Jag är SLUT med stora bokstäver, Slut i kroppen, ont i huvudet, orkar absolut inget alls. Orkar inte ens gå upp till affären och handla. Igår efter att Tilda åkt till sin pappa så däckade jag på soffan. Mamma kom hit en sväng och hon var fasen piggare än vad jag var.
Nu måste jag bara komma på ett sätt att ta hand om mig själv och orka igenom detta. Jag hatar verkligen att känna mig så här. Alla säger att jag inte ska glömma bort mig själv men jag vet ju fasen inte HUR jag ska göra!!! Om jag fick bestämma skulle jag krypa ner i sängen och stanna där i en hel vecka, men det funkar ju inte precis. Om det finns någon eller några som har bra tips så är jag idel öra.
Bloggen kom till för att bli ett ventilhål när min älskade Tilda fick diagnosen wilms tumör 2010. När sedan min sambo avled 2011 så blev den ännu viktigare för mig.Tyvärr så blev Tilda ett änglabarn oktober 2011. Men bloggen kvarstår och där samlar jag allt mellan himmel o jord.
Läste din kommentar i min blogg, Tack!
SvaraRaderaJa, visst går det upp o ner, men så här innan nya undersökningar och möte med Melwins läkare är det verkligen botten.
Blir mest arg på mig själv att jag inte bara kan glädjas fullt ut över att jag har mina hjärtan hos mig nu, och inte grubbla så mycket över framtiden...
Men det är väl för mycket känslor med överallt antar jag ;-)
Önskar din Tilda all lycka till i kampen mot Wilms diagnosen!
Varma Kramar /// Anna
Precis vad jag har gått och undrat!
SvaraRaderaJag har sagt/skrivit det till dig flera gånger och varje gång funderat på HUR man tar hand om sig din situation. Jag undrar fortfarande: http://tidatttanka.blogspot.com/2011/01/ta-hand-om-dig-hur.html#links
Kanske är det inte alls så tokigt att krypa ner i sängen och stanna där länge. Låta andra ta om hand ett tag och vila både kropp och själ litegrann...