Kvällen igår fick en annan vändning än det som jag hade trott.
Ricky har ju känt sig dålig ett par dagar och igår svimmade han av på toaletten och slog i huvudet. Jag fick såklart en dejavú känsla direkt. Fram med telefonen, ringa syrran som kom halvspringande ner hit. Iväg i bilen och in på akuten med honom. Samma läkare som förra gången och det gjorde ju inte lättare. Hans feber stack iväg ordentligt och han började kräkas.
Dom misstänkte en ev hjärnskakning så han fick åka vidare till Kalmar med ambulans (utan blåljus den här gången). Jag var tvungen att åka tillbaka hem till Tilda. Även att han är snart 25 så kändes det inte helt rätt att lämna honom själv. Pratade med honom senare och läkaren trodde inte att det var något oroväckande.
Nu är han i alla fall hemma igen och ligger nerbäddad i soffan. Tilda får åka tillbaka till exet, vill inte riskera att hon blir sjuk. Åhhh vad jag längtar efter ett normalt liv med jobb, skola och lite småkivande ibland. Ni vet allt som händer i en normal familj. Innan allt det här med Tilda hände så hoppade jag inte till för minsta lilla sjukdomstecken men nu är jag ständigt beredd för ALLT.
Nu får nog exet åka till Västervik i morgon med Tilda och jag får vara hemma och vårda sonen.
Bloggen kom till för att bli ett ventilhål när min älskade Tilda fick diagnosen wilms tumör 2010. När sedan min sambo avled 2011 så blev den ännu viktigare för mig.Tyvärr så blev Tilda ett änglabarn oktober 2011. Men bloggen kvarstår och där samlar jag allt mellan himmel o jord.
Hej!
SvaraRaderaFörstår hur du längtar efter den där vardagen som man innan sjukdomstid klagade över. Kände precis som du, speciellt under min Tildas stråltid, när vi veckopendlade mellan Kalmar och Linköping i sju veckor. Då längtade jag verkligen efter vanlig vardag: att stå i köket o laga mat, städa tvätta, ja allt det där som kan upplevas som jobbigt ibland. När ens barn har en livshotande sjukdom får man verkligen annat perspektiv på tillvaron och vardagen. Hoppas allt går bra nu och att du kan få lite lugn o ro.
Kramar Camilla
Ja, jag tror att vi är många som är i den här situationen som tänker så.
SvaraRaderaHur går det för dig Camilla? Hur är livet för dig? Jag förstår att det är säkert mycket upp och nedgångar. Du ska veta att du finns i mina tankar och känner så för dig.
Många Kramar till dig
Hej!
SvaraRaderaJa, det är verkligen upp och ner. Det är snart tre månader sedan min lilla tjej somnade in och jag tycker nog att både jag och familjen gått in i en ny fas. Jag kan inte påstå att det är lättare men lite mindre påtagligt. Just den sista tiden som var otroligt påfrestande och tog mycket ork och energi. Med lite perspektiv på tillvaron så inser jag hur mycket jag förvånas över den extra ork och tålamod man får när man sköter ett sjukt barn. Det är ju tur att den extra energin finns där även om man inte känner det just då så förstår jag att jag hade en otrolig ork mitt i all sömnbrist och oro. Jag är glad för att jag orkade kämpa på och kunde visa min bästa sida till mitt lilla barn.
Vi kämpar på. Har pågående kontakt med barnkliniken i Kalmar och de kommer inte "släppa oss". Det är viktigt att få prata med dem, med Tildas läkare och kuratorn som följt oss hela sjukdomstiden. Vi har även varit på samtal hos en psykolog via vårdcentralen. Mycket jobbigt, men har känts mycket bra efteråt, så jag inset att det behövs.
Hemma har vi gjort iordning och ramat in foto på Tilda och på henne och hennes systrar. Ändrat om lite. Tagit bort pysselsaker hon ofta använde som stod i bokhyllan och istället gjort som en "minneshylla" med henens saker: de bästa gosedjuren, lypsylen som hon använde flera gånger om dagen, hennes stenar hon hittade på Gotland, de bästa örhängena, en SvampBob- figur och många Hello Kitty och lite pyssel som hon gjort. Det känns bra att ha det så. Vi har inte valt gravplats än och haft urnsättning så det känns bra att pyssla med hennes saker här hemma. Det känns om om hon är här hemma i huset. Men som sagt det finns stunder som är riktigt jobbiga och ibland går det lättare.
Tänker på er också. Du känns nära du går igenom en svår cancersjukdom med en tjej född samma år som min och att vi inte bor så jättelångt från varandra.
Varma kramar Camilla
Åhhh det låter som om ni har gjort det fint för lilla Tilda. Jag har också en liten hörna som är Antes, där tänder jag ljus och ser på foton och pratar lite med honom. Förstår att min situation nära när det finns så mycket likheter.
SvaraRaderaDet känns så skönt att höra att du och de dina står på benen trots allt. Skriv när du vill och vill du skriva mer privat så tror jag att du har min mailadress?
Kram igen
Tänker på dig & er, hoppas Ricky mår bättre.
SvaraRaderaMånga varma kramar,
Emma