar mina stora barn och jag kommer aldrig låta dom flytta härifrån. Jag ska bygga dom ett hus bredvid mig.
Idag ska jag dessutom till sjukhuset som jag hatar mest av allt.
Jag försöker enligt konstens alla regeler att andas och intala mig själv att det är inget farligt.
Herrregud idag känner jag mig som ett riktigt vrak.
Det är en sån här dag när alla dom tunna trådarna av känslor ligger och vibrerar och man blir ledsen för minsta lilla. Bitter och sur som en riktig klimateriekärring.
Men som jag alltid säger, jag tillåter mig det här idag men imorgon är en annan dag.
Det låter ungefär som man får lördagsgodis, det blir på lördagar men absolut ingen annan dag!
Nu måste jag torka mina tårar, plocka bort dom där känslotrådarna som ligger och kittlar mig och ta mig samman.
Om det vill sig riktigt bra så kanske jag kan gömma undan några redan om en stund :-)

Lunchdejt idag

Idag fick jag vara ensam på kontoret. Både chefen o ena kollegan är sjuka och den andra vabbar. Kändes lite öde att vara där själv. Började rensa ut lite gamla papper och sånt.
Hoppas någon av dom dyker upp imorgon.

Var bjuden på lunch hos Lotta sen, blev sittande där en god stund och pratade om livet precis så där som vi brukar. Fick träffa hennes goa Willmer igen, det är en sån där unge som man lätt kan adoptera.
Min kusse Elli var också där på sin lunch, har inte träffat henne på länge så det var verkligen kul att ses igen.

Bokade tid hos Mia (zonterapi) men det blev till att vänta 2 veckor. Då ska vi kolla fotona som jag har fått låna på dom som bott här i huset. Ska bli spännande att se om det är någon hon känner igen sedan hon var här och vi lekte "De okända".

Nu har barnen kommit fram till Hammerfest och hoppas att dom saknar mamma så mycket så att dom bokar om sina biljetter till ett tidigare flyg ;-)

Axel Munthe, en av staden alltför anonyme apoteksson

Hade 2 saker i dag på agendan men också en del annat huvudbry.
När jag satte mig i bilen för att åka till Källan, kände jag att tårarna började komma. Det gick liksom inte att hejda dom.¨
Men jag körde vidare för jag visste ju att på Källan kan man vara och komma precis som man vill.
Kommer instövlandes där och får en stor varm kram av Rose-Marie E, Emmys gamla klasslärare i årskurs 1-3.
Hon var nämligen där för att berätta om Axel Munthe, den omtalde mannen som är född i Oskarshamn.
Apotekarsonen som senare blev läkare och helade dom fina damerna i Europa med sitt alldeles egna sätt.
En medmänniska som kurerade dom fattiga och värnade om djuren. Han värnade så mycket om djuren att han till och med köpte ett berg på Capri för att småfåglarna inte skulle bli gourmetmat i dom fina salongerna. Han älskade sitt Capri men han drog sin sista suck på Stockholms slott.
Rose-Marie har ett sån alldeles speciellt sätt att berätta att man blir helt fängslad.
Så den ledsamheten jag hade på morgonen försvann så smått efter hennes berättelse.

Efter Källan var det dags för ett par timmars arbete och efter det så spred John Blund något mystiskt pulver över mig.
Väl hemma var det dags att säga hej då till barnen som åker till Hammerfest (Nordnorge) idag. Dom ska upp för att hälsa på Emmys pappa och släkten där uppe. Det blir en lång resa och dom är inte framme förräns i morgon eftermiddag.
Jag saknar dom redan!!!!

Mamma har varit på återbesök i Kalmar idag och dom hittar INGA NYA TUMÖRER!!
Fasiken så skönt. Som lite sällskap ska hon nu ta hand om Jordan ett tag.

Så nu är jag helt ensam, det känns märkligt.
Jag vet att det är bra för mig att börja klara mig själv, kan ju inte ta hjälp av min barn hela livet.
Men visst sjutton känns det tyst......

Bra jobbat tjejen!

Huvudvärken är borta!!!
Misstänker starkt att jag hade migrän igår, en lightversion.
Men nu är den som sagt borta och det var inga problem att gå upp i morse.

Idag började jag ett nytt kapitel i mitt liv.
Jag började jobba igen och det kändes både bra och lite oroligt. Bra, för att nu händer det något igen. Jag ser en vardag i ögonvrån, en vardag som jag så länge har längtat efter.
Skrämmande för att jag lägger så mycket bakom mig och jag vet inte hur det kommer att bli i framtiden. Som jag nämnt förut så finns inte det som jag trodde jag skulle syssla med så många år framåt.
Nu har jag slängts framåt i tiden och jag har inga riktlinjer.
Nu ska jag forma om mitt liv och det är nu det börjar.
Spännande med en uns av vemod.

