Nu händer det mycket i mitt huvud. Jag försöker peppa mig till begravningen, försöker komma på ett bra sätt att komma igenom denna dag. Fick en dipp nu i eftermiddag och jag blev så ledsen för jag vet inte om jag orkar. Orka med att möta alla människor, orkar ta mig igenom ceremonin.
Kände mig ganska tuff förra veckan men nu börjar jag tveka igen. Jag gråter ju redan kommer det finnas tårar kvar tills dess? Vill inte vara ledsen mer, vill bara vara stark och orka mig igenom hela veckan.
Jag kommer att åka ner så långt har jag kommit, sen var jag befinner mig det kan jag inte säga nu.
Åhhh jag vill ha energi!!!
Jag får så mycket energi av er som läser här och jag är så tacksam över er.
Negativa kommentarer får man alltid som bloggare, men det lägger jag ingen vikt på.
Bloggen är frivillig för alla att läsa och jag tvingar ingen. Jag hör heller aldrig av mig till folk som jag inte känner fast vissa påstår annat.
Jag tänker heller aldrig sluta blogga pga av dessa kommentarer. Det här är min oas och mitt andningshål.
Här kan jag sörja och bolla med mig själv så mycket jag vill och det är ganska skönt faktiskt.
Så ni får nog stå ut med mig en stund till. Ge mig bara lite näring ibland med era kommentarer.
Puss o Hej
Bloggen kom till för att bli ett ventilhål när min älskade Tilda fick diagnosen wilms tumör 2010. När sedan min sambo avled 2011 så blev den ännu viktigare för mig.Tyvärr så blev Tilda ett änglabarn oktober 2011. Men bloggen kvarstår och där samlar jag allt mellan himmel o jord.
Älskar dig min kära vän!
SvaraRaderaDu vet att jag finns till hands när du vill!
Kramar i massor!
Helena
Vet att du har det jätte jobbigt Annelie, men vi ska stötta dig igenom hela cermonin och även efter så länge du finns. Du va den finaste människa Ante kunde få och du är den finaste mamman till Tilda och dina barn. Vi ska kämpa oss igenom för jag tror någonstans att det blir ett fint minne och avslut. Många kramar till dig från mig. Irene
SvaraRaderaVar dag är svår att ta sig igenom ibland, det är inte lätt att läsa det du skriver om även för oss som inte är i din omedelbara närhent, sorgen är påtaglig....Vill bara säga att jag läser din blogg så ofta jag hinner och jag har dig ofta i mina tankar och små böner. Många kramar till barnen och jag gillade Tildas råd om att göra och inte tänka så mycket, det är ett bra tips. Och visst står vi ut med dig, det du utstår är ju mycket svårare.... Många kramisar från mig till dig och kidsen, sköt om er!!
SvaraRaderaSänder dig en massa kramar underbara du <3
SvaraRadera//Emma
Hej!!!
SvaraRaderaHittade din blogg för ett par dagar sedan och insåg att jag kände igen Tilda på kortet, jag är nämligen vikarie inom barnomsorgen och har säkert varit på henne dagis och jobbat någon gång!!
Förstår att det är tufft med henne, samt att Ante har gått bort, men sänder er massa av kramar och lycka till i framtiden!