17 augusti 2011

Båda lycka och ledsamt

Lycka för att vi fick åka hem!
Det kändes så skönt att få komma innanför dörrarna HEMMA.
Tilda beställde snabbt pannkakor och moffsade i sig både det och tacopaj.
Nu börjar operation gödning igen. Hon väger ju bara ynka 35,8 kilo till sin längd som är nästan 1.50.
Vi skämtade här lite ikväll om att trosorna ser ut som Berts kalsonger. Dom hänger på hennes magra kropp. Lilla gumman här ska inhandlas riktiga trorsor, inga Bert kopior här inte.

Satt och tittade på henne när vi åkte hem i bilen idag och blev så hemskt ledsen.
Fan vad hon går igenom. Det är ju inte klokt att hon fixar det.
Tänkte på skolan som ska börja utan henne, igen.
Hon är svag, blek och så trött, och vi är bara i början av hennes nya behandling.
Det här kommer bli skittufft att gå igenom för henne och det gör mig så ledsen. Beundrar verkligen min lilla prinsessa.

Trött och sliten liten kämpe
Imorgon kommer hemsjukvården för första gången. Det ska bli skönt att få komma igång med kontakten. Jag tror att det kommer att bli toppen bra. Nu slipper man tänka på att man ska iväg till sjukhus i tid och otid. Nu har vi tid för annat.
Ska också lyxa till det lite för mig själv i morgon förmiddag. Då ska jag få njuta igen hos Lotta på Lottas Omtanke. Det ser jag verkligen fram emot.
Nu kryper jag ner hos min lilla kämpe och stryker lite försiktigt på hennes lena kinder.

5 kommentarer:

  1. Härligt att ni är hemma igen.

    Visst är hon en prinsessa - och så ser jag massor av rosa och glitter framför mig i mitt huvud. Lilla snuttegumman, jag håller fullständigt med dig ... vad hon får gå igenom och ni!

    Det går inte att säga annat än att livet är hårt i dessa situationer och orättvist.

    Tänk nu på er själva. Tildas tillfrisknad är absolut viktigast och att ni skaffar er energi för att orka, det andra ordnar sig.

    Kramar

    SvaraRadera
  2. Hej på er,
    jag är dålig på att höra av mig men ni ska veta att jag följer er vart ni går (genom bloggen).
    Massor av Wilms-mamma-kramar till er båda.
    Eva med Emelie som vann över Wilms-monstret

    SvaraRadera
  3. Jag undrar ibland var all denna kraft till att orka kämpa kommer ifrån, oavsett vad man går igenom. Nåt som ligger latent i kroppen och som omedvetet bara puschar igång. Jag är så glad att den kraften kommer till er. Skönt att se att ni får lite andhämtning med pannkakor och massage.Kramar Agge

    SvaraRadera
  4. Så skönt att ni är hemma, såg att det var neddraget i morse när jag gick förbi med Alvin till dagis. Kramar till er alla Kicki

    SvaraRadera
  5. Vilken liten vacker kämpe, <3

    SvaraRadera