Jag smyger fortfarande sakta framåt och tar mina myrkryp. Jag som man säger "skyndar långsamt".

Ikväll doftar huset av nybakade bullar och jag klappar mig själv på axeln, nöjd och stolt över mig själv.

En solig söndag med huvudvärk

Vaknade i morse med lite molande huvudvärk, men solen sken och jag tänkte ta mig en tur ut med min nya kompis "kameran".
Glad i hågen åkte jag ut mot Uvö. Måste säga att det hade varit bättre att ta skridskorna på den lilla fjuttevägen. Herregud det var ju nästan blankis.
Nåväl jag tryckte av lite foton.

Sen kände jag bara hur det susade i öronen och blodet försvann från huvudet. Skyndade mig snabbt tillbaka till bilen och andades djupt hela vägen hem.
Det fick bli 2 alvedon och ett hopp om att huvudvärken försvinner.
Blir så trött!!
Fick lite microluft iallafall. Jag som hade tänkt åka till graven också.
Grejen är det att jag vet inte när jag var sjuk på riktigt senast? Jag blir bara så där lite halvusken någon dag eller två. Det bryter aldrig ut!
Fasiken ge mig lite feber så skiten försvinner från kroppen.
Låter kanske helskumt att man ska längta efter feber men det är så trist att inte känna sig 100 heller.

Jag ska inte ens ta upp gårdagens melodifestival...KATASTROF! Så nu lämnar vi det ämnet.

Glippade lite fram o tillbaka på Whitney´s begravning. Kevin Costners hyllningstal var verkligen bra. Det innehöll allt precis som det ska vara tycker jag.
Lite gråt lite skratt,  det var så som det var när prästen höll tal för Tilda.
Mitt i allt det sorgliga får man en liten lucka att andas och skratta en liten stund. Skratten ger energi att orka igenom hela proceduren. För det är verkligen ett maraton att ta sig igenom.
En begravning är ingen dans på rosor, nej det krävs ett enormt jävlar anamma att sitta där.
Jag fattar inte att dom orkade sitta där så länge.
Men nu har även hon fått ro i sin själ och även hon lämnat en änglamamma kvar på jorden.

När cancern bestämmer sig för att segra

Nu är det klart, nu har vi haft alla samtal med dom som har följt oss under Tildas sjukdom.
Ok......................vad händer nu då????
Det känns jättelustigt i kroppen, jag vet inte om jag är ledsen eller om det är en lättnad. Jag gråter men jag vet inte varför.
Det var ett bra samtal, doktorerna fyllde i dom frågor som fanns. Dom förklarade att hennes Wilms var den aggressivaste dom hade kommit i kontakt med.
Vid en viss tidpunkt kände dom att dom inte längre hade någon koll på vad som hände och då stod nog sanningen klar även för dom. Cancercellerna började bli resistenta för cellgiften. Det var bara åt ett håll det kunde gå.
Nu när jag sitter och skriver det här så blir allt så verkligt igen. Tiden då hon var som sämst och sista veckan som gick så fort. Allt bara sköljer över mig, alla känslorna som man hade då kommer tillbaka.
Fy fan va lömsk den där jäkla cancerskiten är, den gömmer sig i alla tänkbara ställen i kroppen och kommer fram när man minst anar.
Den leker kurragömma och hånflinar mot en när den hittar det där perfekta gömstället.
Inte följer den några regler heller utan den härjar fritt i människokroppen utan att någon kan hitta den.
Helt plötsligt så bestämmer den sig för att bli chef och dirigerar sina cellkumpaner hit och dit.
-Varsågod och ta för er av denna kropp, den står till ert förfogande och ducka för allt i värden för allt tänkbart gift som kommer.
Jag bara ryser när jag tänker på hur skiten har livnärt sig på kroppen som jag älskar så mycket. Den kropp som skulle leva så länge till.
Den tog dom beslag på och jag hade ingen talan!
Maktlös att skydda mitt barn från det värsta.
Jag har inte dåligt samvete för det tänker jag inte ge "dom", nej just nu och för första gången känner jag en sån enorm ILSKA.
En ILSKA mot CANCER och allt vad den står för.

Så nu BER jag er därute på mina bara knän.....glöm inte Tildas fond!!!
Avstå ett paket cigaretter, en pizza eller vad det nu kan vara och skänk en slant så att forskarna kan fortsätta sitt enorma arbete. TACK!